Tag Archives: våldtäkt

Dags för en samtyckeslagstiftning?

IMG_0641Johan Hallberg gästbloggar idag. Såhär skriver han:

Svea Hovrätt friar sex pojkar som våldtagit en ensam flicka. Jag skriver våldtagit därför att det är vad de gjorde, sen får domstolen tycka vad den vill. Det förändrar inte det faktum att dessa pojkar våldtog en ensam flicka. Ändå fälls ingen dom. Det kan bara innebära en sak: Lagen om våldtäkt är otillräcklig. Vi visste det förut. Det har varit på tal bra länge, och alldeles nyss ändrades lagen, så att det juridiskt sett är våldtäkt om offret var försatt i en ”speciellt utsatt situation”. Tror någon att det är tillräckligt?

Tror någon att en domstol som inte ansåg att en flicka som blir inlåst i ett rum, berövad kläder och telefon, och tvingas till sex med sex pojkar befann sig i en ”hjälplös situation” kommer att bedöma samma situation som ”särskilt utsatt”? Jag tror det inte, och hur som helst sätter heller inte den nya lagen fingret på problemet. Hon sa nej. Hon sa nej, och det ska räcka. Alltid. Och jag kan sannerligen inte begripa hur hovrätten kan få det till att sex med någon som inte ger sitt medgivande, utan till och med talar om att hon inte vill, är okej. För det är ju precis det domen innebär. Den som frias har inget fel gjort.

Som jag har förstått saken så räcker det inte att säga nej, därför att förövaren inte nödvändigtvis begriper att nej betyder att man inte vill. Då föreslår jag följande: Inför världens minsta språktest. Alla inom rikets gränser ska årligen få svara på frågan, ”vad betyder nej?”. Sen rättas svaren, och den som inte vet vad ordet betyder får särskilt undervisning i ordet nej. Sen kan ingen jävel komma och hävda att hen (eller va fan, han kan jag gott skriva) inte förstod att ett nej är ett nej.

Alternativt, och det här är kanske mer realistiskt, så skrivs lagen om igen, så att lagen kräver samtycke till sex. Man kan ha invändningar mot det här. Jag har till exempel själv inte för vana att ställa frågan rakt ut om min flickvän vill ha sex den här gången med. Men om folk inte har vett nog att tolka signaler, eller ens begripa ett klart och tydligt nej, så måste lagen skrivas så att det inte går att misstolka. För hur ska vi annars kunna säga till våra döttrar och söner att ett nej alltid betyder nej, om lagen inte medger att det är så? Hur ska vi med gott samvete kunna lära våra barn att det är deras kroppar och ingen annan bestämmer över dem, när det visar sig att det inte är sant?

Det som har hänt kommer att hända igen. Förövare kommer att frias. Offer kommer att genomgå förnedrande rättsprocesser till ingen nytta. Det kommer att fortsätta tills den dag då samhället medger att ett nej är ett nej. Alltid. Överallt. Utan undantag. Även i Svea Hovrätt.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Gästbloggar, Jämställdhet, Sex

”Hon kan mycket väl ha sagt nej” – om tjatsex och våldtäkt

”Hon kan mycket väl ha sagt nej, men även om det varit så blir det inte per automatik våldtäkt.”

Ju fler gånger jag läser den meningen, ju mer vill jag bara gråta, skrika eller slå någon. När till och med rättsväsendet anser att ett nej inte räcker för att slippa ha ofrivilligt sex med något så har världen verkligen slagit slint.

Det handlar alltså om den 15-åriga flicka i Stockholm som blivit gruppvåldtagen av sex pojkar på en fest. Domaren Sven Jönson citeras vidare i Aftonbladet och förklarar att så kallat ”tjatsex” inte klassas som våldtäkt (mina åsikter om just tjatsex kan läsas här). ”De samlag som ägt rum kan mycket väl ha skett mot hennes uttryckliga vilja men om det inte varit utnyttjande av ett hjälplöst tillstånd är det inte våldtäkt”, säger han.

Nu har lagen ändrats så att benämningen av våldtäkt inte längre kräver att offret är hjälplöst. Det räcker att hen befinner sig i en ”mycket utsatt situation”. Men eftersom att händelsen utspelade sig innan lagändringen så frias nu alla anklagade.

Utdrag ur domenUtdrag ur domen.

Men jag får ändå inte ihop det. Hur kan man säga att en femtonåring som blir inlåst och fråntagen sina kläder och sin telefon inte är hjälplös? Åklagaren förklarar att flickan kände dödsfruktan och inte vågade göra motstånd eller ropa på hjälp av rädsla för att förövarna skulle göra henne ännu mer illa. Hur kan det inte anses som en vettig reaktion? Hur kan någon inte ha en så pass fungerande moralisk kompass att man bortfärdar händelsen som tjatsex? Hon sa nej! Hon sa aldrig aldrig ja. Hon försökte ta på sig sina kläder och gå därifrån, men blev hindrad.

Jag vet inte vad som gör mig mest mörkrädd. Domaren, hur lagarna tolkas eller hur de är skrivna. Jag vet bara att det här är så jävla fel, och att alla med någon form av hjärna borde förstå det.

Ett nej är ett nej. Alltid ett nej. Och det borde – eller nej, SKA – räcka så.

9 kommentarer

Filed under Sex

Det enkla ordet samtycke, och det svåra ordet våldtäkt

Det här är mitt bidrag till Fanny och Schmenus bloggutmaning. Veckans tema är våldtäkt. Texten nedan har ingen koppling till verkliga personer. Men förmodligen till många många verkliga händelser.

Det är fjärde kvällen i rad hon inte vill. Fjärde kvällen hon säger att det har varit en lång dag och att hon bara vill sova. Och fjärde kvällen han blir besviken.

Hon drar täcket över axlarna och rullar över på sidan. Tar ett djupt andetag, som för att få ner kroppen i varv. Han stryker henne över armen. Hon är verkligen fantastiskt. Helt underbar. Och där ligger hon i bara trosor. Han önskar bara att hon inte vore trött så ofta.

Han lägger sitt täcke åt sidan och kryper ner under hennes. Lägger sig nära och låter henne vara den lilla skeden. Hennes kropp känns varm. Han lägger armen om henne. Hon lägger sin på hans. Stryker den lite försiktigt. Ett tecken? Har hon ändrat sig?

Han ber om att få en godnattkyss, och så långt är det i alla fall inga problem. Hon drar en hand genom hans hår. Hon verkar ändå lite engagerad. Försiktigt låter han sin hand dra sig ner mot hennes höft. Men där tar det stopp hennes hand tar tag i hans och håller den på plats.

Då gör han något han aldrig gjort förut.

”Kom igen”, säger han. ”Jag har ju väntat i flera dagar.”

Hennes ögon som tidigare varit slutna öppnar sig. Hon ser på honom, men blicken är inte helt stabil. Trevande försöker han lossa sin hand från hennes grepp, och efter lite tvekan släpper hon taget. Han känner hur pulsen höjs när han drar i bomullstyget. Den dunkar ytterligare lite när han klättrar upp ovanpå henne.

Hon möter inte hans blick som hon brukar. Hon tittar bort. Han tänker inte så mycket på det, men efter de första tjugo sekunderna börjar glädjen han känt över att hon gett med sig gå ur hans kropp. Han lägger sin hand mot hennes kind och vrider hennes ansikte mot sig. Säger att han älskar henne. Hon ler, säger samma sak. Men det är inte alls hennes leende. Inte det hon brukar ha.

Han når sitt klimax, andas tungt. Men känner sig inte lugn och dåsig som han brukar. Mer stel. Han rullar av henne. Hon vänder sig snabbt om, säger godnatt.

Han flyttar sig närmare. Säger att det var fint, men vet inte riktigt om han menar det. Hon svarar inte. Han lägger armen om henne. Men den här gången kommer inte hennes hand upp och stryker den.

Försök aldrig vända ett nej till ett ja. Be aldrig. Övertala aldrig. Tjata aldrig. Sätt aldrig press på din partner. Visa aldrig besvikelse när hen inte vill ha sex.

Det här gäller alla. Det är så enkelt.

6 kommentarer

Filed under Jämställdhet, Kroppen, Sex

Ibland är jag världens sexist

Det senaste året har jag mer och mer insett hur viktigt det är att se sina egna brister i hur man bedömer folk efter kön eller etnicitet. För herregud vad jag inte är perfekt. Jag är ju lika inprintad med en inställning som funnits hos människor i hundratals år som alla andra, så konstigt vore det väl annars. Förr fattade jag inte det. För trodde jag nästan att det räckte att kalla sig feminist och antirasist så var allt bra. Då var man en fin och snäll människa som aldrig gjorde snabba bedömningar av folk på grund av deras utsida.

Men att tro att man är så genomgod har konsekvenser. För då tycker man sig inte behöva anstränga sig. Man tycker sig inte behöva analysera sitt beteende trots att det finns väldigt goda grunder att göra det.

Jag vet bättre nu. Och jag gör allt vad jag kan för att jobba med mina fördomar. Jag tycker alla borde ta och syna sig själv riktigt ordentligt och tänka över hur man beter sig i olika situationer. Jag tänkte därför rada upp några idiotiska bedömningar jag själv insett att jag gjort i mitt vardagliga liv, och mina tankar om dem.

”Tjejer har servicehjärna”

Länge – lääänge – tyckte jag att det var ”så himla kul!” när man mötte en kille som var duktig på service. Alltså – som var trevlig, hjälpsam och tillmötesgående, t ex när man handlade i en butik. Jag minns hur jag en gång skrev ett fantastiskt positivt mail till ett företag om hur superb service jag fått av en kille när jag ringde deras kundtjänst. Och det är klart att man ska ge beröm till de som är skitduktiga på sitt jobb, men det obekväma med hela grejen är att jag är så säker på att jag där och då aldrig hade skrivit ett liknande mail om personen jag pratat med varit en kvinna. Varför? För att jag hade någon bild av att kvinnor automatiskt är bra på service. Att det är inbyggt i våra hjärnor att le, vara glada och göra vårat bästa för att hjälpa andra, medan det för killar är en ansträngning som inte alls finns naturligt. Självklart tänkte jag inte alla de här tankarna i mitt huvud (då hade jag ju hört hur hysteriskt det låter!) men det den bilden min hjärna automatiskt satte upp för mig, och jag accepterade den utan att ifrågasätta. Herregud, jag var ju feminist! Jag särbehandlade inte någon!

ServicejobbJag och min kvinnligt naturliga fallenhet för service(?)

”Folk som inte förstår är dumma”

Jag har ju själv jobbat inom kundservice i flera år. Och det var en chock för mig själv när jag en dag insåg att jag suckade lite inombords när det kom en kund som såg ut att ha utländsk påbrå. Jag antog att det skulle bli en jobbig kund som skulle ha svårt att förstå svenska och engelska och att det i allmänhet skulle bli en massa krångel. Och när folk inte förstod vad jag sa tyckte jag innerst inne att de var lite korkade. Det här är verkligen den grej som jag skäms mest för att skriva om. Tänk om jag själv skulle flytta eller fly till ett annat land och försöka hanka mig fram så go

tt jag kan på mina nyvunna språkkunskaper, bara för att träffa på folk som tycker jag är jobbig och dum. Snacka om att tappa modet. Efter att jag fick lite självinsikt i detta har jag istället tagit mig så mycket tid det bara går för att vara säker på att kunderna förstår vad jag menar, och få dem att känna sig bekväma i situationen, och inte idiotförklarade.

”Killar kan bilar”

Det här är ju lite av en dryg klassiker, men än idag har jag svårt för att vända mig till vem som helst om jag skulle ha en fråga om bilmotorer, etc. Min hjärna vill av gammal vana anta att killar kan, och tjejer inte. Kanske beror det på att jag växt upp i en familj där det finns två män som är utbildade bilmekaniker, men främst beror det väl på att det är så det sett ut runtom oss under sjukt lång tid. Jag försöker i största möjliga mån att vara väldigt allmän och lämna frågan öppen för alla oavsett om ämnet är smink eller datorbyggen, men vissa ämnen är svårare än andra att tänka om om.

Reklam för VolkswagenMina tankar om tjejers bilkunskaper är ungefär lika moderna som den här reklamen.

”Mörkhyade män är farliga”

Här blame-ar jag media som fan för att de under så lång tid valt att skriva ut etniciteten på folk som brukar våld så fort det är någon som inte har ett helt svenskt ursprung. Och jag ångrar det jag sa innan – det här är det jag skäms mest för. Går jag av spårvagnen när jag är på väg hem sent på natten blir jag mer orolig om det går av en man med utländskt utseende vid samma hållplats än om det hade varit en person som ser nordeuropeisk ut. Ska tillägga att jag alltid tycker att det är obehagligt när män går någon meter bakom mig nattetid, men det känns snäppet värre om det är en person med utländsk påbrå. Det sjuka i att jag automatiskt antar att män nattetid blir våldtäktsmän kan vi ta i ett annat inlägg, men det här är verkligen en fördom jag mår dåligt över och jobbar på så mycket jag kan. Det känns som att SD med vänner har hittat ett kryphål in i min hjärna, och varje gång jag tänker så här så hatar jag mig själv lite grand.

Det var några fördomar jag kunde räkna upp på stört, men jag kan lova att jag har fler som jag inte upptäckt än. Och även om jag blir ledsen varje gång jag upptäcker att jag har sådana här instinktiva tankar så är jag glad över att de uppdagas. Det ger mig en chans att kritisera mig själv och förändra min inställning. Jag tänker inte deppa ihop, för jag vet att jag hela livet har blivit utsatt för påverkan från olika håll. Vi människor gör ju lätt det  – påverkas. Och det är alltid värt att tänka en vända till och fundera över varifrån man fått viss information eller vissa åsikter.

Vad har du för fördomar, och vad gör du för att motverka dem?

Lämna en kommentar

Filed under Jämställdhet, Rasism