”Man måste få skämta om allt”

I helgen hände det där som är så frustrerande. När man är i en situation då man verkligen vill sätta ner foten i marken och säga ifrån, men inte alls känner att man får ut vad man vill ha fram.

Stod och snackade med lite olika folk när samtalet gled in på sexistiska skämt. Vi var två tjejer och två killar som pratade, och konversationen gick ungefär såhär:

Killarna: Sexistiska skämt är ju kul. Typ, om en man kör på en kvinna, vems fel är det då? Mannens, varför har han bilen i ett kök?
Tjejerna: …
K: Det är ju kul!
T: Fast det var ju inte alls kul.
K: Man måste ju kunna skämta om allt.
T: Fast det beror ju på hur skämtet är upplagt.
K: Jag har en massa invandrare i min klass, de tycker det är skitkul med skämt om svarta. Och man måste ju kunna skämta om allt.
T: Fast det är ju lätt att säga när man är vit, straight och man.
K: Men man måste kunna skämta om allt.
T: Men folk kan ju ta illa upp.
K: Man måste ju få skämta om allt.
T: Inte om det bara befäster trista människosyner.
K: Men man måste ju få skämta om allt.

Osv. Osv. Hur mycket vi än försökte var det liksom inget som bet på ”man ska få skämta om allt”-argumentet. Till slut gav jag upp. Jag ville nästan skratta åt det hysteriska i att två killar ska stå och förklara för två tjejer varför det är okej för dem att komma med nedsättande kommentarer om just tjejer.

Ge mig jättegärna era bästa comebacks på just den kommentaren. Och andra med för den delen.

Advertisements

14 kommentarer

Filed under Jämställdhet

14 responses to “”Man måste få skämta om allt”

  1. Jag är av den åsikten att man ska kunna skämta om allt så länge det har en poäng eller är rätt tajmat. Att bara haspla ur sig ett ”rått” skämt för att man hört det av sin systers mans polares systerson på kräftskivan är oftast inte ens kul.

  2. Man MÅSTE ju nödvändigtvis inte få skämta om allt, men nu är det ju så att man får det. Lagligt, liksom. Vad man inte får är att skämta om allt och vara garanterad att slippa mothugg, eller att folk tycker att ens skämt suger, eller att det är sexistiskt eller rasistiskt el dyl, eller att det influerar ens syn på personer som kläcker skämtet.

    Det är ju precis samma som ”men det får man ju inte säga i det här landet längre”-folk. Jo, det får man ju uppenbarligen (bevis: du), det är bara mindre troligt att man slipper tråkiga konsekvenser för det.

    Vill du dra skämt som befäster trista människosyner? Grattis, du har vunnit första pris: folk kommer nu att veta att du är en person som tycker att det är roligt att befästa trista människosyner. De kommer dra sina egna slutsatser om det, och i alla fall vissa av dem kommer att få sin inställning till dig påverkade av denna information. Heja. Ha det så roligt med det.

    • Vad folk tycker och tänker om mig slutade jag bry mig om för mååånga år sedan, den energin har jag inte att lägga på så ointressant fakta.
      Ett skämt är just ett skämt och handlar inte om min kvinnosyn eller speglar mina politiska åsikter, Det är ett skämt.
      Antingen gillar man det eller så gör man det inte, men man kan inte frångå att ett skämt, oavsett art inte retar någon.
      Nu ska jag sova, Puss och kram på dig

    • Men exakt! Man ska FÅ skämta om allt, men det betyder inte att alla skämt ska bli väl mottagna eller att folk inte har rätt att ta illa upp av dem.

      Varför kunde jag inte komma på något att säga om det just då. Kan det ha berott på alkoholen tro 😛

      • Alltid svårt att komma på något bra att säga i stundens hetta, ju.

        Och man skulle ju kunna ta andra vinklar också, typ förklara vänligt och ingående varför just det sagda var problematiskt och på vilket sätt (kanske efter att tejpat igen käften på dem först?), eller berätta om alla roliga och effektiva sätt att skämta om ”sånt där man inte får skämta om uppenbarligen men måste få skämta om hurr durr” genom att välja rätt positionering, men duuhh. Orka. En dräpande blick är ungefär så långt jag brukar sträcka mig, såatte. *lat*

        • Ja, när en av killarna med en stolt ton förklarade att han var en mansgris kände jag att jag lite gav upp idén med att få honom att förstå min poäng. Ibland känns det bara hopplöst. Att två kvinnor står och säger att de tycker att sexistiska skämt (som så gott som alltid är på kvinnors bekostnad) är problematiska borde ju dessutom räcka för att få någon att sluta försvara dem. Men tydligen icke.

  3. Jag tror att gossarna helt enkelt har missuppfattat skämtets principer, och således inte har en aning om vad ett skämt är. Jag är av den meningen att i stort sett vad som helst kan vara roligt att skämta om, sexism inkluderat. Jag tror att en viktig mekanism i skämtandet är att det måste finnas en underförstådd överenskommelse om att det som skämtas om inte är ”på riktigt”. Samma mening kan vara en sexistisk kommentar, eller ett skämt. Allt beror på omständigheterna, och jag menar att det är mottagandet av det sagda som avgör om det faktiskt är ett skämt. Humor är en rätt avancerad form av kommunikation, så det uppstår rätt ofta missförstånd.

    Man kan inte värja sig genom att hävda att ”det var ett skämt”. Möjligen kan man säga att man försökte skämta, men misslyckades. Det beror väl oftast på social inkompetens tänker jag mig.

    Dessutom kan man ju knappast hävda att ”sexistiska skämt är kul”. Då kan jag lika gärna påstå att ”skämt om paprika är kul, tyck vad du vill om saken men jag har rätt.” Inte särskilt intelligent uttryckt. Däremot menar jag att man både får, bör få, och kan skämta om allt, eftersom det faktiskt inte är det sagda i sig som är skämtet. Jag har skrattat gott åt saker som jag, om det var allvarligt menat, skulle ha fått kväljningar av, och det har nog de flesta gjort. Jag tror att humorn ofta ligger i det absurda, och beror både på avsändaren och mottagaren.

    Det är oftast väldigt svårt att förklara vad det är som är roligt i ett skämt, och därför är det förstås också svårt att förklara på ett begripligt sätt varför man inte tyckte att ett visst skämt var roligt. Således så räcker det nog med att säga att ”jag tyckte inte det där var roligt, snälla sluta skämta om det där med mig.”

    Det blev mycket text, jag har visst för mycket fritid =)

    • Lite så, ja. Det finns mycket som är jävligt osmakligt att skratta åt, om det hade varit allvarligt menat. Maken och jag tävlar nästan i att komma på just sådana skämt för varandra, men bägge vet att de inte är på riktigt, och vi ser till att inte säga dem i närheten av andra … just eftersom de oftast är av typen ”wildly inappropriate”.

      Själva skämtet i blogginlägget var kanske roligt på 60- eller 70-talet, men inte nu längre. Ja, man ska (rent lagligt) kunna få skämta om allt, men det finns något som heter ”tajming” och ”rätt målgrupp”. Been there, done that …

  4. Känner väl att man får skämta om allt, MEN inte på vilket sätt som helst. Ja, man kan skämta om sexism och könsroller, absolut! Men man kan göra det på sätt som är okej och sätt som inte är okej (som exemplet ovan). Att man får skämta om ämnet betyder inte att alla skämt som berör ämnet är lämpliga eller roliga.

    Dessutom finns det inget som är objektivt roligt, vilket de verkade påstå.

  5. För att det ska kvala in som skämt måste det vara roligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s