Category Archives: Böcker

Kvinnor i nördvärlden

Nördkulturen är fantastisk på många sätt. Och delvis en av de mest välkomnande miljöer jag befunnit mig i. Delvis.

Den gamla dammiga bilden av nördar som socialt inkompetenta, finniga tonårspojkar som spelar tv-spel i mörka källare sakta men säkert tonats ner. Nörd är inte längre ett negativt laddat ord på samma sätt som det var för tio år sedan. Jag, och många med mig, sätter gärna det epitetet på oss själva med stolthet.

Men ingen har glömt hur det en gång såg ut. Alla vet att vi länge var underdogs, och till viss del är det fortfarande. Många har varit, eller är, utsatta eller ensamma. Och just därför tror jag att grupptillhörigheten Whovians/Trekkies/gamers emellan är så stark. För att många förstår vikten av att alla får vara med. För att det finns en förståelse för vad utanförskap kan göra med en person.

När jag var yngre var jag på flera stora IRL-träffar med olika rollspelsforum och spelsajter. Det är sällan jag känt en sådan sammanhållning mellan folk som aldrig tidigare träffats. Självklart älskade inte alla varandra. Självklart fanns det någon man störde sig på. Kanske blev det bråk ibland. Men i det stora hela så var respekten för folks olikheter enorm, och alla blev behandlade på ett schyst sätt. Det var fint, och jag blir varm av att tänka på det än idag.

Men. Tyvärr finns det ju ett men. På vissa områden ligger nördvärlden hopplöst efter. Och det gäller särskilt när man letar sig utanför Sveriges gränser (även om vi har en hel del att göra här med). Den acceptans som annars finns på många plan saknas ibland helt när det kommer till kvinnor.

Det är ju ingen nyhet, och de flesta känner till det. Vilket också är anledningen till att jag inte förstår att utvecklingen går så långsamt framåt. Gamereactor recenserar bröst för att ”uppmärksamma kampen mot bröstcancer”, någon programmerar ett spel där man kan slå Anita Sarkeesian (Feminist Frequency) blodig, i Big Bang Theory fortsätter kvinnliga nördar lysa med sin frånvaro, Joss Whedon måste fortfarande svara på frågan om varför han skriver starka kvinnliga karaktärer, och HBO har snart visat upp både brösten (och resten) på varenda kvinnlig karaktär de kan hitta i Game of Thrones. Dessutom fortsätter många tjejer använda sig av manliga namn när de spelar online, för att slippa sexistiska kommentarer från sina medspelare.

Uppå det har vi ju dessutom tanken om att tjejer enbart poserar som nördar:

fakegeek

Jag har turen att ha otroligt medvetna vänner, i och utanför tv-spels-, fantasy- och rollspelskretsar. Vi diskuterar, problematiserar, och sprider länkar till bra inlägg i debatten. Men ibland tar frustrationen överhanden. Det är som att all energi folk lägger på att få till en förändring ger så lite tillbaka. Man försöker få en spik genom väggen och har slitit ut sin hammare. Spiken känns så otroligt viktig så man börjar banka med sitt eget huvud. Och ju mer man försöker, med varje bank, gör det ondare och ondare att se att ingenting händer. Att det står still.

Självklart finns det viss positiv utveckling. Debatten är mer igång än någonsin. Dreamhack får påtryckningar om att jobba mer med problemen med sexism som omger eventet. Mässor börjar sakta men säkert tacka nej till företag som vill använda sig av booth babes. Kvinnliga (relevanta) karaktärer får sakta men säkert ta plats i spel. Tjejer blir mer och mer accepterade i olika communities.

Men det går så långsamt. Det går alldeles för jävla långsamt.

fake2

Slutligen, några tips på trevliga Facebook-grupper:
Geek Women Unite (Sweden) – Allmänt nördsnack, och ofta diskussioner om problematiken jag skrivit om ovan.
Esfinges – En grupp för kvinnor som sysslar med HEMA (Historical European Martial Arts).
Varför apor aldrig bär rosa klänning – Har ingen nördig koppling, men är en bra samlingsgrupp för folk intresserade av genus och jämställdhet.

1 kommentar

Filed under Böcker, Film, Jämställdhet, Kultur, Teknik, TV

Kvinnor ses som sämre skribenter än män

För några veckor sedan var jag på författarfrukost med Oskar Skog. Oskar berättade om sin debutbok, Pojken som fann en ny färg och pratade också lite allmänt om sitt författarskap. Det var trevligt. Gemytligt.

Men plötsligt var det något som slet mig bort från den mysiga stämningen. Oskar säger att han länge haft svårt för kvinnliga författare. Att han inte läst deras böcker. På förhand dömt ut dem som dåliga. Till min stora lättnad förklarar han rätt omgående att han på senare år rensat bort denna spärr hos sig själv. Numera läser han författare av bägge könen. Jag blir alltid lika glad när jag hör folk berätta om hur de övervunnit sina fördomar.

Men — dessvärre finns det ett men — Oskar är inte ensam om det här tankesättet. Skribenten Tomas Dalström berättar för Passion for Business om forskning som visar att texter av män uppfattas som mer välskrivna än de som har kvinnliga upphovsmän. Och då handlar det inte om två skilda texter, utan en och samma skrift som helt enkelt fått två olika namn stämplade på sig. När läsaren trodde att författaren var en kvinna uppfattades texten som rörig och svår att förstå, medan den under manlig signatur istället sades vara genomtänkt och övertygande.

Writing a Letter

Sexism och särbehandling av könen är så mycket mer än det som görs medvetet av människor med unken syn på könsroller. Så mycket sker omedvetet, utan att vi ens reflekterar över det. Kanske skulle jag — som ju uppfattar mig själv som en påläst person som är rätt insatt i den här sortens problematik — ha gjort exakt samma sak. Och trott att jag var helt objektiv. De här tankemönstren är ju ändå lika ingrodda hos mig som hos de flesta andra; den enda skillnaden är att jag och många med mig väljer att analysera situationer vi ställs inför på ett annorlunda sätt, eftersom att vi insett att det invanda beteendet leder till otrevligheter och orättvisor.

Det här är ett tydligt exempel på att feminismen behövs. Att jämställdhet inte är ett ämne vi är klara med. Det finns mycket kvar att göra.

9 kommentarer

Filed under Böcker, Jämställdhet, Tidningar

House of sexism

En fastighetsmäklare har bestämt sig för att lägga upp en lite ”skämtsam” annons som driver med folk som tar sig vatten över huvudet ekonomiskt. Det är åtminstone min tolkning av rubriksättningen ”Sprucken dröm till salu!”. Det blir dock inte alls roligt utan bara sexistiskt, men i vilket fall tyckte jag bilderna var fantastiska till att gestalta några härliga citat från Melissa Gorgas bok om hur man lyckas med ett (sexistiskt och obehagligt) äktenskap.

Det här är historien om Mr. Man och Mrs. Woman (som är gifta, namnen till trots). Citaten är fritt översatta av mig.

1Mrs. Woman är alltid på  plats när Mr. Man kommer hem från jobbet.

”Jag bryr mig inte om utifall kvinnan tjänar mer än mannen, om han är vaktmästare och hon president. Kommer en man hem efter en lång arbetsdag, och hans fru sitter i telefon, surfar på datorn eller tittar på tv – och det inte finns någon middag på bordet – så känner han sig inte respekterad”, förklarar Mrs. Woman.

2Mrs. Woman fixar dagens limpa till Mr. Man – sexy style!

”Rutinerna kring att laga middag och hålla huset rent håller mig nere på jorden. De gör mig mer ödmjuk.”

3Mr. Man och Mrs. Woman, alldeles innan han tvingar till sig sex.

”Män, jag vet att du tror att era kvinnor inte är typen som vill bli tagna. Men tro mig, det är de. Alla tjejer vill bli dragna i håret då och så. Om din fru säger ”nej”, så vänd på henne och slit av hennes kläder,” instruerar Mr. Man.

4Mrs. Woman sköter alltid matlagningen.

”När könsrollerna blir förvirrade, blir de sexuella rollerna också det. Om han står vid diskhon och sen byter blöjor, vem ska då ta kommandot i sängen? I vårt äktenskap är han alltid mannen, gör de maskulina sakerna. Jag är kvinnan, och jag gör de feminina sakerna, hushållsarbete inkluderat.”

6Mrs. Woman leker med parets barn. Mr. Man gör en liten ansträngning och tittar till dem.

”Jag matar inte barn, och byter inte deras blöjor. Min far torkade aldrig min rumpa, och jag torkar inte mina barns heller”, säger Mr. Man med tydlighet.

8När Mr. Man förklarar för Mrs. Woman att hon har lagt på sig lite så tar hon det med ett leende.

”När en man ber sin fru att klä sig bättre eller bli av med några kilon kan det verka oförskämt. Men jag tar inte de kommentarerna som förolämpningar. Ärlighet är alltid en komplimang. När han säger sin sanning  ger han mig erkännandet att jag är trygg nog i mig själv för att hantera konstruktiv kritik.”

9Medan Mr. Man tar sig en öl på verandan passar Mrs. Woman på att göra nummer två på en restaurang runt hörnet.

”Tjejer bajsar inte. Jag har aldrig gjort det, och kommer aldrig göra det. Det händer bara inte. Eller det är vad Joe tror! Vi har varit gifta i nio år, och han har aldrig sett eller känt lukten av något jag gjort. Hur har jag lyckats med det? Jag gör det inte när han är i närheten eller är vaken. I en nödsituationer så har jag ett sätt att bajsa så att han varken hör, ser eller ser det. Det är en utmaning!”

10Mrs. Woman gör det mesta tillsammans med Mr. Man. Hon vet inte riktigt hur hon skulle klara säg själv.

”Jag brukade vilja behålla min självständighet, även efter att vi gifte oss. Jag ville inte behöva någon, inte ens honom. Nu tycker jag det är arrogant att tro att du inte behöver någon,” berättar hon.

11Mrs. Woman gör alltid sitt bästa för att se snygg ut för Mr. Man. 

”En kvinna måste hålla sig i form, och vara förförisk. Hon måste vara villig att prova nya saker, för sin mans och för sin egen skull. Och viktigast av allt, hon måste vara tillgänglig för sex. […] Om vi inte har haft sex på två dagar och jag ger honom lite attityd kan det bli ett enormt gräl.”

12Mrs. Woman lämnar aldrig Mr. Mans sida på fester. Hon är en perfekt trofé. Tyst och lydig.

”Under de första åren, när vi gick till en bar, brukade jag ta några rundor och prata med alla. När vi kom hem brukade han säga, ”Det känns inte som att vi umgicks. Som att du pratade med alla andra mer än mig.” Nu tänker du kanske, ”Varför är han så klängig?” Det är han inte. Han behöver inte mig till att hålla hans hand på fester. Allt handlar om respekt och lojalitet… Vi kommer tillsammans. Vi håller oss nära varandra. Vi går tillsammans.”

13När Mr. Man kommit hem från jobbet behöver han aldrig anstränga sig. Han kan istället tillbringa kvalitetstid i sin man cave.

”Vissa ser kanske på honom och tänker, ”chauvanistiska gris!” Han låter som en sån ibland! […] Men som jag ser på det så städar han upp röror på jobbet hela dagen – sånt man inte kan torka bort med en trasa. Det är hans jobb. Det är mitt jobb att torka upp spilld mjölk. Jag gör det bara.”

14

Vart jag vill slänga alla som fortfarande efter att ha läst detta hävdar att vi lever i ett jämställt samhälle. I ett jämställt samhälle skulle inte så här idiotisk litteratur ges ut, och mäklarens ”skämt” skulle inte anses vara roligt.

Ps. Jag känner för Melissa och hoppas hon lyckas slå sig fri från det kontrollerande svinet.

4 kommentarer

Filed under Böcker, Jämställdhet, Kändisar, Sex

Ge era ungdomar den här boken

tusen gånger starkare

”Saga var fri. Först älskade vi henne.
Sedan älskade vi henne ännu mer.
Hon förändrade allt.
För oss alla. Varenda en.
Hon blev ett hot. Och ett löfte.”

Jag vill bara lite snabbt slå ett slag för Christina Herrströms bok Tusen gånger starkare. För det är en så fantastisk bok i all sin enkelhet. Den har inget avancerat språk eller krånglig story, men ett grymt och intresseväckande budskap – tjejer måste få ta plats.

I boken får vi möta 15-åriga Signe. Hon går i nian, och är en av klassens doldisar. Hon är inte mobbad, men håller sig för sig själv. Och så en dag börjar en ny tjej i klassen som får Signes blick att lyftas, Saga. Saga har rest runt i världen och är inte van vid hur den svenska skolan fungerar. Hon börjar ifrågasätta varför killarna kommer undan med så mycket som tjejerna aldrig skulle kunna göra utan att bli utkastade från klassrummet. Hon frågar rakt ut lärarna om varför de gullar med killarna, och varför de förutsätter att tjejerna ska städa upp efter dem när de bara rusar ut från bildlektionerna. Saga vågar ta plats, och får både vänner och fiender under resans gång.

Speciellt fascinerande är det faktiskt att läsa om hur frustrerade lärarna blir när tjejerna börjar göra säga ifrån. På Youtube finns en kort film där Christina Herrström själv diskuterar runt boken, och filmatiseringen av den (klippet finns längst ner i inlägget). Hon säger något väldigt intressant. ”Alla lärare har trott att de vill ha en så kallat stark tjej i klassen, men det kanske inte är så när det kommer till kritan.” Hon förklarar även att det just i skolan blir en väldig skillnad på våra påstådda värderingar, och hur vi faktiskt fungerar. Jag kan inte annat än hålla med.

Hade jag som högstadieelev fått läsa den här boken hade jag förmodligen känt att jag fått världens uppenbarelse. Jag hade velat göra en Saga och protestera mot hela systemet. Jag önskar verkligen jag hade kunnat få läsa något som på ett så tydligt, men inte dumförklarande, sätt förklarade för mig vad som faktiskt pågick.

Tusen gånger starkare är både intressant, spännande och rörande. Ge era tonåringar den här boken. Inte bara tjejerna, utan killarna också. Är du lärare, så låt klassen läsa och diskutera boken tillsammans. Alla känna på att det här uppmärksammas.

Har ni några egna grymma boktips på tema feminism eller jämställdhet? Tipsa i kommentarsfältet!

PS. Jag läste Tusen gånger starkare som 24-åring. Så plocka upp den du med.

Trailer för filmatiseringen av Tusen gånger starkare:

Christina Herrström diskuterar kring boken och filmens tema:

Lämna en kommentar

Filed under Böcker, Jämställdhet

Att läsa, skriva och våga

Jag har alltid älskat ord och text. Jag lärde mig läsa rätt tidigt. Min dåvarande bästis var ett år äldre än mig. Jag ville ju aldrig vara sämre än henne och började därmed traggla alfabet så fort hon gjorde det. Och sen dess har det bara rullat på. När jag var liten var jag otroligt stolt över den här förmågan. När jag först av alla i klassen fick byta upp mig från Olas till Elsas läsebok, som var lite svårare, lade jag den mitt på bänken så att så många som möjligt skulle se den.

Elsas bokElsas bok, vilken grej!

Med tiden blev ju inte kunskapen att läsa så mycket att skryta med i skolan, men min fascination för böckerna bestod. Jag satte hela tiden nya mål för mig själv. Den första boken jag läste som var över 300 sidor lång hette Saknad, Jennie 3 år. Det var verkligen en milstolpe. Jag kände att jag äntligen läst en riktig bok.

Och böckerna var alltid en sån tröst för mig. Under det året vi bodde på landet och jag inte hade så många vänner satt jag oftast på någon bänk med en helt annan värld handen. Det är ju lite av en klyscha, men böckerna och dess karaktärer blev verkligen mina kompisar. Och så är det än idag, trots att jag numera har mängder av fysiska vänner att omge mig med.

Jag har dessutom alltid älskat att skriva, och gärna velat skriva också. Och jag har fått massor av bra uppmuntran genom åren. Av min lågstadielärare Maggan som gav mig den där svårare läseboken. Av mellanstadieläraren Irene som läste upp min historia om en ensam näckros för hela klassen för att hon tyckte den var så bra. Av min högstadielärare Renée som tipsade om skrivartävlingar jag kunde vara med på. Och av mina handledare i det projektarbete jag gjorde på gymnasiet som verkligen peppade mig efter att jag skrivit mitt allra första teatermanus. Jag minns också en lärare jag hade i mediekommunikation som tipsade mig om olika journalistutbildningar inför studenten.

Men jag sökte ingen skrivarutbildning. Istället studerade jag, i tur och ordning, japanska, teater, vismusik och floristik innan jag slutligen, lite för att vara snäll mot mig själv, tog en distanskurs i kreativt skrivande. Bara på skoj såklart, var min tanke då.

Jag vet inte vad det var, men något gjorde alltid att jag valde bort det jag helst av allt ville göra. Kanske för att tanken på att misslyckas med det jag ville mest av allt kändes så mycket värre än tanken på att misslyckas som skådespelare eller musiker. Tänk om jag inte kunde skriva? Tänk om jag inte var bra nog? Tänk om jag måste ge upp? Tänk om, tänk om.

Men efter den där kursen i kreativt skrivande har det liksom inte funnits någon hejd på mig. Jag har fått en novell publicerad i en tidning. Jag har skrivit en roman som jag fortfarande väntar på förlagens åsikter om. Jag bloggar så gott som varje dag och börjar sakta men säkert få en trogen läsarskara. Jag har skrivit en debattartikel som delats 6500 gånger och gett mig inbjudningar till både P3, SVT och TV4. Och igår var första dagen på min utbildning till webbkommunikatör.

Det spelar liksom ingen roll om jag lyckas längre, jag vill bara skriva. Vissa dagar leder det till något asbra, som med 5:2-artikeln, och vissa dagar är det ingen som läser. Men jag får mer och mer självförtroende varje dag, för jag känner mer och mer att jag äntligen är inne på rätt spår.

Det jag slutligen vill säga med det här inlägget är att jag tycker ni också ska våga. Våga satsa på det där ni vet att ni vill göra, men inte vågar. Kan jag så kan ni.

Puss!

ManusetJag och det färdiga manuset till min första roman.
Häftigaste ögonblicket i mitt liv.

Lämna en kommentar

Filed under Allmänt, Böcker

Genomläsning av tidningen Frida, del 2

För 2-3 veckor sedan tog jag en shoppingrunda på mitt lokala Ica. När jag handlat klart fick jag för mig att köpa en tidning av något slag. När jag väl stod framför tidningshyllan så var det ett omslag rakt framför mitt ansikte som verkade stirra på mig. Frida.
Jag bestämde mig för att köpa tidningen för att se hur den står sig idag jämfört när jag som tonåring läste den. Jag var nyfiken på vilken vinkel den hade på olika ämnen. Fanns det ett genustänkt i Frida? Hade Sveriges största tidning för tjejer någonsin en feministisk vinkel på sina artiklar? I del 1 berättade jag lite om min personliga historia med tidningen. Här kommer del 2.

Den tidning jag har köpt och tänker gå igenom är nummer 16 2013 som gavs ut runt starten på augusti. Den här texten kommer bli rätt långt, men jag hoppas ni står ut. Om man inte pallar så finns mina slutliga sammanfattande tankar längt ner i inlägget!

Omslaget

Tidningens utsida pryds av den just nu oh så aktuella Miley Cyrus och vill även locka till köp med hjälp av detta: En barbröstad Justin Bieber, en sexig intervju med Eric Saade, tips på hur du blir en ”killmagnet”, chansen att vinna One Directions parfym, en intervju med killbandet Union J, en hårguide och posters på fem manliga och en kvinnlig kändis.  Det är helt klart inga oväntade teman och stämmer väl in med mina egna minnen av tidningen. Det enda som sticker ut är en rubrik om psykisk sjukdom. Jag minns att de här ”Ur livet”-reportagen var lite av mina favoriter i tidningen. Kanske för att de faktiskt var lite bredare och mer varierade i sitt tema.

Frida nummer 16

Statistiken

Jag gick igenom tidningen och gjorde en liten sammanställning av de vanligaste ämnena som dök upp, sidmässigt. Här kommer en sammanfattning.

Artiklar och reportage

  1. Kändisar (20)
  2. Skönhet (10)
  3. Idolbilder/affischer (6)
  4. Läsarbrev (6)
  5. Kärlek (4)
  6. Mat (3)
  7. Noveller (2)
  8. Psykologi (2)
  9. Övernaturligt (1)
  10. Film (1/2)

Ser man över listan med ämnen så är den ju faktiskt rätt varierad, mer än jag trodde. Men går man sedan över till sidantalet så är ju verkligen det tunga ämnet kändisar. Av dessa 20 sidor så var 10 intervjuer och 10 faktarutor, foton och lite småartiklar. Och det är klart, det finns ju massor av folk som är intresserade av kändisar. Det tråkiga är ju att har man som ung tjej endast en tidning att välja på och inte är så intresserade av just det ämnet så är man ju rätt körd.

Reklam

  1. Smink (3)
  2. Mensskydd (2)
  3. Parfym (1)
  4. Utbildning (1)

Utöver det tillkommer en bilaga med reklam för språkresor om 7 sidor. Utöver bilagan så är den enda existerande utbildningsannonsen för en utbildning till makeup-artist. Det känns märkligt att en tidning som riktar sig till ungdomar som förmodligen är i tagen med att bestämma vad de vill jobba med senare i livet inte har fler annonser om just utbildningar. Man får känslan av att skolorna antar att läsarna av tidningen inte är intresserade av annat än smink. Mängden reklam var för övrigt oväntat låg.

Texterna

Det här skulle bli en otroligt lång text om jag skulle kommentera sida ett till sextioåtta, så jag nöjer mig med att gå igenom rubrikerna och artiklarna som på ett positivt eller negativt sätt fick mig att haja till.

Har du fallit för någon? (Chefredaktörens spalt)
Beatrice Birkeldh skriver om sommarkärlek och förvånade mig helt genom att skriva ”kanske du tänker på en söt kille eller tjej som du träffat i sommar”. Det här var ingenting som fanns i Frida när jag läste den. Där var det heteronormen som gällde rakt igenom, och varken jag eller mina vänner ifrågasatte det. Jag började undra om jag felbedömt tidningen helt.

Just nu!
Tidningens andra uppslag tar mig ner på jorden igen. Här finns en Killometer som listar de hetaste snubbarna. HBTQ-tänket verkar inte vara så allmänt vedertaget som jag fick förhoppningar om, och det blev sjukt snabbt ett fokus på utseende och kroppar. I övrigt består uppslaget av nyheter som: ”Adam Lambert joinar Glee-gänget!” och ”Harry kräktes på scenen!”.

Miley Cyrus – Älskad och hatad
Det här numret kom ut före Mileys omtalade framträdande på MTV Video Music Awards, men hon hade redan hunnit få en hel del ris och ros (mest ris) för sin nya stil och enligt många utmanande video. Det här var artikeln jag var mest nyfiken på, och jag undrade över vilken vinkel Frida skulle välja att ta. Skribenten inleder med att rätt neutralt ge lite fakta om hysterin runt just detta och ge några argument från båda sidorna i diskussionen. Men i resten av texten står de helt klart på Mileys sida. De pushar för att hon vågat stå upp för gayrättigheter i USA och citerar Miley där hon säger att det är föräldrar (och inte hon själv) som ska lära sina barn vad som är rätt och fel. Artikeln avslutas med att Miley säger att hon uppmuntrar folk att vara sig själva, vilket tidningen kommenterar med ”Bra sagt, Miley!”
Jag tycker att hela grejen sköttes rätt snyggt. Många av tidningens läsare har Miley som idol och det känns som ett bra grepp att förklara rabaldern runt henne och samtidigt visa att de tycker hon är cool som gör sin egen grej.

IMG_2582Fridas covergirl.

Semester!
Här är ett uppslag med kända girls and boys i badkläder. Alla har samma storlek (liten) och med ett undantag en rätt väntad hudfärg. Här börjar jag inse hur otroligt vit hela tidningen är. Vid en snabbgenombläddring hittar jag typ tre PoC, varav en är modell i en annons. Variationen på vilka typer av människor som visas upp i artikeln är skrämmande liten. Och seriöst, det borde inte vara en svår grej att fixa.

Justins superkropp
Det här är ett av tidningens riktiga bottennapp. Sidan innehåller följande:

– 8(!) biler på Justins bara överkropp
– Lyriska kommentarer om ”superkroppen” (”Mums!”, ”Hett!”)
– Historier om hur Js flickvän och vänner berättar om hur Js nya diet gett honom dåligt humör och ett otrevligt beteende.
– Avslutningsraden ”Vad gör man inte för en superkropp?”

Kort sagt så är det bara ett sugigt budskap. Skev bild av hur unga killar ska se ut, och hur man förväntas välja ”Superkropp” före vänner och familj.

Justin BieberSkräpsida.

Frida dejtar Didde
Får erkänna att jag inte hade minsta koll på vem denna Didde var, men tydligen är han medlem i bandet Mange Makers. Här vet jag inte riktigt om jag kan lasta Frida för hans uttalanden, men när han säger att han gillar att se skräckfilm på dejter för att ”hon [dejten] blir rädd och söker värme” och att gokart och paintball är ”killigt” så blir jag bara trött.

Kändiskompisarna Ellen och André snackar kärlek!
En rätt ordinär intervju som inte sa mig så mycket. Men något jag återigen reagerade på var att heteronormen är så starkt befäst. Nyblivna kändisar får numret igenom frågan ”Får du fler killar nu?” eller ”Får du fler tjejer nu?” beroende på vilket kön de själva har. Det finns tre uppslag med intervjuer om just dejtande, och det är även genomgående i dessa texter.

Street-style
Här är ett inslag som jag inte kan minnas från förr. En sida med bilder på random unga tjejer på stan och några ord om deras stil. Sånt känns ju mera roligt och relevant för en tonåring än svindyra märkeskläder.

Test: Varför är du en bra vän?
Här kommenterade min kompis att det var rätt fint att frågan var varför man är en bra vän, och inte om. I agree!

Hitta kärleken! – med hjälp av killarna du redan har!
Mer av samma. Totalt inriktat på straighta läsare.

Då blir vi intresserade!
Ett gäng dudes (tänker inte ens kommentera heterogrejen längre) berättar hur du ska snärja dem. Var rätt orolig över den här intervjun och förväntade mig uttalanden om hur en tjej ska se ut och vara. Men tonen var väl okej och budskapet är rätt igenom att man ska vara sig själv. Men jag gillar inte alls idén på att några killar ska sitta i en soffa och diktera hur de vill att tjejer ska bete sig.”Var omtänksam, positiv och inte svartsjuk.” Jaha? Jag kanske inte känner för det.

Fråga om sex & kärlek / Sexigt
De här sidorna gillar jag! Frågor om lukter från snipan och hur man köper en vibrator. Och så lite fakta om klittan och i vilken ålder man får mens. Personen och hen används systematiskt här. Varför kan det inte anammas av resten av tidningen?

Sidor om sexMitt favorituppslag.

Ur livet
En artikel om en tjej som lever med borderline och bipolär sjukdom. Viktigt och bra om inställningen till psykiska sjukdomar.

Horoskop
Här tyckte jag mest att det var roligt och lite gulligt att alla(!) stjärntecken har asmycket tur i kärlek. Man kan ju inte anklaga dem för att inte vilja glädja läsarna i alla fall.

Andar & annat
Här kom det en liten avstickarsida med frågor och svar om det övernaturliga, tips om hur man gör en soltalisman och var man kan se stormdevor. Jag själv var väldigt intresserad av liknande ämnen i tonåren och hade nog tyckt att det var sjukt intressant. I vilket fall skönt med en paus från kändisarna.

Popcorn
Här ska alltså Fridas bästa tips om ”film, musik, serier och webben” trängas på en enda liten sida. Det här förvirrar mig så mycket, för jag trodde att de ämnena var riktigt stora bland tidningens målgrupp. Varför får de inte mer plats? Utöver musiken som ju finns väl representerad i intervjuerna så får man bara pyttesmå notiser om övriga ämnen.
Det jag kände mest när jag såg den här sidan var nog att jag inte förstår varför det inte finns en kulturtidskrift som riktar sig mot ungdomar! En tidning om film, litteratur, tv-serier och musik i en härlig blandning. Jag tror det
finns så mycket folk som skulle vara mer intresserade av det än den här djupdykningen i kändisfoton.

Veckans BOYfriend
”Åhnej, man tydligen bara ha en boyfriend”, var min första tanke. Men efter att ha läst det finstilta så var visst också okej att nominera en GIRLfriend. Gött!

Så vad tycker jag egentligen?

Ja, vad blir då egentligen min slutsats? En del saker har helt klart blivit bättre sen sist (vilket var typ 2001-2002). Till ett visst mått verkar tidningen ha tagit ett steg mot att bli lite mer HBTQ-vänlig och inte utesluta sina icke-straighta läsare. Men just därför fattar jag inte varför de inte går all the way och inkluderar det tankesättet i hela tidningen. Jag har i stort svårt för att fokuset i tidningen är så starkt inriktat på killar, och att man förväntas tråna efter dem. Tjejer som kanske inte känner sig så intresserade av att sukta har inte mycket att hämta här.

Om man förväntar sig att hitta någon att identifiera sig med i tidningen så får man helt enkelt se till att man är slimmad, vit och straight.

Självklart kan det ju få finnas en tidning för unga tjejer med fokus på mode och kändisar. Det är ju intressen som existerar. Men det borde kunna göras på ett annat och bättre sätt. Michaela/blekk skriver såhär i ett blogginlägg om vad tjejer vill läsa om, och jag håller med till fullo:

Jag vet att det går. Jag tror det är möjligt att producera en tidning som är lättsamma med tips om frisyrer, kläder, skor och nagellack men också skriver andra slags artiklar som inte fatshamear och ätstörningstriggar. Det kunde vara artiklar om kändistjejer, om tjejer som aktiverar sig politiskt, om tjejer som har roliga arbeten eller om tjejer som bryter normer. De skulle ändå sälja tusentals lösnummer. Om inte mer.

Varför tas inte den här chansen av dem som har möjligheten? Och varför inte ta steget längre och ge sig ut på nya jaktmarker. Varför inte starta en Frida Kultur? Frida Sport? Om nu inte Frida Förlag vill så kan väl något annat ta tag i saken och ge unga tjejer lite valmöjligheter?

Det gjordes ett försök av Jessica Ivarsson och Sara Nyblin att starta en annorlunda tjejtidning, men annonsörerna uteblev och projektet fick läggas ner efter bara tre nummer. Varför är företagen så rädda för att ge tjejer en chans att gå utanför sfären för skönhetsintresse? Min tolkning är att de var så säkra på att en tidning för tjejer som inte fokuserade på utseende och skvaller inte skulle kunna sälja att de inte var villiga att ge det en chans. Det känns som en jävligt förminskande synsätt.

Tidningen TjejlivNummer 2 av nedlagda magasinet Tjejliv.

Jag vet inte vad jag ska skriva mer förutom att jag är trött. Trött på att de här tjejerna förväntas vilja läsa det här. Trött på att jag fortfarande förväntas vilja läsa det här och får en skvallerblaska eller ett några månader gammalt nummer av Veckorevyn när jag går till frissan. Trött på att ingen vågar satsa och ge tonårstjejer lite upprättelse. Erkänna att de är individer med åsikter, tycken och smak och inte en enda stor rosa geggamojja.

Det var allt.

10 kommentarer

Filed under Barn, Böcker, Jämställdhet, Kändisar, Kläder, Kroppen, Reklam, Tidningar, TV

Genus-tänk hos floristen

Jag läste en grundkurs till florist under ett år. Jag lärde mig massor av matnyttigt, men något som verkligen fick mig att reagera var hur bakåtsträvande just blomsterbranschen var när det kom till genustänkt.

Här är till exempel ett utdrag från vår PR-lektion:

Marknadsföring för kvinnor och mänSer det ofta ut så här i utbildningsmaterial när det kommer till marknadsföring? Jag får en obehaglig känsla av att det förmodligen är fallet.

Lika illa var det på praktikplatserna. Så fort en kund ville ha en bukett eller en begravningsdekoration så var den första frågan, utan undantag: ”Är det till en kille eller en tjej?”
Alltså, inte ”Vilken färg gillar personen?” eller ”Vilken sort blommor skulle ni vilja ha?”. Det viktiga var könet på mottagaren. Så man skulle veta om det gick bra att sätta i rosa blommor, eller om man skulle hålla sig mer åt det lila hållet. Det kanske inte är så konstigt att min klass bestod av endast kvinnor, när alla killar år efter år blir påprackade samma färgkombinationer i sina buketter. För det var däremot helt okej att ge kvinnor buketter i hela färgspektrat.

Jag kommenterade aldrig det här i butikerna jag var ute i. Jag ångrar det i efterhand, men jag ville väl inte hamna på kant med någon på en praktikplats där jag skulle vistas i flera veckor. Ville inte vara den där personen som folk suckar åt och kallar ”överkänslig”. Men nu har det gått över ett år sedan den där kursen, och jag har mer och mer insett att jag måste vara den personen. Att jag vill vara den personen. Att alla som har så mycket vett att man fattar att man inte väljer färg på en blombukett efter ett kön utan efter en personlighet ibland måste göra den uppoffringen. För det kanske får en person att tänka efter. En person kanske inte suckar. Och då är vi plötsligt en till.

Med tiden kommer det vara självklart att det är bakåtsträvarna vi ska sucka åt.

Blommor för män och kvinnorOkej för kille/tjej?

2 kommentarer

Filed under Böcker, Jämställdhet, Reklam

Vad är det för fel på rosa och blått?

Pyselböcker, blå och rosa

För lite mer en vecka sedan så var det en del rabalder om två stycken pysselböcker utgivna av Tukan förlag. Föräldrar kunde välja på ”Min roliga blå pysselbok” eller ”Min glittriga rosa pysselbok”. I den blå fanns uppgifter som ”ta reda på vilken av pojkarna som får åka i vilken bil” och annat kopplat till fordon, rymden och dinosaurier. I den rosa uppmanades man istället ”para ihop rätt flicka med rätt hushållssyssla” och klistra in klistermärken med ugnsvantar och kavlar.

En tjej i Gävle (min lillasyster, hur stolt är inte jag!) blev upprörd när hon hittade boken på Akademibokhandeln och lade upp en bild på innehållet på Facebook. Den delades över tusen gånger och nådde sedan fram till både media och förlaget. Till slut drog Tukan in böckerna och gick ut med följande:

Hej, i dag tisdag har vi dragit in de två pysselböcker som har skapat ilska och upprördhet.
Beslutet att trycka dem var felaktigt, och det fattades vid en dålig tidpunkt. Det är aldrig roligt att göra fel, men det känns desto bättre att göra rätt nu.

Frågan har diskuterats intensivt på Aftonbladets kommentarsfält och andra forum. Själv tycker jag att det här är fantastiskt och ett trevligt steg i rätt riktning! Jag tänkte att jag här ska skriva mina åsikter om några väldigt vanliga kommentarer och frågor till oss ”jävla feminister” som är glada att böckerna är borta.

Vad är det för fel på rosa och blått? Måste alla klä sina barn i grått?
Absolut ingenting! Många verkar inte ha läst förbi namnet på böckerna och verkar tro att färgerna var det största problemet. Men det som egentligen gjorde mig och många andra upprörda var vad som fanns innanför pärmarna.

Exempel:
– Böckerna innehåller flickor som bakar och städar/Pojkar som åker bil och kolla på häftiga dinosaurier. Det är tydligt vad barnen förväntas vara intresserade av.
– Den blå boken får vara rolig medan den rosa är glittrig. Det här också väldigt typiskt för den här typen av barngrejer. Killar förväntas göra grejer som är roliga, häftiga eller balla medan tjejer får saker som är söta, fina eller glittriga. Tjejer är passiva, killar aktiva.
– Pojkarna är namngivna i sin bok medan flickorna är namnlösa. Kan tyckas irrelevant, men säger en del i sig om rangordningen på könen enligt den gamla skolan.

Får inte min lilla kille gilla bilar längre?
Självklart får han det! Jag vill inte att alla pojkar ska tvingas leka med dockor och flickor med bilar (då har vi ju fortfarande samma problem som nu) utan att både pojkar och flickor ska få ha möjligheten att leka med bägge utan att någon säger att det är fel.

Vad säger att den rosa boken är bara för flickor? Det är ju ni som gör skillnad på könen och säger att det är en bok för tjejer.
Tittar man i den rosa boken så är det bara bilder på flickor i den. Tar en pojke upp den och öppnar pärmarna får han snabbt se att det inte är meningen att han ska ha den boken. Det är väldigt exkluderande. Böckerna skulle vad mig anbelangar kunna finnas kvar som de var – med den lilla skillnaden att det fanns bilder på båda könen på framsidan och bland sidorna!

Vad ger er feminister rätt att bestämma vilka böcker som ska få finnas? Jag kanske vill ha en bok om bakning till mitt barn!
Självklart ska du få ha det då. Det finns en massa bra böcker om bakning med bilder på både flickor och pojkar i.

Vill ni ha det som i Sovjet? Ska det bara finnas en barnbok som alla får köpa?
Jag ser inte alls den här liknelsen. Jag tycker det här har gått till precis som det ska! Konsumenterna sa ifrån mot något de inte tyckte var okej – och förlaget lyssnade. Det är fantastiskt tycker jag! Förhoppningsvis leder det till fler bra barnböcker som alla barn kan ha glädje av. Jag tycker att det är böcker som de här som begränsar valmöjligheterna för de små – inte tvärtom.

Lämna en kommentar

Filed under Barn, Böcker, Jämställdhet