Tag Archives: jämställdhet

Riktiga män och fittpiskor

Ja, vi har ju sett dem förut. Välmenande (…) själar som vill vill prata om en manlighet i kris. Nu senast var det Belinda Olsson som nojjade över de stackars männen i SVTs Fittstim. Nu har vi i olika medier fått bekanta oss med Herman Ottosson och hans Raw Man-kurs.

Vad är då Raw Man? Jo, det är ett tillfälle för vilsna män att hitta tillbaka till sim manlighet. Att slippa bli ”pussy whipped” (vilket en av deltagarna i kursen tydligen var i åtta långa år). Att se till att ens partner får tillbaka sin respekt för (och därmed attraktion) av en. För tydligen spricker många relationer just av att kvinnor inte längre vill ligga när de inser att deras man inte utstrålar tillräckligt med maskulin energi. Och här gick jag och trodde att det var mer vanligt att kvinnor lade ner för att de förväntas jobba på underbetalda jobb och sedan också gå hem och göra större delen av hushållsarbetet.

Ottosson säger att han absolut är för jämställdhet på exempelvis arbetsplatser, men att det har gått får långt när det kommer till relationen. På jobbet ska vi alltså tydligen vara jämlikar och jobba lika hårt, men när vi väl tagit oss till hemmets lugna vrå så är det dags för mannen att få sina trötta fötter masserade. Ottosson förklarar nämligen även att kvinnors syfte (hans eget val av ord) är att dela med sig av sitt hjärta och sprida så mycket kärlek som möjligt. Annars kommer hennes liv för eller senare kännas meningslöst. Mannens syfte är istället att förverkliga sig själv (surprise) och dela med sig av sin unika gåva (ej specificerat vad den består i).

Det här om något är väl beviset på att män, lika väl som kvinnor, får lida av vårt ojämställda samhälle. Oavsett vilket kön vi identifierar oss som så öses det ständigt förväntningar om hur vi ska eller inte ska bete oss över våra huvuden.

Men fine, jag köper faktiskt att det finns folk därute som känner sig ”vilsna” i sin mansroll. Som tycker det är jobbigt att folk börjar säga ifrån och ifrågasätta. Klart som fan att det är obekvämt när man är van att bara kunna köra sitt eget race. Men problemet för dessa personer är ju inte att de måste hitta tillbaka till sin maskulinitet. Det är att de måste omvärdera hur de ser på världen, och på könsrollerna som vi så länge har varit, och fortfarande är, tvungna att anpassa oss till. Det är inte ett problem att man inte längre vet vad som är maskulint, det är ett problem att folk fortfarande tror att det begreppet ens är relevant.

De män som går de här kurserna måste inte söka upp sin manlighet. De måste lista ut vad de är utanför den traditionella mansrollen. Och är inte det mycket roligare? Ger inte det åh så många fler val än alternativet?

Som avslut vill jag visa den här grafen, där du enkelt kan ta reda på om du är en så kallad riktig man:

Riktig man

Bild av Erin Jugde (http://erinjudge.com)

Ps. Kursledarens försök att visa upp sina metoder för Aftonbladets reporter är bara galet obehagliga.

Annonser

2 kommentarer

Filed under Jämställdhet

Ge era ungdomar den här boken

tusen gånger starkare

”Saga var fri. Först älskade vi henne.
Sedan älskade vi henne ännu mer.
Hon förändrade allt.
För oss alla. Varenda en.
Hon blev ett hot. Och ett löfte.”

Jag vill bara lite snabbt slå ett slag för Christina Herrströms bok Tusen gånger starkare. För det är en så fantastisk bok i all sin enkelhet. Den har inget avancerat språk eller krånglig story, men ett grymt och intresseväckande budskap – tjejer måste få ta plats.

I boken får vi möta 15-åriga Signe. Hon går i nian, och är en av klassens doldisar. Hon är inte mobbad, men håller sig för sig själv. Och så en dag börjar en ny tjej i klassen som får Signes blick att lyftas, Saga. Saga har rest runt i världen och är inte van vid hur den svenska skolan fungerar. Hon börjar ifrågasätta varför killarna kommer undan med så mycket som tjejerna aldrig skulle kunna göra utan att bli utkastade från klassrummet. Hon frågar rakt ut lärarna om varför de gullar med killarna, och varför de förutsätter att tjejerna ska städa upp efter dem när de bara rusar ut från bildlektionerna. Saga vågar ta plats, och får både vänner och fiender under resans gång.

Speciellt fascinerande är det faktiskt att läsa om hur frustrerade lärarna blir när tjejerna börjar göra säga ifrån. På Youtube finns en kort film där Christina Herrström själv diskuterar runt boken, och filmatiseringen av den (klippet finns längst ner i inlägget). Hon säger något väldigt intressant. ”Alla lärare har trott att de vill ha en så kallat stark tjej i klassen, men det kanske inte är så när det kommer till kritan.” Hon förklarar även att det just i skolan blir en väldig skillnad på våra påstådda värderingar, och hur vi faktiskt fungerar. Jag kan inte annat än hålla med.

Hade jag som högstadieelev fått läsa den här boken hade jag förmodligen känt att jag fått världens uppenbarelse. Jag hade velat göra en Saga och protestera mot hela systemet. Jag önskar verkligen jag hade kunnat få läsa något som på ett så tydligt, men inte dumförklarande, sätt förklarade för mig vad som faktiskt pågick.

Tusen gånger starkare är både intressant, spännande och rörande. Ge era tonåringar den här boken. Inte bara tjejerna, utan killarna också. Är du lärare, så låt klassen läsa och diskutera boken tillsammans. Alla känna på att det här uppmärksammas.

Har ni några egna grymma boktips på tema feminism eller jämställdhet? Tipsa i kommentarsfältet!

PS. Jag läste Tusen gånger starkare som 24-åring. Så plocka upp den du med.

Trailer för filmatiseringen av Tusen gånger starkare:

Christina Herrström diskuterar kring boken och filmens tema:

Lämna en kommentar

Filed under Böcker, Jämställdhet

Den ständiga bristen på klittkunskap och jämställdhet i sängen

Malin UlfhagerMalin Ulfhager, Tjejbloggats gästskribent.

Jag fick aldrig lära mig i skolan att kvinnor kan få orgasm. I de typiska ungdomsfilmer som jag såg under min tonårstid låg fokus på att 1. bli av med den betungande oskulden och att 2. få killen att komma. Sedan tog de där pinsamma sexscenerna slut. Oftast med att tjejen, som ligger underst, stirrar upp i taket eller tittar åt sidan samtidigt som killen stönar en gång och sedan sjunker ner bredvid- eller över tjejen. Nu vet jag bättre, men det tog tid.

Det var i femman som den första sexualundervisningen ägde rum. Min klasslärare förklarade för oss hur det går till när man skaffar barn och vad som händer i kroppen när kvinnor får mens. Vi fick skriva anonyma frågor på lappar som läraren läste upp och besvarade. Under lektionen hade jag hängt upp mig på en sak – tänk om killen blir jättekissnödig under samlaget, kan det hända att han kissar i mig då? Det kändes som en befrielse när jag fick svaret att nej, så fungerar det inte. Urinröret blockeras under samlag. Skönt, tänkte jag. Då är det bara den där andra vätskan som jag behöver oroa mig över.

I åttan var det dags igen. Den läraren hanterade det hela med att göra en ytterst snabb genomgång av hur ett samlag går till och tittade sedan ut över klassen och ryckte på axlarna ”Tja, ni vet ju redan allt det där, eller hur? Resten kan ni läsa i boken”. Provet i sexualkunskap handlade om arvslära, DNA, ägglossningar och kromosomer. Inte ett ord om hur man tillsammans hittar njutning bland lakanen eller om vikten av att lyssna in sin partner.

Kvar fanns en klass nyfikna, kåta och okunniga själar som själva fick bilda sig en uppfattning om hur det där sexet ska gå till. Kanske genom otaliga timmar rutten porrfilm på nätet, skryt och historier om olika lyckade eller misslyckade ligg. Eller som jag, som knappt hann bilda mig en uppfattning alls mer än det jag hade sett på Fjorton suger och läst om i diverse sexfrågespalter som tipsade om hur man ska få killen att komma eller snarare hålla sig lite längre.

Jag, som lider av duktig-flicka-syndromet, har sedan sexdebuten pendlat mellan att göra allt för att tillfredsställa min partner och att känna mig äcklig eller allt för teatralisk. I mitt huvud slutade ett lyckat ligg alltid med att mannen får utlösning, när det obligatoriska stönet hörs, då är det dags att vända blad.

Det skulle ta nästan tio år innan det sjönk in i mig att jag förtjänar precis lika mycket njutning, tid och uppmärksamhet i sängen som en man. Det är främst två viktiga faktorer som har fått mig att komma dit – min allra bästa vän Cecilias kloka ord och stöttning genom åren och min egen förbättrade självkänsla.

Nu för tiden vet jag att min mussla är värd guld och att klittan är världens vackraste och dyrbaraste pärla.

2 kommentarer

Filed under Gästbloggar, Jämställdhet, Sex