Tag Archives: sexism

A Cat Named Joe och deras felaktiga slutsatser

Klädmärket A Cat Named Joe gick i dagarna ut med en alla hjärtans dag-annons som fick många, inklusive mig själv, att rygga tillbaka. Framför oss hade vi ett toalettbås som vad det verkade huserade en ung tjej och kille. Utifrån hur de poserade drog man snabbt slutsatsen att tjejen var i färd med att suga av båsets andra resident. Intill fick vi sedan läsa budskapet ”Give him something nice this year”.

ACNJs annons - Man ser kropparna på en man och en kvinna i ett badrum. Kvinnan ser ut att suga av mannen.

A Cat Named Joes alla hjärtans-annons.

Det har nu visat sig att annonsen var ett experiment från ACNJs sida. Det de enligt dem själva ville uppnå var att se om negativ publicitet och anklagelser om sexism faktiskt kunde öka ett företags försäljning. De ville se om det kunde vara anledningen till att företag som Americal Aparell trots kritik fortsätter med sin sexistiska marknadsföring år efter år.

Och i det här fallet fick de rätt. Enligt egna siffror gick deras försäljning i taket och låg 600% högre än vanligt två dagar efter annonseringen satte igång. Därmed kom de fram till detta:

”Slutsatsen av detta experiment är att sexistisk och provocerande reklam aldrig kommer att upphöra så länge folk låter sig provoceras. Den existerar för att samhället gör den värdefull. […] Dagen vi slutar att behandla provocerande budskap som sensationsnyheter och istället lägger lika mycket tid och energi på att faktiskt lyfta fram budskap som handlar om kärlek och respekt, är också den dagen då värdet i sexistisk reklam kommer att försvinna. Och vi kommer ett steg närmare ett jämnställt samhälle.”

Jag vill drista mig till att säga att det här är fel. Kanske rentav skitsnack på vissa punkter. Faktan i sig är intressant och spelar på den gamla parollen ”All PR är bra PR”. Och visst kan det, i det här fallet, vara så det fungerar.

Men den feministiska kampen handlar inte om att slå ut ett sexistiskt företag från marknaden. Det är större än så. När jag protesterar mot sådant jag tycker är fel gör jag det inte bara för att få bort det sexistiska materialet i fråga — jag hoppas även att jag kan lära någon något på kuppen. Jag protesterar för att öppna upp folks ögon. För att vi sakta men säkert ska bli en mer medveten befolkning. Jag vill att folk ska börja upptäcka sådant som de tidigare aldrig lagt en tanke på. Att de en dag ska börja se mönster i människor och företags beteenden som de tidigare inte reflekterat över. Som känns skeva och orättvisa. Jag vill att det feministiska tankesättet ska bli så spritt att det i slutändan inte finns någon marknadsföringstyp som kommer på tanken att ens skapa en sexistisk reklam.

Självklart ska vi sprida budskap om kärlek och respekt. Självklart ska vi lyfta fram goda exempel. Men vi måste också kämpa. Uppmärksamma. Strida. Och om det leder till att ett företag tillfälligt tjänar pengar på min kamp så skiter jag faktiskt i det. Ändamålen helgar medlen, och jag tänker aldrig — aldrig — hålla käft.

Lämna en kommentar

Filed under Kläder, Reklam

Kvinnor i nördvärlden

Nördkulturen är fantastisk på många sätt. Och delvis en av de mest välkomnande miljöer jag befunnit mig i. Delvis.

Den gamla dammiga bilden av nördar som socialt inkompetenta, finniga tonårspojkar som spelar tv-spel i mörka källare sakta men säkert tonats ner. Nörd är inte längre ett negativt laddat ord på samma sätt som det var för tio år sedan. Jag, och många med mig, sätter gärna det epitetet på oss själva med stolthet.

Men ingen har glömt hur det en gång såg ut. Alla vet att vi länge var underdogs, och till viss del är det fortfarande. Många har varit, eller är, utsatta eller ensamma. Och just därför tror jag att grupptillhörigheten Whovians/Trekkies/gamers emellan är så stark. För att många förstår vikten av att alla får vara med. För att det finns en förståelse för vad utanförskap kan göra med en person.

När jag var yngre var jag på flera stora IRL-träffar med olika rollspelsforum och spelsajter. Det är sällan jag känt en sådan sammanhållning mellan folk som aldrig tidigare träffats. Självklart älskade inte alla varandra. Självklart fanns det någon man störde sig på. Kanske blev det bråk ibland. Men i det stora hela så var respekten för folks olikheter enorm, och alla blev behandlade på ett schyst sätt. Det var fint, och jag blir varm av att tänka på det än idag.

Men. Tyvärr finns det ju ett men. På vissa områden ligger nördvärlden hopplöst efter. Och det gäller särskilt när man letar sig utanför Sveriges gränser (även om vi har en hel del att göra här med). Den acceptans som annars finns på många plan saknas ibland helt när det kommer till kvinnor.

Det är ju ingen nyhet, och de flesta känner till det. Vilket också är anledningen till att jag inte förstår att utvecklingen går så långsamt framåt. Gamereactor recenserar bröst för att ”uppmärksamma kampen mot bröstcancer”, någon programmerar ett spel där man kan slå Anita Sarkeesian (Feminist Frequency) blodig, i Big Bang Theory fortsätter kvinnliga nördar lysa med sin frånvaro, Joss Whedon måste fortfarande svara på frågan om varför han skriver starka kvinnliga karaktärer, och HBO har snart visat upp både brösten (och resten) på varenda kvinnlig karaktär de kan hitta i Game of Thrones. Dessutom fortsätter många tjejer använda sig av manliga namn när de spelar online, för att slippa sexistiska kommentarer från sina medspelare.

Uppå det har vi ju dessutom tanken om att tjejer enbart poserar som nördar:

fakegeek

Jag har turen att ha otroligt medvetna vänner, i och utanför tv-spels-, fantasy- och rollspelskretsar. Vi diskuterar, problematiserar, och sprider länkar till bra inlägg i debatten. Men ibland tar frustrationen överhanden. Det är som att all energi folk lägger på att få till en förändring ger så lite tillbaka. Man försöker få en spik genom väggen och har slitit ut sin hammare. Spiken känns så otroligt viktig så man börjar banka med sitt eget huvud. Och ju mer man försöker, med varje bank, gör det ondare och ondare att se att ingenting händer. Att det står still.

Självklart finns det viss positiv utveckling. Debatten är mer igång än någonsin. Dreamhack får påtryckningar om att jobba mer med problemen med sexism som omger eventet. Mässor börjar sakta men säkert tacka nej till företag som vill använda sig av booth babes. Kvinnliga (relevanta) karaktärer får sakta men säkert ta plats i spel. Tjejer blir mer och mer accepterade i olika communities.

Men det går så långsamt. Det går alldeles för jävla långsamt.

fake2

Slutligen, några tips på trevliga Facebook-grupper:
Geek Women Unite (Sweden) – Allmänt nördsnack, och ofta diskussioner om problematiken jag skrivit om ovan.
Esfinges – En grupp för kvinnor som sysslar med HEMA (Historical European Martial Arts).
Varför apor aldrig bär rosa klänning – Har ingen nördig koppling, men är en bra samlingsgrupp för folk intresserade av genus och jämställdhet.

1 kommentar

Filed under Böcker, Film, Jämställdhet, Kultur, Teknik, TV

”Man måste få skämta om allt”

I helgen hände det där som är så frustrerande. När man är i en situation då man verkligen vill sätta ner foten i marken och säga ifrån, men inte alls känner att man får ut vad man vill ha fram.

Stod och snackade med lite olika folk när samtalet gled in på sexistiska skämt. Vi var två tjejer och två killar som pratade, och konversationen gick ungefär såhär:

Killarna: Sexistiska skämt är ju kul. Typ, om en man kör på en kvinna, vems fel är det då? Mannens, varför har han bilen i ett kök?
Tjejerna: …
K: Det är ju kul!
T: Fast det var ju inte alls kul.
K: Man måste ju kunna skämta om allt.
T: Fast det beror ju på hur skämtet är upplagt.
K: Jag har en massa invandrare i min klass, de tycker det är skitkul med skämt om svarta. Och man måste ju kunna skämta om allt.
T: Fast det är ju lätt att säga när man är vit, straight och man.
K: Men man måste kunna skämta om allt.
T: Men folk kan ju ta illa upp.
K: Man måste ju få skämta om allt.
T: Inte om det bara befäster trista människosyner.
K: Men man måste ju få skämta om allt.

Osv. Osv. Hur mycket vi än försökte var det liksom inget som bet på ”man ska få skämta om allt”-argumentet. Till slut gav jag upp. Jag ville nästan skratta åt det hysteriska i att två killar ska stå och förklara för två tjejer varför det är okej för dem att komma med nedsättande kommentarer om just tjejer.

Ge mig jättegärna era bästa comebacks på just den kommentaren. Och andra med för den delen.

14 kommentarer

Filed under Jämställdhet

Ibland är jag världens sexist

Det senaste året har jag mer och mer insett hur viktigt det är att se sina egna brister i hur man bedömer folk efter kön eller etnicitet. För herregud vad jag inte är perfekt. Jag är ju lika inprintad med en inställning som funnits hos människor i hundratals år som alla andra, så konstigt vore det väl annars. Förr fattade jag inte det. För trodde jag nästan att det räckte att kalla sig feminist och antirasist så var allt bra. Då var man en fin och snäll människa som aldrig gjorde snabba bedömningar av folk på grund av deras utsida.

Men att tro att man är så genomgod har konsekvenser. För då tycker man sig inte behöva anstränga sig. Man tycker sig inte behöva analysera sitt beteende trots att det finns väldigt goda grunder att göra det.

Jag vet bättre nu. Och jag gör allt vad jag kan för att jobba med mina fördomar. Jag tycker alla borde ta och syna sig själv riktigt ordentligt och tänka över hur man beter sig i olika situationer. Jag tänkte därför rada upp några idiotiska bedömningar jag själv insett att jag gjort i mitt vardagliga liv, och mina tankar om dem.

”Tjejer har servicehjärna”

Länge – lääänge – tyckte jag att det var ”så himla kul!” när man mötte en kille som var duktig på service. Alltså – som var trevlig, hjälpsam och tillmötesgående, t ex när man handlade i en butik. Jag minns hur jag en gång skrev ett fantastiskt positivt mail till ett företag om hur superb service jag fått av en kille när jag ringde deras kundtjänst. Och det är klart att man ska ge beröm till de som är skitduktiga på sitt jobb, men det obekväma med hela grejen är att jag är så säker på att jag där och då aldrig hade skrivit ett liknande mail om personen jag pratat med varit en kvinna. Varför? För att jag hade någon bild av att kvinnor automatiskt är bra på service. Att det är inbyggt i våra hjärnor att le, vara glada och göra vårat bästa för att hjälpa andra, medan det för killar är en ansträngning som inte alls finns naturligt. Självklart tänkte jag inte alla de här tankarna i mitt huvud (då hade jag ju hört hur hysteriskt det låter!) men det den bilden min hjärna automatiskt satte upp för mig, och jag accepterade den utan att ifrågasätta. Herregud, jag var ju feminist! Jag särbehandlade inte någon!

ServicejobbJag och min kvinnligt naturliga fallenhet för service(?)

”Folk som inte förstår är dumma”

Jag har ju själv jobbat inom kundservice i flera år. Och det var en chock för mig själv när jag en dag insåg att jag suckade lite inombords när det kom en kund som såg ut att ha utländsk påbrå. Jag antog att det skulle bli en jobbig kund som skulle ha svårt att förstå svenska och engelska och att det i allmänhet skulle bli en massa krångel. Och när folk inte förstod vad jag sa tyckte jag innerst inne att de var lite korkade. Det här är verkligen den grej som jag skäms mest för att skriva om. Tänk om jag själv skulle flytta eller fly till ett annat land och försöka hanka mig fram så go

tt jag kan på mina nyvunna språkkunskaper, bara för att träffa på folk som tycker jag är jobbig och dum. Snacka om att tappa modet. Efter att jag fick lite självinsikt i detta har jag istället tagit mig så mycket tid det bara går för att vara säker på att kunderna förstår vad jag menar, och få dem att känna sig bekväma i situationen, och inte idiotförklarade.

”Killar kan bilar”

Det här är ju lite av en dryg klassiker, men än idag har jag svårt för att vända mig till vem som helst om jag skulle ha en fråga om bilmotorer, etc. Min hjärna vill av gammal vana anta att killar kan, och tjejer inte. Kanske beror det på att jag växt upp i en familj där det finns två män som är utbildade bilmekaniker, men främst beror det väl på att det är så det sett ut runtom oss under sjukt lång tid. Jag försöker i största möjliga mån att vara väldigt allmän och lämna frågan öppen för alla oavsett om ämnet är smink eller datorbyggen, men vissa ämnen är svårare än andra att tänka om om.

Reklam för VolkswagenMina tankar om tjejers bilkunskaper är ungefär lika moderna som den här reklamen.

”Mörkhyade män är farliga”

Här blame-ar jag media som fan för att de under så lång tid valt att skriva ut etniciteten på folk som brukar våld så fort det är någon som inte har ett helt svenskt ursprung. Och jag ångrar det jag sa innan – det här är det jag skäms mest för. Går jag av spårvagnen när jag är på väg hem sent på natten blir jag mer orolig om det går av en man med utländskt utseende vid samma hållplats än om det hade varit en person som ser nordeuropeisk ut. Ska tillägga att jag alltid tycker att det är obehagligt när män går någon meter bakom mig nattetid, men det känns snäppet värre om det är en person med utländsk påbrå. Det sjuka i att jag automatiskt antar att män nattetid blir våldtäktsmän kan vi ta i ett annat inlägg, men det här är verkligen en fördom jag mår dåligt över och jobbar på så mycket jag kan. Det känns som att SD med vänner har hittat ett kryphål in i min hjärna, och varje gång jag tänker så här så hatar jag mig själv lite grand.

Det var några fördomar jag kunde räkna upp på stört, men jag kan lova att jag har fler som jag inte upptäckt än. Och även om jag blir ledsen varje gång jag upptäcker att jag har sådana här instinktiva tankar så är jag glad över att de uppdagas. Det ger mig en chans att kritisera mig själv och förändra min inställning. Jag tänker inte deppa ihop, för jag vet att jag hela livet har blivit utsatt för påverkan från olika håll. Vi människor gör ju lätt det  – påverkas. Och det är alltid värt att tänka en vända till och fundera över varifrån man fått viss information eller vissa åsikter.

Vad har du för fördomar, och vad gör du för att motverka dem?

Lämna en kommentar

Filed under Jämställdhet, Rasism

Nakenhet och konst

Klart att naket kan vara konst. En naken kropp kan symbolisera väldigt mycket. Öppenhet, sårbarhet, kärlek. Men så är det ju med allt. Allt kan vara konst, det handlar bara om hur det läggs fram. Jag säger mig inte vara någon expert på området, men jag skulle säga att syftet med något visar på om det är konst eller inte.

Pablo Picasso Les Demoiselles dAvignon 1907 

Med det sagt så tycker jag att kocken Anders Vendel verkar ha gjort en rejäl missbedömning när han hävdar att hans restaurangreklam med nakna kvinnor skulle vara konst. Och som jag sa innan – om en bild är konst eller ej beror helt på fotografens/beställarens syfte med bilderna. Det är så otroligt tydligt att det de ville här var att visa nakna kvinnor som folk (jag gissar främst män) ska tycka är sexiga.

Vendels matrum

Det här är vad vi har framför oss: Tjejkvartetten är klädda i kokmössor, löst sittande jackor, strumpeband och string. Två av tjejerna stå och putar med rumporna mot betraktaren, en annan ha på ett sexigt fumligt vis tappat ut ett fat med frukt och lutar sig ner så att man får full vy över hennes bröst, den sista sitter uppslängd på en bänk och fixar med naglarna. Ingen av dem ser ut som en riktig kock. Det gör dock mannen till höger i bilden, som faktiskt får vara helt påklädd (vilket måste vara praktiskt i ett kök). Han ser med en bister min rakt in i kameran och håller en purjolök i handen. Man får känslan av att han ska använda dem för att smiska frukt-tjejen så hon lär sig en läxa. Eller kanske trycka upp den mellan benen på en av tjejerna som står med rumpan mot kameran

Det här är inte konst. Det här är sexism i sin mest klassiska form. Kvinnor förminskas (de är inte kockar, de är sexobjekt) medan mannen får vara den riktiga yrkesutövaren som håller koll på kvinnfolket. Anders Vendel själv säger i Aftonbladet att han känner att han ”högaktar kvinnor och jämställdhet” och att blev förvånad när han fick höra folks reaktioner. Jag är ledsen Anders, men du verkar verkligen ha fått det där med jämställdhet om bakfoten, för om du högaktat det så mycket hade den här ”konstinstallationen” aldrig visats på skärmarna i din restaurang eller på din Facebooksida.

Serien består även av en bild på några kvinnor som beskådar en stor målning som visar ett gäng nakna kroppar. Kanske vill de härma tavlan, eller så verkar de ha tappat koncentrationen, för under tiden håller de på att klä av sig och visar upp sina nakna rumpor och lite annat för betraktaren. Typiskt kvinnor att inte veta hur man beter sig bland folk. Den här bilden känns inte fullt så illa och skulle faktiskt i ett annat sammanhang kunna varit en del i något konstprojekt, men hur det på något vis skulle kunna vara reklam för en restaurang går mig helt över huvudet. Som sagt, sammanhanget en bild dyker upp i är relevant för att kunna säga om det är konst/reklam/ren idioti. Den första kockbilden kommer dock aldrig vara något annat än alternativ tre.

16 kommentarer

Filed under Jämställdhet, Kändisar, Mat, Reklam