Etikettarkiv: PR

Följderna av Miss Skinny-kampanjen

Triggervarning: Ätstörningar

Så det visade sig vara som många trodde – Miss Skinny-kampanjen var fejk. Bakom den stod Frisk och fri – riksförbundet mot ätstörningar.

Miss skinny

Jag är lättad, men samtidigt lite förvirrad. Jag vet faktiskt inte vad jag tycket om kampanjen i det här läget. Jag har stor respekt för Frisk och fri, och tycker de gör ett bra och viktigt jobb, men på vissa områden känner jag ändå att de trampat snett här.

Jag tänker på hur jag var när jag var sjuk. Jag tänker på triggers. För er som är obekanta med uttrycket i det här sammanhanget så syftar det på händelser, bilder, texter eller något annat som så att säga startar larmet. Får en att vilja svälta sig själv eller hetsäta. Och det är här jag känner att Miss Skinny-kampanjen varit farlig. Inte för den stora massan, utan för de som kämpar med en existerande ätstörning.

Även om butiken är falsk så fanns fortfarande annonserna och Facebooksidan. Inbjudningarna till deras presskonferens ramlade fortfarande ner i folks brevlådor. Även om det nu visar sig vara en kampanj mot ätstörningar och skeva ideal så har ju just de skeva idealen som Frisk och fri vill motverka ändå visats upp. Det är fler än jag som är kritiska till kampanjen, och jag tror att det är viktigt att inte bara vifta bort problematiken med att tanken i slutändan är god.

För jag vet ju att det är för en god sak. Att de vill skapa debatt. Det har de ju dessutom lyckats med, och jag applåderar verkligen den insatsen. För debatten behövs. Men det som skaver i mig är att kampanjen kan ha skadat just dem som de i slutändan vill hjälpa. Och de personerna kanske skiter i att se den förklarande presskonferensen som ska hållas imorgon. De kanske skiter i att det bara var på låtsas. De har läst att Miss skinny ”inte kompromissar” när det kommer till skönhet. De kanske identifierade sig med det, tog det till sig. Fick en ny fras att upprepa för sig själv de dagarna som hungern är tung att bära. Och det känns inte bra.

Samtidigt (återigen), debatten behövs ju. Jag fattar ju det. Och Frisk och fri har lovat att de ska räta ut alla frågetecken under morgondagen. Jag vet inte om de kommer lyckas få mig helt bekväm med deras tillvägagångssätt, men det ska bli intressant att höra vad de har att säga.

Något som jag dock är odelat positiv till är den nya märkningen Frisk och fri har skapat för modebranschen. ”För sannare skönhet” kallas den, och för att få den måste företagen uppfylla fem kriterier:

• Vi visar modeller med olika kroppstyper
• Vi anlitar bara modeller med BMI över 18,5
• Vi retuscherar inte våra modellers storlek
• Vi har en handlingsplan mot ätstörningar

Toppen tycker jag! Nu gäller det bara att vi ligger på företagen och ser till att de tar till sig och verkligen jobbar för en förändring.

Här är filmen som man möts av om man försöker gå in på Miss skinnys webshop idag:

Annonser

7 kommentarer

Under Kroppen, Reklam

Genus-tänk hos floristen

Jag läste en grundkurs till florist under ett år. Jag lärde mig massor av matnyttigt, men något som verkligen fick mig att reagera var hur bakåtsträvande just blomsterbranschen var när det kom till genustänkt.

Här är till exempel ett utdrag från vår PR-lektion:

Marknadsföring för kvinnor och mänSer det ofta ut så här i utbildningsmaterial när det kommer till marknadsföring? Jag får en obehaglig känsla av att det förmodligen är fallet.

Lika illa var det på praktikplatserna. Så fort en kund ville ha en bukett eller en begravningsdekoration så var den första frågan, utan undantag: ”Är det till en kille eller en tjej?”
Alltså, inte ”Vilken färg gillar personen?” eller ”Vilken sort blommor skulle ni vilja ha?”. Det viktiga var könet på mottagaren. Så man skulle veta om det gick bra att sätta i rosa blommor, eller om man skulle hålla sig mer åt det lila hållet. Det kanske inte är så konstigt att min klass bestod av endast kvinnor, när alla killar år efter år blir påprackade samma färgkombinationer i sina buketter. För det var däremot helt okej att ge kvinnor buketter i hela färgspektrat.

Jag kommenterade aldrig det här i butikerna jag var ute i. Jag ångrar det i efterhand, men jag ville väl inte hamna på kant med någon på en praktikplats där jag skulle vistas i flera veckor. Ville inte vara den där personen som folk suckar åt och kallar ”överkänslig”. Men nu har det gått över ett år sedan den där kursen, och jag har mer och mer insett att jag måste vara den personen. Att jag vill vara den personen. Att alla som har så mycket vett att man fattar att man inte väljer färg på en blombukett efter ett kön utan efter en personlighet ibland måste göra den uppoffringen. För det kanske får en person att tänka efter. En person kanske inte suckar. Och då är vi plötsligt en till.

Med tiden kommer det vara självklart att det är bakåtsträvarna vi ska sucka åt.

Blommor för män och kvinnorOkej för kille/tjej?

2 kommentarer

Under Böcker, Jämställdhet, Reklam