Category Archives: Tidningar

Spotify ur ett feministiskt perspektiv

Jag bestämde mig för att göra ett litet experiment i morse. Jag slås ofta av att folk (särskilt män, men även kvinnor) kan ha svårt att ens på uppmaning nämna kvinnliga artister de gillar. Jag insåg själv för något år sedan hur mansdominerat mitt musiklyssnande var, och har sedan dess försökt att aktivt leta upp fler kvinnliga artister eftersom att de, uppenbarligen, inte får samma plats i rampljuset som deras manliga kollegor.

Det är så mycket som väldigt tydligt visar att det här är ett problem! Tidigare har jag berättat om kvinnliga musiker som av arrangörer avfärdas som körtjejer. Lisebergs program för Stora scenen består än så länge av Patti Smith och sex manliga artister, samt House på Liseberg som i sin tur ger oss en kvinnlig och fem manliga akter. Nyligen gick också fantastiska artister som Marit Bergman, Robyn och Nina Persson ut med en debattartikel i Aftonbladet där de kritiserar hur kvinnor gång på gång sopas undan ur musikhistorien. Det här är en aktuell och viktig fråga, och en som alldeles för få festivaler och skivbolag arbetar aktivt med.

Så åter till mitt experiment. Jag och min pojkvän Elias har en gemensam spellista på Spotify där vi turas om att lägga in tre låtar var. Den innehåller just nu 168 låtar av nästan lika många artister, så den borde ge ett hyfsat hum om vilken musik vi lyssnar på.

Det jag gjorde var att gå igenom hela listan och räkna hur många låtar som har en manlig respektive kvinnlig sångare, och sedan se om det var några skillnader i mina och Elias musikvanor. Här kommer det något nedslående resultatet:

Alexandras statistik — 58% kvinnor, 42% män

Alexandra

Elias statistik — 28% kvinnor, 72% män

Elias

Här ska tilläggas några saker. Dels att jag, som sagt, verkligen aktivt ansträngt mig för att hitta fler kvinnliga artister att lyssna på. Dels att Elias inte är någon bakåtsträvande antifeminist, utan tvärtom precis som jag är engagerad i de här frågorna. Så varför ser det ut så här? Varför lyckas inte ens medvetna killar ha en hyfsad jämn uppdelning på en så till synes enkel grej?

Hur krasst det än kan låta så tror jag att det handlar om lathet. Vi måste alla rannsaka oss själva lite, och göra det vi kan för att uppnå lite mer jämställdhet i våra dagliga liv. Det är så mycket saker som vi gör per automatik, utan att reflektera eller problematisera kring dem. Men vi borde verkligen göra det. Det är bra att se sina egna mönster, även om man inte alltid blir stolt över dem!

Men det är ju inte helt och hållet vårt fel. Vi blir matade med musiken vi lyssnar på. Från radio, tv, tidningar och vänner som tar över Spotify på fester. Musikmagasinet Gaffas omslag har till exempel länge varit tydligt mansdominerade med 33 manliga och 18 manliga artister på omslaget sedan 2010. Utöver det syns också två band med blandade kön. De ska dock har ett plus i kanten för att de verkar ha upptäckt skevheten. 2013 hade 5 av 12 nummer kvinnliga artister på omslaget, vilket var en stor förbättring jämfört med tidigare år.

Jag har sagt det förut, och jag säger igen. Media måste börja ta sitt ansvar, och framför allt lyssna på sina konsumenter. Vi gör vad vi kan, men när vi inte får hjälp av de större aktörerna så är det verkligen ett jobb i motvind. Att hitta kvinnliga artister idag är inte svårt. Den lilla ansträngningen det tar att kolla upp de grymma tjejerna som finns där ute (om en nu verkligen inte kan komma på en enda en på egen hand) kommer inte äta upp hela årets festivalbudget. Det borde vara så himla enkelt.

Kika gärna på någon av era egna spellistor, och dela med er av resultatet! På temat Spotify och feminism vill jag för övrigt tipsa om HEJ BLEKK-Michaelas Feminist anthems-lista! Feminismpepp i massor!

 

6 kommentarer

Filed under Kultur, Musik, Tidningar, TV

Kvinnor ses som sämre skribenter än män

För några veckor sedan var jag på författarfrukost med Oskar Skog. Oskar berättade om sin debutbok, Pojken som fann en ny färg och pratade också lite allmänt om sitt författarskap. Det var trevligt. Gemytligt.

Men plötsligt var det något som slet mig bort från den mysiga stämningen. Oskar säger att han länge haft svårt för kvinnliga författare. Att han inte läst deras böcker. På förhand dömt ut dem som dåliga. Till min stora lättnad förklarar han rätt omgående att han på senare år rensat bort denna spärr hos sig själv. Numera läser han författare av bägge könen. Jag blir alltid lika glad när jag hör folk berätta om hur de övervunnit sina fördomar.

Men — dessvärre finns det ett men — Oskar är inte ensam om det här tankesättet. Skribenten Tomas Dalström berättar för Passion for Business om forskning som visar att texter av män uppfattas som mer välskrivna än de som har kvinnliga upphovsmän. Och då handlar det inte om två skilda texter, utan en och samma skrift som helt enkelt fått två olika namn stämplade på sig. När läsaren trodde att författaren var en kvinna uppfattades texten som rörig och svår att förstå, medan den under manlig signatur istället sades vara genomtänkt och övertygande.

Writing a Letter

Sexism och särbehandling av könen är så mycket mer än det som görs medvetet av människor med unken syn på könsroller. Så mycket sker omedvetet, utan att vi ens reflekterar över det. Kanske skulle jag — som ju uppfattar mig själv som en påläst person som är rätt insatt i den här sortens problematik — ha gjort exakt samma sak. Och trott att jag var helt objektiv. De här tankemönstren är ju ändå lika ingrodda hos mig som hos de flesta andra; den enda skillnaden är att jag och många med mig väljer att analysera situationer vi ställs inför på ett annorlunda sätt, eftersom att vi insett att det invanda beteendet leder till otrevligheter och orättvisor.

Det här är ett tydligt exempel på att feminismen behövs. Att jämställdhet inte är ett ämne vi är klara med. Det finns mycket kvar att göra.

9 kommentarer

Filed under Böcker, Jämställdhet, Tidningar

Bildextra! Så mycket idioti innehåller Veckans NU – egentligen!

Veckans NU! En av Sveriges mest omoderna tidningar, med 210 000 fler läsare än de förtjänar. Varje gång jag ställer mig i kassakön på den lokala matbutiken så får jag alltid en knut i magen på grund av rubrikerna den skriker ut  från tidningsstället. Och de handlar alltid om samma sak — kändisars vikt.

Någon är för smal. Någon är för tjock. Någon blir ”tjockmobbad”. Någon är trött på att bli tjockmobbad. Någon har kanske ätstörningar. Någon försöker bli av med sitt fläsk. Någon…

Ni fattar grejen.

För några månader sedan fick Amanda Schulman nog efter det här omslaget:

veckans n u

Hon kritiserade öppet tidningens syn på kvinnors kroppar och kallade den för ”vidrig”. Jag håller helt med. Men det mest intressanta är att läsa förlagschefen Anders Juhlins svar på kritiken. I ett mejl skriver han såhär:

Veckans Nu recenserar inte stjärnornas utseende. I den aktuella artikeln lägger vi inte in någon åsikt från vårt håll, det är stjärnorna som själva kommenterar hur de ser ut och vi citerar deras åsikter.

Då undrar jag hur han försvarar det här omslaget:

veckans nuAtt benämna folk som för tjocka, eller för smala är enligt mig en ganska tydlig recension. Är det raden ”Läkare varnar!” som Juhlin tänker ska rädda dem från ansvar? Är rubriken bara återgivna läkar-citat? Kanske. Men även om det tekniskt skulle innebära att de själva ”inte lägger några värderingar” i texten så gör det ju faktiskt ingen jävla skillnad. Det är fortfarande Juhlin och hans crew som har valt, godkänt och publicerat en rubrik där det beslutas om vad som är rätt/fel vikt för en kvinna. Man kan inte ösa ur sig en massa idiotiska budskap till unga tjejer (deras absolut största läsarkrets) och sedan ursäkta sig med att det är någon annan som sagt det från början. Det är som när någon unge i skolan kallar en annan för dum, och sen försvarar sig med ”Kalle sa det också!”. Det är liksom rätt irrelevant vem som sa det från början, eller vilka andra som också sagt det.

Här är några andra lågvattensmärken från tidningen:

vn2

veckansnu20

VNU

Det är intressant att tidningen ömsom klankar ner på kändisars vikt, ömsom klappar dem på axeln och säger ”stackars dig som blir så påhoppad angående din vikt hela tiden”. Som att ens mobbare skulle komma och ge en en kram och säga att de önskade att man slapp ha det så jobbigt.

Jag fattar ju varför folk dras till de här rubrikerna. Vikthetsen omringar oss och envisas med att vara i vår närvaro så gott som dygnet runt. Vi lär oss en persons vikt i kilon säger något om hens liv. Att det är något vi måste lägga mycket kraft, tid och energi på. Men istället för att försöka hjälpa till med att stoppa den växande folksjukdomen ätstörningar så väljer Veckans Nu att förstärka bilden av vikten som det mest centrala i våra liv.

Grattis. Det känns verkligen fräscht.

7 kommentarer

Filed under Jämställdhet, Kroppen, Tidningar

Unga tjejer är inte mer lättpåverkade än andra

Jag ligger några dagar efter alla andra här,  jag inser det. Men jag vill verkligen skriva lite om mina tankar kring Karl-Johan Karlssons krönika ”Så sjuka är unga tjejers drömmar” i Expressen. 

Karlsson inleder såhär:

Debatten om kvinnoidealet är ständigt aktuell.
Själv har jag hållit mig utanför det där.
Som politisk reporter har jag ägnat mig åt att bevaka förtroendevalda, inte fashionistor.
Hundratals artiklar har det blivit om Fredrik Reinfeldt, inte en enda om Heidi Klum.

Redan här reagerade jag. Kvinnoidealet berör i högsta grad alla kvinnor, och är inget som endast påverkar s.k. fashionistor. Det berör för övrigt även män, som kanske får se kvinnor i deras omgivning må dåligt eller bli sjuka på grund av osunda krav på kvinnors kroppar. Kvinnoidealet borde dessutom vara en politisk fråga – det handlar i hög grad om jämställdhet och feminism.

heidi klumHeidi och andra modeintresserade är inte de
enda som berörs av kroppshetsen.

Karlsson förklarar vidare vidare:

Och unga tjejer är extremt lättpåverkade. De tuggar i sig idealet med hull (nja) och hår. Klart att de flesta unga killar vill ha sexpack och väldefinierade bröstmuskler, men bara ett fåtal grabbar ägnar halva sin vakna tid åt att försöka se ut som en manlig supermodell.

Här tycker jag Karlsson har en onödigt nedlåtande ton till de unga tjejer som blir negativt påverkade av kroppshetsen som finns ibland oss. Det finns en anledning till att unga män, trots att det finns ett manligt ideal, inte lägger lika mycket tid och strävan för att uppnå ”drömkroppen”. Även om det blivit värre med åren så har killarna (som tur är) ännu inte samma press på sig. Kraven att killar ska se ut på ett visst sätt är inte lika högt ställda som de är för kvinnor. Därför kommenteras inte kända mäns kroppar på varenda omslag av Veckans NU. Därför större delen av alla ätstörda kvinnor. Unga tjejer är inte mer lättpåverkade än andra – bara otroligt mer nedtyngda av ouppnåeliga krav.

Frågan är för vem de bantar. Inte kan det vara för männens skull.

Självklart är det för männens skull. Och kvinnornas. Och samhällets. Men mannen, även om det inte alltid är någon man som man faktiskt känner, har faktiskt den största delen i det här. Stor del av all reklam som riktar sig mot kvinnor spelar på kvinnans sexualitet och visar ofta upp henne som någon (i värsta fall något) som är till för att åtrås av någon av det motsatta könet.

Jag behöver ingen stor undersökning för att slå fast att nästan inga killar vill ha flickor på 1,80 som knappt passerar 40-strecket på vågen. Forskning har visat att män snarare gillar smala midjor kombinerat med breda höfter, med andra ord kurviga tjejer.

Här ligger ju lite av det stora problemet. Att det ens finns forskning som visar hur män vill ha sina kvinnor är rätt bedrövande. Att män hellre vill ha breda höfter och smala midjor än en rakt igenom smal kropp är ingen förbättring. Det ger exakt samma press som dagens ideal. För idealet har varit annorlunda och det kommer säkert ändra sig igen med tidens gång. Problemet är att det så gått som alltid funnits en idé om hur den perfekta kvinnan ska vara, och att kvinnor alltid har förväntats sträva efter den målbilden. Och det kommer alltid ha konsekvenser, oavsett om målet är att bli smal eller stor.

Hela showen verkar vara en intern angelägenhet, kvinnor emellan. Vi män står vid sidan av och skakar på huvudet.
Det är kanske är dags att fler av oss kliver upp på catwalken och förklarar att vi inte tänder på hajfenor till skulderblad och revben utanpå huden.

Återigen känns krönikörens ton väldigt nedlåtande. Kvinnor har en massa dumheter för sig, och nu är det dags för männen att kliva in och styra upp det hela eftersom vi själva helt klart inte är kompetenta nog att reda ut saken. De ska förklara för oss hur vi ska göra och vad vi gjort fel. Sen kommer allt gå fint.

Självklart är det bra att män går ut med att de inte står upp för det rådande idealet, som helt klart inte är hälsosamt. Men att skaka på huvudet och tilltala oss med ”lilla gumman”-ton är inte rätt sätt att göra det på. Jag tvivlar inte på att Karlssons intentioner med krönikan var goda. Han skriver själv att han inte är insatt i ämnet, och då är det klart att man kan begå misstag. Så jag tänker inte kalla honom kvinnohatare eller försöka slå ner honom på annat sätt. Jag hoppas bara att han efter att bristerna i hans resonemang påpekats ska ta sig tid att tänka en runda till och se på sin text i ett annat ljus. Han har på Twitter utlovat en ny utredande krönika på måndag. Det kommer blir intressant att läsa hans tankar om stormen han skapat.

1 kommentar

Filed under Jämställdhet, Kroppen, Tidningar

Genomläsning av tidningen Frida, del 2

För 2-3 veckor sedan tog jag en shoppingrunda på mitt lokala Ica. När jag handlat klart fick jag för mig att köpa en tidning av något slag. När jag väl stod framför tidningshyllan så var det ett omslag rakt framför mitt ansikte som verkade stirra på mig. Frida.
Jag bestämde mig för att köpa tidningen för att se hur den står sig idag jämfört när jag som tonåring läste den. Jag var nyfiken på vilken vinkel den hade på olika ämnen. Fanns det ett genustänkt i Frida? Hade Sveriges största tidning för tjejer någonsin en feministisk vinkel på sina artiklar? I del 1 berättade jag lite om min personliga historia med tidningen. Här kommer del 2.

Den tidning jag har köpt och tänker gå igenom är nummer 16 2013 som gavs ut runt starten på augusti. Den här texten kommer bli rätt långt, men jag hoppas ni står ut. Om man inte pallar så finns mina slutliga sammanfattande tankar längt ner i inlägget!

Omslaget

Tidningens utsida pryds av den just nu oh så aktuella Miley Cyrus och vill även locka till köp med hjälp av detta: En barbröstad Justin Bieber, en sexig intervju med Eric Saade, tips på hur du blir en ”killmagnet”, chansen att vinna One Directions parfym, en intervju med killbandet Union J, en hårguide och posters på fem manliga och en kvinnlig kändis.  Det är helt klart inga oväntade teman och stämmer väl in med mina egna minnen av tidningen. Det enda som sticker ut är en rubrik om psykisk sjukdom. Jag minns att de här ”Ur livet”-reportagen var lite av mina favoriter i tidningen. Kanske för att de faktiskt var lite bredare och mer varierade i sitt tema.

Frida nummer 16

Statistiken

Jag gick igenom tidningen och gjorde en liten sammanställning av de vanligaste ämnena som dök upp, sidmässigt. Här kommer en sammanfattning.

Artiklar och reportage

  1. Kändisar (20)
  2. Skönhet (10)
  3. Idolbilder/affischer (6)
  4. Läsarbrev (6)
  5. Kärlek (4)
  6. Mat (3)
  7. Noveller (2)
  8. Psykologi (2)
  9. Övernaturligt (1)
  10. Film (1/2)

Ser man över listan med ämnen så är den ju faktiskt rätt varierad, mer än jag trodde. Men går man sedan över till sidantalet så är ju verkligen det tunga ämnet kändisar. Av dessa 20 sidor så var 10 intervjuer och 10 faktarutor, foton och lite småartiklar. Och det är klart, det finns ju massor av folk som är intresserade av kändisar. Det tråkiga är ju att har man som ung tjej endast en tidning att välja på och inte är så intresserade av just det ämnet så är man ju rätt körd.

Reklam

  1. Smink (3)
  2. Mensskydd (2)
  3. Parfym (1)
  4. Utbildning (1)

Utöver det tillkommer en bilaga med reklam för språkresor om 7 sidor. Utöver bilagan så är den enda existerande utbildningsannonsen för en utbildning till makeup-artist. Det känns märkligt att en tidning som riktar sig till ungdomar som förmodligen är i tagen med att bestämma vad de vill jobba med senare i livet inte har fler annonser om just utbildningar. Man får känslan av att skolorna antar att läsarna av tidningen inte är intresserade av annat än smink. Mängden reklam var för övrigt oväntat låg.

Texterna

Det här skulle bli en otroligt lång text om jag skulle kommentera sida ett till sextioåtta, så jag nöjer mig med att gå igenom rubrikerna och artiklarna som på ett positivt eller negativt sätt fick mig att haja till.

Har du fallit för någon? (Chefredaktörens spalt)
Beatrice Birkeldh skriver om sommarkärlek och förvånade mig helt genom att skriva ”kanske du tänker på en söt kille eller tjej som du träffat i sommar”. Det här var ingenting som fanns i Frida när jag läste den. Där var det heteronormen som gällde rakt igenom, och varken jag eller mina vänner ifrågasatte det. Jag började undra om jag felbedömt tidningen helt.

Just nu!
Tidningens andra uppslag tar mig ner på jorden igen. Här finns en Killometer som listar de hetaste snubbarna. HBTQ-tänket verkar inte vara så allmänt vedertaget som jag fick förhoppningar om, och det blev sjukt snabbt ett fokus på utseende och kroppar. I övrigt består uppslaget av nyheter som: ”Adam Lambert joinar Glee-gänget!” och ”Harry kräktes på scenen!”.

Miley Cyrus – Älskad och hatad
Det här numret kom ut före Mileys omtalade framträdande på MTV Video Music Awards, men hon hade redan hunnit få en hel del ris och ros (mest ris) för sin nya stil och enligt många utmanande video. Det här var artikeln jag var mest nyfiken på, och jag undrade över vilken vinkel Frida skulle välja att ta. Skribenten inleder med att rätt neutralt ge lite fakta om hysterin runt just detta och ge några argument från båda sidorna i diskussionen. Men i resten av texten står de helt klart på Mileys sida. De pushar för att hon vågat stå upp för gayrättigheter i USA och citerar Miley där hon säger att det är föräldrar (och inte hon själv) som ska lära sina barn vad som är rätt och fel. Artikeln avslutas med att Miley säger att hon uppmuntrar folk att vara sig själva, vilket tidningen kommenterar med ”Bra sagt, Miley!”
Jag tycker att hela grejen sköttes rätt snyggt. Många av tidningens läsare har Miley som idol och det känns som ett bra grepp att förklara rabaldern runt henne och samtidigt visa att de tycker hon är cool som gör sin egen grej.

IMG_2582Fridas covergirl.

Semester!
Här är ett uppslag med kända girls and boys i badkläder. Alla har samma storlek (liten) och med ett undantag en rätt väntad hudfärg. Här börjar jag inse hur otroligt vit hela tidningen är. Vid en snabbgenombläddring hittar jag typ tre PoC, varav en är modell i en annons. Variationen på vilka typer av människor som visas upp i artikeln är skrämmande liten. Och seriöst, det borde inte vara en svår grej att fixa.

Justins superkropp
Det här är ett av tidningens riktiga bottennapp. Sidan innehåller följande:

– 8(!) biler på Justins bara överkropp
– Lyriska kommentarer om ”superkroppen” (”Mums!”, ”Hett!”)
– Historier om hur Js flickvän och vänner berättar om hur Js nya diet gett honom dåligt humör och ett otrevligt beteende.
– Avslutningsraden ”Vad gör man inte för en superkropp?”

Kort sagt så är det bara ett sugigt budskap. Skev bild av hur unga killar ska se ut, och hur man förväntas välja ”Superkropp” före vänner och familj.

Justin BieberSkräpsida.

Frida dejtar Didde
Får erkänna att jag inte hade minsta koll på vem denna Didde var, men tydligen är han medlem i bandet Mange Makers. Här vet jag inte riktigt om jag kan lasta Frida för hans uttalanden, men när han säger att han gillar att se skräckfilm på dejter för att ”hon [dejten] blir rädd och söker värme” och att gokart och paintball är ”killigt” så blir jag bara trött.

Kändiskompisarna Ellen och André snackar kärlek!
En rätt ordinär intervju som inte sa mig så mycket. Men något jag återigen reagerade på var att heteronormen är så starkt befäst. Nyblivna kändisar får numret igenom frågan ”Får du fler killar nu?” eller ”Får du fler tjejer nu?” beroende på vilket kön de själva har. Det finns tre uppslag med intervjuer om just dejtande, och det är även genomgående i dessa texter.

Street-style
Här är ett inslag som jag inte kan minnas från förr. En sida med bilder på random unga tjejer på stan och några ord om deras stil. Sånt känns ju mera roligt och relevant för en tonåring än svindyra märkeskläder.

Test: Varför är du en bra vän?
Här kommenterade min kompis att det var rätt fint att frågan var varför man är en bra vän, och inte om. I agree!

Hitta kärleken! – med hjälp av killarna du redan har!
Mer av samma. Totalt inriktat på straighta läsare.

Då blir vi intresserade!
Ett gäng dudes (tänker inte ens kommentera heterogrejen längre) berättar hur du ska snärja dem. Var rätt orolig över den här intervjun och förväntade mig uttalanden om hur en tjej ska se ut och vara. Men tonen var väl okej och budskapet är rätt igenom att man ska vara sig själv. Men jag gillar inte alls idén på att några killar ska sitta i en soffa och diktera hur de vill att tjejer ska bete sig.”Var omtänksam, positiv och inte svartsjuk.” Jaha? Jag kanske inte känner för det.

Fråga om sex & kärlek / Sexigt
De här sidorna gillar jag! Frågor om lukter från snipan och hur man köper en vibrator. Och så lite fakta om klittan och i vilken ålder man får mens. Personen och hen används systematiskt här. Varför kan det inte anammas av resten av tidningen?

Sidor om sexMitt favorituppslag.

Ur livet
En artikel om en tjej som lever med borderline och bipolär sjukdom. Viktigt och bra om inställningen till psykiska sjukdomar.

Horoskop
Här tyckte jag mest att det var roligt och lite gulligt att alla(!) stjärntecken har asmycket tur i kärlek. Man kan ju inte anklaga dem för att inte vilja glädja läsarna i alla fall.

Andar & annat
Här kom det en liten avstickarsida med frågor och svar om det övernaturliga, tips om hur man gör en soltalisman och var man kan se stormdevor. Jag själv var väldigt intresserad av liknande ämnen i tonåren och hade nog tyckt att det var sjukt intressant. I vilket fall skönt med en paus från kändisarna.

Popcorn
Här ska alltså Fridas bästa tips om ”film, musik, serier och webben” trängas på en enda liten sida. Det här förvirrar mig så mycket, för jag trodde att de ämnena var riktigt stora bland tidningens målgrupp. Varför får de inte mer plats? Utöver musiken som ju finns väl representerad i intervjuerna så får man bara pyttesmå notiser om övriga ämnen.
Det jag kände mest när jag såg den här sidan var nog att jag inte förstår varför det inte finns en kulturtidskrift som riktar sig mot ungdomar! En tidning om film, litteratur, tv-serier och musik i en härlig blandning. Jag tror det
finns så mycket folk som skulle vara mer intresserade av det än den här djupdykningen i kändisfoton.

Veckans BOYfriend
”Åhnej, man tydligen bara ha en boyfriend”, var min första tanke. Men efter att ha läst det finstilta så var visst också okej att nominera en GIRLfriend. Gött!

Så vad tycker jag egentligen?

Ja, vad blir då egentligen min slutsats? En del saker har helt klart blivit bättre sen sist (vilket var typ 2001-2002). Till ett visst mått verkar tidningen ha tagit ett steg mot att bli lite mer HBTQ-vänlig och inte utesluta sina icke-straighta läsare. Men just därför fattar jag inte varför de inte går all the way och inkluderar det tankesättet i hela tidningen. Jag har i stort svårt för att fokuset i tidningen är så starkt inriktat på killar, och att man förväntas tråna efter dem. Tjejer som kanske inte känner sig så intresserade av att sukta har inte mycket att hämta här.

Om man förväntar sig att hitta någon att identifiera sig med i tidningen så får man helt enkelt se till att man är slimmad, vit och straight.

Självklart kan det ju få finnas en tidning för unga tjejer med fokus på mode och kändisar. Det är ju intressen som existerar. Men det borde kunna göras på ett annat och bättre sätt. Michaela/blekk skriver såhär i ett blogginlägg om vad tjejer vill läsa om, och jag håller med till fullo:

Jag vet att det går. Jag tror det är möjligt att producera en tidning som är lättsamma med tips om frisyrer, kläder, skor och nagellack men också skriver andra slags artiklar som inte fatshamear och ätstörningstriggar. Det kunde vara artiklar om kändistjejer, om tjejer som aktiverar sig politiskt, om tjejer som har roliga arbeten eller om tjejer som bryter normer. De skulle ändå sälja tusentals lösnummer. Om inte mer.

Varför tas inte den här chansen av dem som har möjligheten? Och varför inte ta steget längre och ge sig ut på nya jaktmarker. Varför inte starta en Frida Kultur? Frida Sport? Om nu inte Frida Förlag vill så kan väl något annat ta tag i saken och ge unga tjejer lite valmöjligheter?

Det gjordes ett försök av Jessica Ivarsson och Sara Nyblin att starta en annorlunda tjejtidning, men annonsörerna uteblev och projektet fick läggas ner efter bara tre nummer. Varför är företagen så rädda för att ge tjejer en chans att gå utanför sfären för skönhetsintresse? Min tolkning är att de var så säkra på att en tidning för tjejer som inte fokuserade på utseende och skvaller inte skulle kunna sälja att de inte var villiga att ge det en chans. Det känns som en jävligt förminskande synsätt.

Tidningen TjejlivNummer 2 av nedlagda magasinet Tjejliv.

Jag vet inte vad jag ska skriva mer förutom att jag är trött. Trött på att de här tjejerna förväntas vilja läsa det här. Trött på att jag fortfarande förväntas vilja läsa det här och får en skvallerblaska eller ett några månader gammalt nummer av Veckorevyn när jag går till frissan. Trött på att ingen vågar satsa och ge tonårstjejer lite upprättelse. Erkänna att de är individer med åsikter, tycken och smak och inte en enda stor rosa geggamojja.

Det var allt.

10 kommentarer

Filed under Barn, Böcker, Jämställdhet, Kändisar, Kläder, Kroppen, Reklam, Tidningar, TV

Genomläsning av tidningen Frida, del 1

För 2-3 veckor sedan tog jag en shoppingrunda på mitt lokala Ica. När jag handlat klart fick jag för mig att köpa en tidning av något slag. När jag väl stod framför tidningshyllan så var det ett omslag rakt framför mitt ansikte som verkade stirra på mig. Frida.
Jag bestämde mig för att köpa tidningen för att se hur den står sig idag jämfört när jag som tonåring läste den. Jag var nyfiken på vilken vinkel den hade på olika ämnen. Fanns det ett genustänkt i Frida? Hade Sveriges största tidning för tjejer någonsin en feministisk vinkel på sina artiklar? Jag har delat upp det här projektet i två delar. Den första delen nedan kan ses som en introduktion till mitt förhållande till tidningen, medan del två mer är en regelrätt genomgång där jag skriver om tidningens innehåll. Håll till godo.

Del 1

När jag var yngre var det egentligen bara en tidning som gällde. Frida. Det var den de flesta tjejerna i klassen läste. Det var kändisskvaller, sminktips, tester och så de återkommande höjdpunkterna med klistermärkshäften fyllda med snitsiga tryck (Typ ”Pözz” eller ”Hot stuff!”).

Omslag till tjejtidningen Frida

Vad innehåller Frida idag?

Saker jag var intresserad av i den här åldern var detta: Fantasyböcker, tv-spel, teater och anime. Föga förväntande var inget av dessa ämnen särskilt vanligt förekommande i den enda tidningen jag prenumererade på. Men det fanns å andra sidan inga tidningar om böcker som riktade sig till  ungdomar heller (förutom typ foldern med böcker man kunde beställa i bokklubben Läslusen). Mig veterligen finns det inte heller idag. En kulturtidning för ungdomar hade verkligen varit ett fint komplement till de mode- och sporttidningar som finns idag.

Jag och min syster gjorde en gång en egen tidning som vi kallade för Dahlbladet (för att vi hette Dahlberg, fyndigt va?). Det här var nog några år innan jag började läsa Frida, men det är ändå en intressant att göra en jämförelse mellan den och vår egen så kallade utgivning. Vi satte alltså med hjälp av Word ihop en egen publikation (i ett nummer) där vi skrev om saker vi tyckte var roliga och intressanta.

Vad var då innehåller? En sak är säker, det fanns inga artiklar om:

1. Kändisar
2. Smink
3. Hur man blir en bättre flickvän

Istället innehöll den bok- och tv-spelsrecensioner, dikter skrivna av mig, en sida med fakta om Island, plus en historia om en hund(?) skriven av min syster. Jag minns att datorspelen ”Hygglos Pyamasparty” och ”Eva och Adam – ny i klassen” fick toppbetyget DDDDD skrivet i regnbågsfärger under våra kritiska händer.

Det jag vill komma fram till är att jag och förmodligen många andra hade massor av intressen som inte fick ta plats i Frida. Där skrevs bara om de ämnen som man som tjej förväntades att ha. Nämlligen killar, skönhet och kändisar (främst manliga). Och man köpte det utan minsta protest. Man ville ju passa in. Man ville ju inte verka konstig. Ville till alla pris vara normal. Och normala tjejer läste tjejtidningar om snygga killar och ögonskuggor. Det fanns inte mer svängrum än så.

Som vuxen har jag ju mer valmöjligheter. Nu kan jag välja bort Veckorevyn och annat jag är helt ointresserad av och istället läsa Skriva, Fienden och Språktidningen – som tar upp ämnen som intresserar mig. Numera finns väl också lite mer nichade tidningar för yngre, men jag har fått bilden av att de främst riktar sig till lite yngre barn, och kanske inte unga tonåringar. Unga tjejer är alltså fortfarande rätt utlämnade till den här typen av tidningar, varför jag tycker att det är intressant att se exakt vad det är Frida sänder för budskap till sina läsare.

Kika in här imorgon för min högst personliga analys av tidningen. God natt så länge!

Del 2 hittar ni här.

3 kommentarer

Filed under Barn, Jämställdhet, Kändisar, Kläder, Reklam, Tidningar