Etikettarkiv: menskopp

Blått blod och världens fräschaste mens

Mens gör aldrig ont. Det är aldrig smärtsamt, kladdigt eller bökigt.

Synd bara att det är så pinsamt.

Så verkar det åtminstone se ut om man frågar de stora tillverkarna av mensskydd, och ser deras tv-reklam. Aldrig snuddar de vid omaket det faktiskt är att ha mens. Aldrig berörs sånt som känslan av att någon vrider om ens livmoder inifrån, eller att det är drygt att lägga en massa jävla tid på att byta tamponger. Nej, mens är fräscht och bekvämt. Det enda som är jobbigt är risken för att någon, Gud hjälpe, skulle få veta. Att någon skulle märka att det är den tiden på månaden.

För man lär sig ju att det är skämmigt. Jag visste det redan som tolvåring när jag fick min första mens. Strax därefter skulle jag på kvartssamtal med min lärare och mina föräldrar, och min pappa hade mage nog att berätta för läraren. Jag höll på att dö. Mina föräldrar ville väl bara försäkra sig om att ingen skulle stoppa mig om jag började springa på toa ofta, men det enda jag såg var skam skam skam. Och mer av den varan blev det. I korridoren utanför klassrummet fanns en toalett som bara tjejer fick använda. För där fanns en behållare med sanitetspåsar där man kunde slänga bindor. Mens-toan. Jag försökte smita ut när ingen såg. Ville inte att någon skulle fatta.

Och det hänger med en, långt upp i åldrarna. Vi är nog många som vid något tillfälle haft en tampong som flytt från ens väska. Och sett chocken och förvirringen när en kille, som först tänkt hjälpa dig plocka upp dina grejer, fattar vad det är som landat jämte hans fot. Hur handen dras tillbaka. Hur han mumlat fram att du tappat… nått. Som själva erkännandet att han sett din inplastade bomullsbit skulle göra situationen ohållbar för er båda.

För killar vet ju också. Har också lärt sig att mens är pinsamt och skambelagt. Inte konstigt att många män tycker att det är obehagligt, när det är den bilden som skriks ut av de företag som jobbar med det.

Och reklamen för mensskydd fortsätter i samma spår. Med ljusa miljöer fyllda med tjejer i vita tighta byxor. Och blå vätska. Alltid blå vätska. Och aldrig någon igenkänningsfaktor. I reklamvärlden är mens så jävla fräscht att man själv undrar om man gjort något fel. Aldrig verkar man var så sportig, danssugen och benägen att ha vita byxor och string(!?) som under lingonveckan (Seriöst, vem använde de där string-bindorna? Visst att man ska få ha vilka trosor man vill på sig även under mensen, men jag har svårt att se hur det kan vara bekvämt eller ens fungera.).

20131014-181703.jpgLibress-annons.

Mens syns inte och känns inte, och så ska det visst förbli. Men jag har slutat skämmas nu. Jag menar inte att man ska börja gå runt och droppa blod överallt, men man måste kunna prata om mens, och mensskydd, på ett vettigt sätt. Jag berömmer jämt och ständigt menskoppar och förklarar för alla som vill höra hur bra jag tycker att de är.

Och kanske är det en förändring på gång. Menskoppen.se kör ju med parollen ”För oss med rött blod”. Det känns befriande. Häromdagen såg jag ett förslag om att det borde skickas ut gratis koppar till unga kvinnor. Tamponger är dyra och vi tjänar ju redan mindre än män. Jag tycker att det är en grym idé. Det skulle förvisso skada företag som Always. Men å andra sidan kommer jag inte att sakna sånt här i min tv:

Annonser

4 kommentarer

Under Kroppen, Reklam, TV

Alex – Neovletta = Sant

Jag tänkte göra en liten uppdatering om mitt nya liv utan p-piller. Vad som blivit bättre och sämre. Hur min kropp reagerat. Hur det fungerat i största allmänhet.

p-piller

För det första är det otroligt märkbart att min kropp reagerar. De första fyra veckorna hade jag ständigt ömmande bröst, och väldigt regelbundet stickningar (som lite lättare mensvärk) runt livmodern. Jag misstänker att det beror på att hormonerna börjar ta sig ur kroppen, men jag har verkligen ingen medicinsk kunskap så jag ska låta det vara osagt om det stämmer eller inte.

Något jag var rädd för var att jag skulle få tillbaka mördarmensvärken som gjorde att jag började med p-piller för elva år sedan. Men än så länge (peppar peppar, ta i trä) så har livmodern inte misshandlats mer än den gjort när jag fortfarande tuggade hormoner. Det känns verkligen som en lättnad, för jag vet ärligt talat inte om jag hade klarat av att må så dåligt en gång i månaden.

Allt har ju dock sina baksidor, och i det här fallet handlar det rätt väntat om hur länge mensen pågår. Innan jag började med piller låg min mens på 8-9 dagar. Medan jag åt dem var den så pass kort som 4-5. Nu har det landat någonstans däremellan, ungefär en veckas mens. Men det känns faktiskt inte särskilt betungande. Sedan jag började med menskopp har de där dagarna inneburit så otroligt mycket mindre bök jämfört med innan. Inga ständiga tampongbyten och ingen smärta när man ska få ur den. Inget uttorkat underliv och ingen panik över att man glömt ta med sig skydd när man åkt ner på stan. Så även om det såklart hade varit najs om längden legat kvar på fyra dagar så känns ändå inte sju så otroligt betungande. Angående själva cykeln så har jag inte riktigt hunnit uppfattat om den håller en jämn takt än. Det får jag nog återkomma om när någon månad har gott.

Vad gäller ägglossning så verkar den fortfarande lite förvirrad. Sen min senaste mens har det känts som att jag haft ägglossning 2-3 gånger, vilket jag inte ens vet om det går. Något verkar åtminstone vara lite i ofas, men jag hoppas att det också ger med sig när alla hormoner till sist rensats ut.

Sen har vi det där med humöret. Jag känner mig verkligen klarare i huvudet. Visst har jag varit både stressad, ledsen och arg under den här tiden, men jag har alltid vetat varför. Jag har inte känt mig så där outhärdligt ledsen utan anledning, vilket känns fantastiskt! Jag känner också att jag har lättare att kontrollera mina känslor i allmänhet. Okej, jag gråter fortfarande till sitcoms (för det tillåter jag mig att göra, jag gillar ändå att vara känslosam), men mitt problematiska förhållande till mat har känts otroligt mycket lättare att tackla de senaste 1,5 månaderna. Slump? Jag tror inte det.

Jag vet att det snackas om att man kan gå ner i vikt av att sluta med p-piller, men det tänker jag inte ens reflektera över. Jag äger inte någon våg, och tycker att den aspekten är helt ointressant.

Ni andra som slutat med piller, har era kroppar reagerat på liknande sätt? Vad tycker ni har varit bra/dåligt? Har ni några erfarenheter ni vill dela med er av?

11 kommentarer

Under Kroppen, Sex

En liten kopp

Fanny och Schmenus har en pågående bloggutmaning där det första ämnet är ”Fittan i fokus”. Känns lite fusk att återanvända en gammal text, men jag tycker verkligen så många tjejer som möjligt borde läsa och ta in detta. Texten publicerades första gången på min gamla blogg den 26 mars 2013. Håll till godo!

Okej. Kom igen nu. Nu gör vi det.

Vi slutar upp med att tycka att mens är så himla tabu att man inte direkt diskuterar det med folk. För det är just det jag tänkte göra nu. Det är så sjukt naturligt att det borde vara lika normalt att blogga om och jämföra olika sorters mensskydd som olika sorters tandkräm. Hur ska vi annars kunna ta några vettiga beslut som konsumenter?

Nu slutar vi slösa våra pengar på en massa klorbehandlade tamponger och bindor.

Menskopp

Så jag köpte en menskopp på Apoteket Hjärtat för två månader sen (riktiga apoteket hade dem tyvärr inte i sortimentet). Bästa köpet någonsin. Varför?

Jo, för det första så behöver jag inte köpa några engångsskydd längre. Hurra! Tamponger och bindor är egentligen lika onödigt som att sitta hemma och äta med engångsbestick hela tiden.

För det andra så märks koppen mindre än en tampong. Den drar inte åt sig all fukt som av helt naturliga skäl ska finnas där nere. Alltså mår hela underlivet bättre.

Och jag antar att ovanstående rader är förklaringen till detta faktum: Det luktar inte. Det här var nog det som förvånade mig mest. Hade liksom lärt mig under de senaste tolv åren att mens luktar lite illa. Men fel av mig. Det är upptorkat blod i bomullsbehållare som luktar skumt. Vissa verkar ha uppfattningen att menskopp är lite ofräschare än andra alternativ, men för mig kändes det verkligen tvärtom.

Och för såna som jag som blöder en del så ger det verkligen så himla mycket frihet. Frihet, Always och andra företag i branschensfavoritord. Jag har fan aldrig känt mig fri med tamponger. Jag har alltid oroat mig för att de ska blöda igenom, att jag inte ska ha tagit med mig tillräckligt många när jag går hemifrån etc. Med menskoppen försvann liksom alla de problemen. Jag tömmer den kanske två gånger om dagen. Kan ha den över natten. Och det läcker inte ett dugg, eftersom att den håller sig på plats med hjälp av vakuumsug när du sätter i den. OBS! Låter läskigt, men är ej läskigt.

Dessutom – tänk vilka under för miljön vi kan göra om alla börjar använda menskoppar som håller i 10 år istället för att slafsa vidare med engångsgrejer. Och om man vill kan man ju lägga pengarna man normalt lägger på att köpa nya OB på något välgörande ändamål istället, och rädda världen på en gång!

Det enda negativa jag har att säga om koppen är att det var lite trixigt att hitta rätt sätt att sätta den på första gångerna. Men det får man snart kläm på, och efter det blir de där dagarna varje månad så himla mycket mindre problematiska.

Så om koppen är så himla bra, varför görs det inte mer reklam om den?
Ptja, möjligen för att man tjänar asmycket mer på att kränga något som kan användas en gång istället för tio år.

Testa, bara gör det!

Tack för mig.

11 kommentarer

Under Kroppen