Tag Archives: kvinnor

Kvinnor ses som sämre skribenter än män

För några veckor sedan var jag på författarfrukost med Oskar Skog. Oskar berättade om sin debutbok, Pojken som fann en ny färg och pratade också lite allmänt om sitt författarskap. Det var trevligt. Gemytligt.

Men plötsligt var det något som slet mig bort från den mysiga stämningen. Oskar säger att han länge haft svårt för kvinnliga författare. Att han inte läst deras böcker. På förhand dömt ut dem som dåliga. Till min stora lättnad förklarar han rätt omgående att han på senare år rensat bort denna spärr hos sig själv. Numera läser han författare av bägge könen. Jag blir alltid lika glad när jag hör folk berätta om hur de övervunnit sina fördomar.

Men — dessvärre finns det ett men — Oskar är inte ensam om det här tankesättet. Skribenten Tomas Dalström berättar för Passion for Business om forskning som visar att texter av män uppfattas som mer välskrivna än de som har kvinnliga upphovsmän. Och då handlar det inte om två skilda texter, utan en och samma skrift som helt enkelt fått två olika namn stämplade på sig. När läsaren trodde att författaren var en kvinna uppfattades texten som rörig och svår att förstå, medan den under manlig signatur istället sades vara genomtänkt och övertygande.

Writing a Letter

Sexism och särbehandling av könen är så mycket mer än det som görs medvetet av människor med unken syn på könsroller. Så mycket sker omedvetet, utan att vi ens reflekterar över det. Kanske skulle jag — som ju uppfattar mig själv som en påläst person som är rätt insatt i den här sortens problematik — ha gjort exakt samma sak. Och trott att jag var helt objektiv. De här tankemönstren är ju ändå lika ingrodda hos mig som hos de flesta andra; den enda skillnaden är att jag och många med mig väljer att analysera situationer vi ställs inför på ett annorlunda sätt, eftersom att vi insett att det invanda beteendet leder till otrevligheter och orättvisor.

Det här är ett tydligt exempel på att feminismen behövs. Att jämställdhet inte är ett ämne vi är klara med. Det finns mycket kvar att göra.

Annonser

9 kommentarer

Filed under Böcker, Jämställdhet, Tidningar

”Men tjejer kan ju inte sätta på någon!”

Idag kom jag och tänka på ett samtal som ägde rum på gymnasiet. Jag läste teater, och vi hade gjort om en manlig karaktär till kvinna. En replik karaktären hade var ”Sen satte jag på henne”. Jag tyckte att man helt enkelt (eftersom det handlade om ett heterosexuellt förhållande) kunde ändra texten till ”Sen satte jag på honom”. Men där mötte jag motstånd. Tjejer kan ju inte sätta på killar, hävdades det från vissa håll.

Alltså. Killar sätter på. Tjejer blir påsatta.

Det här säger så mycket om rollerna vi medvetet eller omedvetet sätter på varandra i sängen, framför allt i straighta relationer. Killar ger och tar, tjejer får och tar emot. Män är aktiva, kvinnor passiva. Inte konstigt att vi tjejer ofta har svårt att inse att våra behov och vår njutning är lika viktiga som våra partners.

sexdockaLigg still och ta det du får.

Det här ställer också uttrycket ”Hon bara låg där som en död fisk” i ett helt annat ljus. Det är något som nedlåtande brukar sägas om tjejer som inte är tillräckligt aktiva i sängen. Men vi får ju lära oss att inte vara aktiva! Vi får lära oss att vår njutning är sekundär mannens, och att vi mest ska finnas där och vara tillgängliga. Låta mannen göra sitt, på det sättet han vill och på det sättet som får honom att komma.

Det finns inga rätt i den här ekvationen. Man ska vara en mottagare, men samtidigt vara aktiv. Klart som fan många tjejer blir osäkra och inte vet hur de ska få sig själva att njuta, de har ju fullt upp med att förstå hur de ska bete sig. Inte konstigt att många tjejer får vänta länge på sin första orgasm. För hur lätt är det att våga fråga, och be sin partner om att göra på ett visst sätt, när man vant sig vid att bara behaga och finnas där? Det är sjukt obekvämt att plötsligt en dag börja ställa krav, och ta plats. Kräva sin rätt att vara viktig under sexakten.

Jag tror vi måste börja prata med. Vi är nog inte så öppna med våra sexuella erfarenheter som vi tror vi är. Tjejer – diskutera med dina vänner, be om tips, fråga om råd. Och berätta för din partner vad som funkar och inte funkar. Killar – skit i din egen orgasm ibland. Se inte den som det enda ändamålet. Ha inte dåligt samvete för att du hittills förmodligen varit den vars njutning räknas, men gör det till ditt mission att förändra den attityden.

Prata, dela med er, fråga och berätta. Online och IRL. Och slutligen – visst fan kan en tjej sätta på en kille. Go for it, säger jag bara.

PS. Om någon tänkte fråga så nej, jag menar inte att alla män är känslosamma as som inte bryr sig om vad tjejer vill. Jag menar att det här är ett återkommande mönster och strukturellt problem som vi alla kan må bra av att fundera över och arbeta för att förändra.

2 kommentarer

Filed under Jämställdhet, Sex

Första sommaren med håriga ben

Jag tycker inte att det är kul att raka benen. Det tar tid och är bökigt, och min hud är inte så förtjust i det. Det kliar som förbannat varje gång stubben börjar växa ut, och precis som mitt hår på huvudet så växer det ut rätt fort. Och då ska det göras om igen.

Folk vill ofta gärna kommentera mina ben, och gör det också år efter år. Här är Topp 3 på de vanligaste kommentarerna!

  1. ”Oj! Har du glömt raka benen?” – Främst från tjejer, som sedan blir väldigt obekväma när jag svarar nej.
  2. ”Shit, du är ju hårigare än mig…” – Från killar, och oftast inte med någon positiv ton.
  3. ”Men herregud!” – Även liknande utrop förekommer.

Håriga orakade ben

Jag och mina håriga ben chillar med en uggla i soffan.
 

Men vanligast är nog blickarna. Och det är nog de som tidigare gjort att jag sommar efter sommar inte riktigt pallat och till slut fallit för trycket och tagit till rakhyveln. För att jag velat kunna gå och bada utan att se folk titta och rynka näsan eller höja ögonbrynen. Även om det säkert funnits folk som bara tittat av nyfikenhet på ett positivt sätt och inte för att fördöma så lyckades jag ändå förvränga varenda liten glans till hån och ogillande. Jag är och har alltid varit väldigt orolig över vad folk tycker och tänker, så det tog väldigt hårt.

Men det här året blev det annorlunda. September är snart här, och jag har behållit mina ben precis som de är hela sommaren! Okej, jag har fegat mycket och använder leggins mest varje dag, men jag har badat och chillat på stranden utan att känna mig obekväm. Jag oroade mig lite för vad min mamma skulle säga när vi skulle strandbada tillsammans, och övervägde till och med att raka benen enbart för den sakens skull, men hon sa inte ett ord och verkade inte kunna bry sig mindre.

Det som fortfarande känns problematiskt är att jag har så inprintat i skallen att rakat är fint och orakat är fult att jag ibland när jag står framför spegeln med klänning och bara ben tycker att det ser helt fel ut. Men jag vet ju anledningen till det. Människor gillar saker de känner igen. Hjärnan reagerar positivt till saker den sett förut, och där ingår helt klart kala kvinnoben. Men det blir faktiskt lättare och lättare. Jag ser fler och fler tjejer som också tröttnat på det eviga mecket gå runt på stan. På festivalen Knarrholmen förra året såg jag så galet många håriga ben att det verkligen börjar kännas som att en förändring är på gång. Det är såklart en bit kvar på vägen, men det går åt rätt håll.

”Är det ett statement eller nått?”, frågade min pappa när jag var hemma sist. Och nej, främst är det nog inte det. Främst handlar det om bekvämlighet. Jag lägger hellre tid på en massa andra grejer än att raka benen eller armhålorna. Men det finns såklart en statement-del i det också. Den här sommaren har jag bara blivit glad när folk har kollat – även om de har rynkat näsan. För det var ju det där med hjärnan. Att den gillar saker den känner igen. Och om folks hjärnor bara får se tillräckligt många håriga ben så kommer deras hjärnor tycka att det känns trevligt och bekvämt, inte äckligt och obehagligt. Och ju fler mer eller mindre håriga ben unga tjejer ser, ju lättare blir det för dem att inse att de faktiskt har ett eget val och att de inte bara behöver följa den gällande normen. På sikt vill jag att det inte ens ska vara en norm, utan ett alternativ.

För självklart får man raka sina ben. Jag kommer förmodligen göra det de gånger jag känner för att ha nylonstrumpbyxor (för det är så sjukt obekvämt annars). Men det ska vara ett val, inte ett tvång. Och ingen borde behöva förvånas över att se varken det ena eller det andra.

PS. Om du känner att du vill sluta med att raka benen men tycker att det känns jobbigt så finns det en utmärkt guide att följa här.

13 kommentarer

Filed under Kläder, Kroppen

Genus-tänk hos floristen

Jag läste en grundkurs till florist under ett år. Jag lärde mig massor av matnyttigt, men något som verkligen fick mig att reagera var hur bakåtsträvande just blomsterbranschen var när det kom till genustänkt.

Här är till exempel ett utdrag från vår PR-lektion:

Marknadsföring för kvinnor och mänSer det ofta ut så här i utbildningsmaterial när det kommer till marknadsföring? Jag får en obehaglig känsla av att det förmodligen är fallet.

Lika illa var det på praktikplatserna. Så fort en kund ville ha en bukett eller en begravningsdekoration så var den första frågan, utan undantag: ”Är det till en kille eller en tjej?”
Alltså, inte ”Vilken färg gillar personen?” eller ”Vilken sort blommor skulle ni vilja ha?”. Det viktiga var könet på mottagaren. Så man skulle veta om det gick bra att sätta i rosa blommor, eller om man skulle hålla sig mer åt det lila hållet. Det kanske inte är så konstigt att min klass bestod av endast kvinnor, när alla killar år efter år blir påprackade samma färgkombinationer i sina buketter. För det var däremot helt okej att ge kvinnor buketter i hela färgspektrat.

Jag kommenterade aldrig det här i butikerna jag var ute i. Jag ångrar det i efterhand, men jag ville väl inte hamna på kant med någon på en praktikplats där jag skulle vistas i flera veckor. Ville inte vara den där personen som folk suckar åt och kallar ”överkänslig”. Men nu har det gått över ett år sedan den där kursen, och jag har mer och mer insett att jag måste vara den personen. Att jag vill vara den personen. Att alla som har så mycket vett att man fattar att man inte väljer färg på en blombukett efter ett kön utan efter en personlighet ibland måste göra den uppoffringen. För det kanske får en person att tänka efter. En person kanske inte suckar. Och då är vi plötsligt en till.

Med tiden kommer det vara självklart att det är bakåtsträvarna vi ska sucka åt.

Blommor för män och kvinnorOkej för kille/tjej?

2 kommentarer

Filed under Böcker, Jämställdhet, Reklam

Nördar, kvinnor och nördkvinnor

Jag älskar verkligen nörderier och nördiga människor. Nu kan man förstås snöa in sig på alla möjliga ämnen, men i det här inlägget syftar jag främst på nörderi i form av tv-spel, brädspel, sci-fi, fantasy, tv-serier och liknande klassiska grejer.

Jag har mängder av kvinnliga vänner som älskar Doctor Who, Game of Thrones, Final Fantasy, Gears of War och all möjlig annan media på det här området. Seriöst, det bara kryllar av geekgirls överallt. Men när det kommer till just våra älskade tv-serier så känner jag att det är något som skaver lite, något som jag bara inte kan sluta fundera på.

Vart är tjejerna?

Om vi börjar med den serie de allra flesta tänker på när det kommer till nördkultur – the Big Bang Theory. Storyn cirklar runt två män och deras två manliga vänner som hänger sitt liv åt Star Trek, serietidningar och tv-serier. Under seriens gång kommer dock tre kvinnor in i deras liv, vilket då leder till att deras invanda sätt att leva förändras, sätts på prov eller ifrågasätts. Här har vi verkligen en serie som vältrar sig i referenser till populärkultur. Men av någon anledning är det bara killarna som intresserar sig för den.

Vänta vänta! säger kanske några nu. Både Amy och Bernadette är ju supernördiga, de är ju till och med forskare. Och det stämmer att de två karaktärerna har både skills och är galet insatta i sina respektive områden, men den typ av nördighet som Sheldon och Leonard ägnar sig åt avvisar de gång på gång. Det finns enstaka gånger då tjejerna av olika anledningar hänger sig åt killarnas intressen och exempelvis spelar rollspel eller diskuterar serietidningar, men det nyvunna intresset varar aldrig mer än ett avsnitt, eller så görs det bara för att blidka någons pojkvän. Det känns helt galet att en serie som verkligen bygger på nördkultur inte har en enda huvudkaraktär som ägnar sig åt den.

En av mina personliga favoriter när det kommer till humor av det här slaget är Community. Den är inte lika extremt inriktad på ämnet som tBBT, men innehåller allt från avsnitt där nästan hela handlingen utspelar sig i ett 8-bitsspel till en helt egen parodi av Doctor Who – Inspector Spacetime. Men även här är det två killar – Troy och Abed – som hänger sig åt de här grejerna, och även om vissa tjejer ibland tillåts ”prova på” något nördigt (som när Annie lajvar Inspector Spacetime med Abed), så är det precis som i Big Bang Theory inget bestående personlighetsdrag utan något som görs tillfälligt för någon av killarnas skull.

En serie där kvinnliga nördar faktiskt får ta plats är realityshowen King of the Nerds (som jag upptäckte tack vare den finfina podden Nördsnack) där ett gäng geeks tävlar i olika utmaningen i hoppet om att slutligen få sitta på ”The Throne of Games” (hehe). Jag blev faktiskt glatt överraskad av att se att hälften av deltagarna var kvinnor – och att de så gott som alltid togs på lika stort allvar och sågs som lika stora hot som killarna. Några små trötta kommentarer om utseende dök upp under säsongen, men i det stora hela så tyckte jag serien lyckades riktigt bra på den här fronten. Värt att kolla in om man gillar lite trashig reality tv now and again alltså.

Hur tänker ni andra? Har ni sett några kvinnliga nördar på tv eller film? Tipsa mig gärna!

1 kommentar

Filed under TV

Nakenhet och konst

Klart att naket kan vara konst. En naken kropp kan symbolisera väldigt mycket. Öppenhet, sårbarhet, kärlek. Men så är det ju med allt. Allt kan vara konst, det handlar bara om hur det läggs fram. Jag säger mig inte vara någon expert på området, men jag skulle säga att syftet med något visar på om det är konst eller inte.

Pablo Picasso Les Demoiselles dAvignon 1907 

Med det sagt så tycker jag att kocken Anders Vendel verkar ha gjort en rejäl missbedömning när han hävdar att hans restaurangreklam med nakna kvinnor skulle vara konst. Och som jag sa innan – om en bild är konst eller ej beror helt på fotografens/beställarens syfte med bilderna. Det är så otroligt tydligt att det de ville här var att visa nakna kvinnor som folk (jag gissar främst män) ska tycka är sexiga.

Vendels matrum

Det här är vad vi har framför oss: Tjejkvartetten är klädda i kokmössor, löst sittande jackor, strumpeband och string. Två av tjejerna stå och putar med rumporna mot betraktaren, en annan ha på ett sexigt fumligt vis tappat ut ett fat med frukt och lutar sig ner så att man får full vy över hennes bröst, den sista sitter uppslängd på en bänk och fixar med naglarna. Ingen av dem ser ut som en riktig kock. Det gör dock mannen till höger i bilden, som faktiskt får vara helt påklädd (vilket måste vara praktiskt i ett kök). Han ser med en bister min rakt in i kameran och håller en purjolök i handen. Man får känslan av att han ska använda dem för att smiska frukt-tjejen så hon lär sig en läxa. Eller kanske trycka upp den mellan benen på en av tjejerna som står med rumpan mot kameran

Det här är inte konst. Det här är sexism i sin mest klassiska form. Kvinnor förminskas (de är inte kockar, de är sexobjekt) medan mannen får vara den riktiga yrkesutövaren som håller koll på kvinnfolket. Anders Vendel själv säger i Aftonbladet att han känner att han ”högaktar kvinnor och jämställdhet” och att blev förvånad när han fick höra folks reaktioner. Jag är ledsen Anders, men du verkar verkligen ha fått det där med jämställdhet om bakfoten, för om du högaktat det så mycket hade den här ”konstinstallationen” aldrig visats på skärmarna i din restaurang eller på din Facebooksida.

Serien består även av en bild på några kvinnor som beskådar en stor målning som visar ett gäng nakna kroppar. Kanske vill de härma tavlan, eller så verkar de ha tappat koncentrationen, för under tiden håller de på att klä av sig och visar upp sina nakna rumpor och lite annat för betraktaren. Typiskt kvinnor att inte veta hur man beter sig bland folk. Den här bilden känns inte fullt så illa och skulle faktiskt i ett annat sammanhang kunna varit en del i något konstprojekt, men hur det på något vis skulle kunna vara reklam för en restaurang går mig helt över huvudet. Som sagt, sammanhanget en bild dyker upp i är relevant för att kunna säga om det är konst/reklam/ren idioti. Den första kockbilden kommer dock aldrig vara något annat än alternativ tre.

16 kommentarer

Filed under Jämställdhet, Kändisar, Mat, Reklam