Monthly Archives: december 2013

MUFs köttattack och vegetariska dagar

veg

Det här inlägget går lite utanför mina vanliga ämnesområden, men jag kan inte låta bli att lägga mig i. För vi verkar vara inne i en sån där period igen. En period där folk får för sig att protestera mot skolors vegetariska dagar. Först hade vi tilltaget på min gamla gymnasieskola i Gävle, där MUF delade ut hamburgare utanför matsalen i protest mot att de tyckte att skolan inskränkte elevernas valfrihet. Sen dök ett för ämnet (och det säger en del) ogenomtänkt debattinlägg upp på pratapolitik.nu. I det senare fallet förklarar skribenten Sebastian Pearson att han ”blev illamående av blotta tanken på en veckodag utan kött”, och berättar vidare hur han som medlem i skolans matråd gick emot elevernas demokratiskt tagna beslut om en vegetarisk dag och lyckades få skolan att slopa idén.

Först och främst — den här idén om att ”valfrihet” måste innebära rätt att äta kött varje dag. På min gymnasieskola fanns alltid tre olika lunchalternativ (dagens rätt, pastasallad, fil/yoghurt och flingor), vilket borde täcka de flesta behov. Men faktum kvarstår ju att med MUFs synsätt så blir eleverna ju alltid ”påtvingade” en viss maträtt. De får ju faktiskt inte välja fritt i dagsläget heller. Att erbjuda full valfrihet i matväg är, vilket borde vara rätt självklart, en omöjlighet. Att inget av de tre alternativen en dag i veckan innehåller kött är ingen inskränkning av valfriheten – det är ett sätt att hjälpa miljön och kanske dessutom variera maträtterna något. Det har dessutom alltid funnits vegetariska dagar i skolan (när det serverats pannkaka eller ärtsoppa, t.ex.), den enda skillnaden är att den nu blivit en stående punkt. Varför är det här så svårt för vissa att tolerera? Så länge maten är näringsrik och framställd på ett schyst sätt borde det inte spela någon roll exakt vilken varmrätt som gäller för dagen.

I Pearsons krönika får man läsa att några få svenska skolor ändå inte kan påverka världsklimatet genom att dra ner på sin egen köttkonsumtion. Och visst, det kan han ha rätt i. Men samtidigt skriver han också att Sverige är världsledande i miljöfrågan, och det är ju det som är poängen. Sverige är och har alltid varit framstående i miljöfrågor. Vi är ett bra exempel för andra länder, ett land att se upp till och vilja efterlikna. Därför måste vi fortsätta ta de här stegen, även om det för stunden inte kommer att lösa några globala kriser. Vi borde och måste fortsätta vara ett föredöme, och inte bli lata för att många andra sköter sig sämre. Precis som när det gäller jämställdhetsfrågor.

Pearsons verkar för övrigt ha någon idé om att man borde börja föda upp björnar för köttet, så att det räcker till flera(?). Den delen av texten orkar jag inte ens kommentera.

”Det värsta av allt är kanske att människor tvingas äta av något de inte vill.” Nej, Sebastian. Det är faktiskt inte det värsta av allt. Det värsta av allt (vad gäller dessa frågor) är att människor inte kan tänka sig att göra en liten liten förändring i sin livsstil för att gynna världen vi lever i.

Snälla människor, börja tänka ett steg utanför er egna smaklökar.

11 kommentarer

Filed under Mat

Kvinnor i nördvärlden

Nördkulturen är fantastisk på många sätt. Och delvis en av de mest välkomnande miljöer jag befunnit mig i. Delvis.

Den gamla dammiga bilden av nördar som socialt inkompetenta, finniga tonårspojkar som spelar tv-spel i mörka källare sakta men säkert tonats ner. Nörd är inte längre ett negativt laddat ord på samma sätt som det var för tio år sedan. Jag, och många med mig, sätter gärna det epitetet på oss själva med stolthet.

Men ingen har glömt hur det en gång såg ut. Alla vet att vi länge var underdogs, och till viss del är det fortfarande. Många har varit, eller är, utsatta eller ensamma. Och just därför tror jag att grupptillhörigheten Whovians/Trekkies/gamers emellan är så stark. För att många förstår vikten av att alla får vara med. För att det finns en förståelse för vad utanförskap kan göra med en person.

När jag var yngre var jag på flera stora IRL-träffar med olika rollspelsforum och spelsajter. Det är sällan jag känt en sådan sammanhållning mellan folk som aldrig tidigare träffats. Självklart älskade inte alla varandra. Självklart fanns det någon man störde sig på. Kanske blev det bråk ibland. Men i det stora hela så var respekten för folks olikheter enorm, och alla blev behandlade på ett schyst sätt. Det var fint, och jag blir varm av att tänka på det än idag.

Men. Tyvärr finns det ju ett men. På vissa områden ligger nördvärlden hopplöst efter. Och det gäller särskilt när man letar sig utanför Sveriges gränser (även om vi har en hel del att göra här med). Den acceptans som annars finns på många plan saknas ibland helt när det kommer till kvinnor.

Det är ju ingen nyhet, och de flesta känner till det. Vilket också är anledningen till att jag inte förstår att utvecklingen går så långsamt framåt. Gamereactor recenserar bröst för att ”uppmärksamma kampen mot bröstcancer”, någon programmerar ett spel där man kan slå Anita Sarkeesian (Feminist Frequency) blodig, i Big Bang Theory fortsätter kvinnliga nördar lysa med sin frånvaro, Joss Whedon måste fortfarande svara på frågan om varför han skriver starka kvinnliga karaktärer, och HBO har snart visat upp både brösten (och resten) på varenda kvinnlig karaktär de kan hitta i Game of Thrones. Dessutom fortsätter många tjejer använda sig av manliga namn när de spelar online, för att slippa sexistiska kommentarer från sina medspelare.

Uppå det har vi ju dessutom tanken om att tjejer enbart poserar som nördar:

fakegeek

Jag har turen att ha otroligt medvetna vänner, i och utanför tv-spels-, fantasy- och rollspelskretsar. Vi diskuterar, problematiserar, och sprider länkar till bra inlägg i debatten. Men ibland tar frustrationen överhanden. Det är som att all energi folk lägger på att få till en förändring ger så lite tillbaka. Man försöker få en spik genom väggen och har slitit ut sin hammare. Spiken känns så otroligt viktig så man börjar banka med sitt eget huvud. Och ju mer man försöker, med varje bank, gör det ondare och ondare att se att ingenting händer. Att det står still.

Självklart finns det viss positiv utveckling. Debatten är mer igång än någonsin. Dreamhack får påtryckningar om att jobba mer med problemen med sexism som omger eventet. Mässor börjar sakta men säkert tacka nej till företag som vill använda sig av booth babes. Kvinnliga (relevanta) karaktärer får sakta men säkert ta plats i spel. Tjejer blir mer och mer accepterade i olika communities.

Men det går så långsamt. Det går alldeles för jävla långsamt.

fake2

Slutligen, några tips på trevliga Facebook-grupper:
Geek Women Unite (Sweden) – Allmänt nördsnack, och ofta diskussioner om problematiken jag skrivit om ovan.
Esfinges – En grupp för kvinnor som sysslar med HEMA (Historical European Martial Arts).
Varför apor aldrig bär rosa klänning – Har ingen nördig koppling, men är en bra samlingsgrupp för folk intresserade av genus och jämställdhet.

1 kommentar

Filed under Böcker, Film, Jämställdhet, Kultur, Teknik, TV