Tag Archives: alla hjärtans dag

A Cat Named Joe och deras felaktiga slutsatser

Klädmärket A Cat Named Joe gick i dagarna ut med en alla hjärtans dag-annons som fick många, inklusive mig själv, att rygga tillbaka. Framför oss hade vi ett toalettbås som vad det verkade huserade en ung tjej och kille. Utifrån hur de poserade drog man snabbt slutsatsen att tjejen var i färd med att suga av båsets andra resident. Intill fick vi sedan läsa budskapet ”Give him something nice this year”.

ACNJs annons - Man ser kropparna på en man och en kvinna i ett badrum. Kvinnan ser ut att suga av mannen.

A Cat Named Joes alla hjärtans-annons.

Det har nu visat sig att annonsen var ett experiment från ACNJs sida. Det de enligt dem själva ville uppnå var att se om negativ publicitet och anklagelser om sexism faktiskt kunde öka ett företags försäljning. De ville se om det kunde vara anledningen till att företag som Americal Aparell trots kritik fortsätter med sin sexistiska marknadsföring år efter år.

Och i det här fallet fick de rätt. Enligt egna siffror gick deras försäljning i taket och låg 600% högre än vanligt två dagar efter annonseringen satte igång. Därmed kom de fram till detta:

”Slutsatsen av detta experiment är att sexistisk och provocerande reklam aldrig kommer att upphöra så länge folk låter sig provoceras. Den existerar för att samhället gör den värdefull. […] Dagen vi slutar att behandla provocerande budskap som sensationsnyheter och istället lägger lika mycket tid och energi på att faktiskt lyfta fram budskap som handlar om kärlek och respekt, är också den dagen då värdet i sexistisk reklam kommer att försvinna. Och vi kommer ett steg närmare ett jämnställt samhälle.”

Jag vill drista mig till att säga att det här är fel. Kanske rentav skitsnack på vissa punkter. Faktan i sig är intressant och spelar på den gamla parollen ”All PR är bra PR”. Och visst kan det, i det här fallet, vara så det fungerar.

Men den feministiska kampen handlar inte om att slå ut ett sexistiskt företag från marknaden. Det är större än så. När jag protesterar mot sådant jag tycker är fel gör jag det inte bara för att få bort det sexistiska materialet i fråga — jag hoppas även att jag kan lära någon något på kuppen. Jag protesterar för att öppna upp folks ögon. För att vi sakta men säkert ska bli en mer medveten befolkning. Jag vill att folk ska börja upptäcka sådant som de tidigare aldrig lagt en tanke på. Att de en dag ska börja se mönster i människor och företags beteenden som de tidigare inte reflekterat över. Som känns skeva och orättvisa. Jag vill att det feministiska tankesättet ska bli så spritt att det i slutändan inte finns någon marknadsföringstyp som kommer på tanken att ens skapa en sexistisk reklam.

Självklart ska vi sprida budskap om kärlek och respekt. Självklart ska vi lyfta fram goda exempel. Men vi måste också kämpa. Uppmärksamma. Strida. Och om det leder till att ett företag tillfälligt tjänar pengar på min kamp så skiter jag faktiskt i det. Ändamålen helgar medlen, och jag tänker aldrig — aldrig — hålla käft.

Lämna en kommentar

Filed under Kläder, Reklam

Sluta lägga skulden på tjejerna

”Om ni slutade köpa skiten så skulle det inte finnas!”

Ett klassiskt argument när folk protesterar mot idiotiska produkter. Men det är verkligen en sanning med modifikation.

Oftast har jag bemöts av meningar liknande denna i diskussioner om sexism. Om feminism, och om kvinnofrågor. Senast gällde det att H&M marknadsförde sin alla hjärtans dag-kampanj med orden ”addera lite extra magi”, och därefter tipsade om olika underkläder som formar om kvinnans kropp till en som bättre matchar dagens ideal. Jag ifrågasatte detta. Är H&Ms tanke att man måste ha en viss kroppsform för att få en magisk kväll? För att överhuvudtaget känna sig magisk? Kan inte jag känna mig snygg och sexig i deras underkläder om jag drar mer än storlek 36?

H&Ms nyhetsbrev

Utdrag ur H&Ms nyhetsbrev

H&Ms svar på min kritik var väldigt rutin. De tackade för min åsikt och skulle föra den vidare. Kommentarsfältet under blev tyvärr också rätt rutin. För man börjar ju vänja sig. Vid folk (oftast män) som tycker att ens påpekanden är löjliga. Som tycker att man borde göra något konstruktivt istället. Som förklarar hur läget ligger.

Och som, såklart, vill berätta för mig att det är mitt eget fel att marknadsförare förklarar för mig hur jag borde se ut. Enligt en kommentar hade det aldrig funnits produkter som dessa om det inte vore för att vi kvinnor efterfrågade dem. Vi har alltså tjatat till oss små minishorts som gör det lite svårare att andas, men lite lättare att komma i en mindre storlek. På samma sätt som vi (antar jag) tjatade till oss korsetter som gjorde att vi svimmade av ren syrebrist.

Men det är ju där det brister. Det är ju aldrig så enkelt. För det här är verkligen ingen hönan-eller-ägget situation. Det är tydligt att korsetten kom först, och därefter efterfrågan på den. För att vi då fick lära oss att det var det som gällde. För att vi idag ständigt blir tillsagda att vi behöver vara små och nätta för våra partners (och vi själva) ska tycka att alla hjärtans dag är magisk. Vi köper de här grejerna för att må lite bättre. För att vi tror att vi ska bli mer omtyckta. För det är ju så det fungerar! Åtminstone när man ser ut över reklamlandskapet.

Vi köper inte för att vi vill. Vi köper för att vi känner oss tvungna. Det spelar inte ens någon roll om att vi är medvetna om problemet; jag äger faktiskt ett par av H&Ms formande shorts. För att någon del av mig fortfarande tror att det är vägen till lyckan.

Därför är argument om att man ”bara borde sluta köpa” så bortkastade. För det handlar inte om den lilla handlingen att ge kassörskan 99:- och bära med sig kassen hem. Det handlar om ett långt pågående förtryck där vi kvinnor förväntas bete oss och vara på ett visst sätt. Det är det vi måste kämpa mot. Det är det vi måste kritisera.

Inte tjejer som går och köper underkläder i hopp om att bli accepterade.

4 kommentarer

Filed under Jämställdhet, Kläder, Reklam