Category Archives: Rasism

Ett tack, och ett farväl

På en 25 år gammal video kan man se mig, mina föräldrar och en präst stå längst fram i Bomhus kyrka. Prästen tar över mig från mamma och pappa innan hon döper mig i Faderns, Sonens och Den heliga andens namn.

Det här var förmodligen min allra första kontakt med kyrkan, men inte den sista. Varken jag eller mina föräldrar är på något sätt religiösa, men när jag föddes spelade det mycket mindre roll än det gör nu. Merparten av mina jämnåriga vänner är döpta, och väldigt många konfirmerade. När jag gick i lågstadiet så fick hela klassen promenera till den närliggande Björsjöskolan vid påsk för att se ett dockspel om Jesus korsfästelse och sjunga några psalmer. Jag och flera av mina kompisar var dessutom med i barnkören kyrkan hade.

När jag gick på högstadiet bestämde jag mig för att konfirmera mig. Jag minns inte riktigt vad min anledning var. För att få presenter? Kanske. För att flera av mina kompisar skulle göra det? Troligt. För att få åka på läger? Möjligt. Jag minns inte varför jag började cykla till församlingshemmet en gång i veckan, men jag minns varför jag fortsatte. För att jag trivdes. Jag vet inte hur det ser ut i resten av landet, men i vår konfirmationsgrupp var det inget krav att vara aktivt troende. Det var heller ingenting som man uppmanades bli. Vi diskuterade tro, det gjorde vi, men inget lades fram som rätt eller fel. Och vi diskuterade också andra saker som ungdomar i den åldern är intresserade av. Livet, döden, kärleken, allt det där. Folk var såklart, precis som i skolan, uppdelade i sina gäng, men det var som att gränserna blev mer suddiga väl på plats i församlingshemmet. Det var åtminstone vad jag minns aldrig någon som var respektlös eller otrevlig mot någon annan. Det var som att de där timmarna var vår egen lilla hemlighet. Ingen behövde veta att en cool person gått förbi en tönt och faktiskt sagt hej.

Notre Dame Försökte förgäves hitta en bild på mig och en kyrka. Men här är jag
och kanten av en, närmare bestämt Notre Dame i Marseille.

Visst kan jag inte förneka att det fanns en religionskoppling. Men jag störde mig aldrig på det. Vi avslutade varje veckas möte med att slå oss ner i ett nedsläckt rum med bara stearinljus som ljuskälla. Vi bad Fader vår och sjöng sånger från Taizé, och satt där i tystnad. När man var fjorton åt var en stunds lugn och ro verkligen uppskattat, åtminstone för mig. Jag minns att jag värdesatte stunderna i det där rummet.

Vi sjöng, spelade teater, åkte på läger och hängde i största allmänhet. Året därpå, när vår egen konfirmation var avklarad, valde jag och några vänner att stanna kvar som faddrar för nästa års konfirmander. Jag minns att en kompis beskrev det som att det där församlingshemmet var ett av få ställen där hon kände sig hemma. Jag vet flera som kände så.

Efter ett år som fadder började tiden gå åt till annat. Jag spelade teater och sjöng i körer mest varannan dag, och gymnasiet närmade sig med stormsteg. Jag slutade vara fadder, men kyrkor fortsatte ändå ha en plats i mitt liv. Eftersom jag sjungit mycket har det blivit både Lucia-tåg, julkonserter och en del annat i olika kyrkor i Gävle. Jag tycker fortfarande om att bara gå omkring i de där fantastiska byggnaderna, och jag tycker om stämningen och all historia man kan hitta.

Jag säger inte att religion bara gör gott. Religion river upp många sår, har satt världen i brand gång på gång och är för många ren idioti. Men jag kan inte bara förkasta kyrkan, och dagens kyrkoval, som något som inte berör mig. För den har berört mig, även som icketroende. Den har aldrig påverkat mig religiöst, men den har påverkat mig på andra sätt. Kyrkan har sina brister, men den har också medmänsklighet och en öppenhet som kan vara svår att hitta på andra platser idag. Jag hoppas att SD eller andra liknande krafter inte lyckas få makt att förstöra det som idag är fint med kyrkan. Och jag hoppas att Öppen Kyrka och andra med vettiga värderingar använder sitt inflytande till att rätta till de brister som finns idag.

Vad vill jag säga med det här? Jag tror jag vill säga tack. Och hejdå. Mina barn kommer inte döpas, om jag gifter mig kommer det göras borgerligt, och min begravningscermoni kommer inte ske i kyrkan. Efter det här valet kommer jag gå ur Svenska kyrkan. Jag är inte troende, och det känns inte rätt för mig att vara medlem. Men jag hoppas att kyrkan kan fortsätta vara en bra plats för de som behöver den. Att den kan fortsätta vara en trygghet för vilsna tonåringar eller flyktingar i behov av hjälp. Att den kan fortsätta ha ett hjärta och hjälpa dem som ingen annan vill ta sig ann. För det är viktigt.

Hejdå Svenska Kyrkan. Tack för den här tiden.

PS. Skulle du också vilja gå ur Svenska Kyrkan så finns information om hur du går till väga här.

2 kommentarer

Filed under Allmänt, Rasism

Kyrkovalet

Röstlokalerna har öppet till klockan åtta, så du har fortfarande gott om tid att ta dig dit och lägga din röst.

Jag röstade under det förra kyrkovalet, och kommer göra så även i år. Det blir dock nog sista gången för min del, sen ska jag gå ur svenska kyrkan. Jag hör till en av de sista årgångarna som automatiskt blev intagen vid födseln, och eftersom jag faktiskt inte är troende så känns det rätt meningslöst att vara medlem.

Men nu när jag ändå har en röstsedel hemma så ska jag använda den. Det mesta har ju redan sagts angående årets kyrkoval och varför det är extra viktigt att rösta i och med SDs mobilisering. SD är den enda nomineringsgruppen som skickat hem någon som helst information om valet till mig. Jag kan ju säga att den hamnade i pappersinsamlingen väldigt raskt.

Kanske kan man tycka att jag inte borde bry mig om utifall SD eller någon annat nomineringsgrupp får inflytande i kyrkan. Jag planerar inte att gifta mig kyrkligt, tänker inte döpa mina barn, jag är inte troende och engagerar mig inte på något vis i kyrkans aktiviteter. Men bara för att jag själv inte tar del av det kyrkan erbjuder så betyder det ju inte att jag inte bryr mig om vad de gör. Och det räcker för mig att läsa vad SD vill åstadkomma på det här området – dvs, upphöra med stödet till ”islamiseringen” av Sverige, se till att kyrkan slutar gömma illegala invandrare och se till att kyrkan upphör med sitt stöd till ”massinvandringen” – för att veta att det här är ett gäng jag inte vill ge chans till inflytande på något plan (som att jag inte visste det redan). Det är illa nog att SD ligger och slirar på platsen som Sveriges tredje största parti. Att ge dem chansen att förstöra den fristad kyrkan ändå kan vara för många som flytt till Sverige känns bara rent idiotiskt. Därför ska jag rösta i eftermiddag.

Och hur kommer jag rösta? På Öppen kyrka. För är det något som känns viktigt med kyrkan så är det att alla troende ska ha samma chans att gifta sig kyrkligt och bli präst, diakon eller biskop. Straight som gay, kvinna som man. Och allt däremellan.

Jag har faktiskt en gång i tiden haft mer kopplingar till kyrkan. Jag är döpt, konfirmerad, och var till och med konfirmandledare under ett år. Jag tänkte berätta mer om det och min egen relation till kyrkan senare idag.

Bomhus kyrkaBomhus kyrka, där jag själv både är döpt och konfirmerad.

 

2 kommentarer

Filed under Allmänt, Rasism

Ibland är jag världens sexist

Det senaste året har jag mer och mer insett hur viktigt det är att se sina egna brister i hur man bedömer folk efter kön eller etnicitet. För herregud vad jag inte är perfekt. Jag är ju lika inprintad med en inställning som funnits hos människor i hundratals år som alla andra, så konstigt vore det väl annars. Förr fattade jag inte det. För trodde jag nästan att det räckte att kalla sig feminist och antirasist så var allt bra. Då var man en fin och snäll människa som aldrig gjorde snabba bedömningar av folk på grund av deras utsida.

Men att tro att man är så genomgod har konsekvenser. För då tycker man sig inte behöva anstränga sig. Man tycker sig inte behöva analysera sitt beteende trots att det finns väldigt goda grunder att göra det.

Jag vet bättre nu. Och jag gör allt vad jag kan för att jobba med mina fördomar. Jag tycker alla borde ta och syna sig själv riktigt ordentligt och tänka över hur man beter sig i olika situationer. Jag tänkte därför rada upp några idiotiska bedömningar jag själv insett att jag gjort i mitt vardagliga liv, och mina tankar om dem.

”Tjejer har servicehjärna”

Länge – lääänge – tyckte jag att det var ”så himla kul!” när man mötte en kille som var duktig på service. Alltså – som var trevlig, hjälpsam och tillmötesgående, t ex när man handlade i en butik. Jag minns hur jag en gång skrev ett fantastiskt positivt mail till ett företag om hur superb service jag fått av en kille när jag ringde deras kundtjänst. Och det är klart att man ska ge beröm till de som är skitduktiga på sitt jobb, men det obekväma med hela grejen är att jag är så säker på att jag där och då aldrig hade skrivit ett liknande mail om personen jag pratat med varit en kvinna. Varför? För att jag hade någon bild av att kvinnor automatiskt är bra på service. Att det är inbyggt i våra hjärnor att le, vara glada och göra vårat bästa för att hjälpa andra, medan det för killar är en ansträngning som inte alls finns naturligt. Självklart tänkte jag inte alla de här tankarna i mitt huvud (då hade jag ju hört hur hysteriskt det låter!) men det den bilden min hjärna automatiskt satte upp för mig, och jag accepterade den utan att ifrågasätta. Herregud, jag var ju feminist! Jag särbehandlade inte någon!

ServicejobbJag och min kvinnligt naturliga fallenhet för service(?)

”Folk som inte förstår är dumma”

Jag har ju själv jobbat inom kundservice i flera år. Och det var en chock för mig själv när jag en dag insåg att jag suckade lite inombords när det kom en kund som såg ut att ha utländsk påbrå. Jag antog att det skulle bli en jobbig kund som skulle ha svårt att förstå svenska och engelska och att det i allmänhet skulle bli en massa krångel. Och när folk inte förstod vad jag sa tyckte jag innerst inne att de var lite korkade. Det här är verkligen den grej som jag skäms mest för att skriva om. Tänk om jag själv skulle flytta eller fly till ett annat land och försöka hanka mig fram så go

tt jag kan på mina nyvunna språkkunskaper, bara för att träffa på folk som tycker jag är jobbig och dum. Snacka om att tappa modet. Efter att jag fick lite självinsikt i detta har jag istället tagit mig så mycket tid det bara går för att vara säker på att kunderna förstår vad jag menar, och få dem att känna sig bekväma i situationen, och inte idiotförklarade.

”Killar kan bilar”

Det här är ju lite av en dryg klassiker, men än idag har jag svårt för att vända mig till vem som helst om jag skulle ha en fråga om bilmotorer, etc. Min hjärna vill av gammal vana anta att killar kan, och tjejer inte. Kanske beror det på att jag växt upp i en familj där det finns två män som är utbildade bilmekaniker, men främst beror det väl på att det är så det sett ut runtom oss under sjukt lång tid. Jag försöker i största möjliga mån att vara väldigt allmän och lämna frågan öppen för alla oavsett om ämnet är smink eller datorbyggen, men vissa ämnen är svårare än andra att tänka om om.

Reklam för VolkswagenMina tankar om tjejers bilkunskaper är ungefär lika moderna som den här reklamen.

”Mörkhyade män är farliga”

Här blame-ar jag media som fan för att de under så lång tid valt att skriva ut etniciteten på folk som brukar våld så fort det är någon som inte har ett helt svenskt ursprung. Och jag ångrar det jag sa innan – det här är det jag skäms mest för. Går jag av spårvagnen när jag är på väg hem sent på natten blir jag mer orolig om det går av en man med utländskt utseende vid samma hållplats än om det hade varit en person som ser nordeuropeisk ut. Ska tillägga att jag alltid tycker att det är obehagligt när män går någon meter bakom mig nattetid, men det känns snäppet värre om det är en person med utländsk påbrå. Det sjuka i att jag automatiskt antar att män nattetid blir våldtäktsmän kan vi ta i ett annat inlägg, men det här är verkligen en fördom jag mår dåligt över och jobbar på så mycket jag kan. Det känns som att SD med vänner har hittat ett kryphål in i min hjärna, och varje gång jag tänker så här så hatar jag mig själv lite grand.

Det var några fördomar jag kunde räkna upp på stört, men jag kan lova att jag har fler som jag inte upptäckt än. Och även om jag blir ledsen varje gång jag upptäcker att jag har sådana här instinktiva tankar så är jag glad över att de uppdagas. Det ger mig en chans att kritisera mig själv och förändra min inställning. Jag tänker inte deppa ihop, för jag vet att jag hela livet har blivit utsatt för påverkan från olika håll. Vi människor gör ju lätt det  – påverkas. Och det är alltid värt att tänka en vända till och fundera över varifrån man fått viss information eller vissa åsikter.

Vad har du för fördomar, och vad gör du för att motverka dem?

Lämna en kommentar

Filed under Jämställdhet, Rasism