Älskade hatade förort

När jag flyttade till Göteborg kunde jag ingenting om staden. Jag hade redan bott i på internat i Kungälv i ett år, men den inkapslade tillvaro vi levde uppe på det lilla berg där vi huserade gav ingen större lust till utflykter in till stan. Vi levde i vår egen värld, och den lilla gångvägen mellan skolan och busshållplatsen var brant och asjobbig att gå uppför. Så när det var dags att söka lägenhet på Boplats kollade jag helt enkelt på vilka lägenheter som hade färst sökanden. Jag och min dåvarande pojkvän fick rätt snabbt en stor och billig tvåa i Hammarkullen.

Hade jag varit uppvuxen i Göteborg hade jag med största sannolikhet aldrig flyttat dit. Jag hade förmodligen blivit så påverkad av folks prat om stället att jag dömt ut det som farligt och otryggt. Men nu fick jag bilda mig en egen bild av stället. På inflyttningsdagen pratade jag lite kort med en granne i trappuppgången.

– Ska ni flytta in?
– Jajamen!
– Oj! Det bor inte så många svenskar här. Var har ni bott innan?
– I Kungälv.
– Flyttar ni från Kungälv till ghettot?!

Det var uppenbart att hon tyckte vi var rätt märkliga. Jag mötte senare liknande reaktioner i videobutiken (”Bor du här?”) och bland random folk när jag berättade var jag bodde (”Bor du där?”).

This is a "concrete house" of Hammar...

Byggnader vid Hammarkulletorget, som det såg ut på min tid. Husen är numera renoverade.

Jag tyckte Hammarkullen var rätt fult. Åtminstone adressen Hammarkulletorget, där vi bodde. Det var höga gråa betonghus så långt ögat nådde. Men jag hittade en del guldkorn. Gröna områden när jag kunde promenera omkring. Och lägenheten var fräsch och fin. Den hade balkong och hela två badrum. Jag trivdes bra. Ibland kändes det obehagligt att gå över torget när jag gick hem på nätterna, på grund av de ungdomsgäng som samlades där. Men det problemet har jag å andra sidan haft så gott som överallt där jag bott. Området hade helt klart sina dåliga dagar, åtminstone enligt tidningarna, men under den tid jag bodde där lade jag aldrig märke till det beryktade våldet folk alltid pratade om.

Det finns så mycket fint i Göteborgs förorter. Lärjeån och promenadstråken runt Kortedala är gömda pärlor som många missar på grund av den här aversionen mot förorter. Det borde jobbas hårdare för att ändra folks inställning. Jag menar inte att skönmåla något. Det finns mycket som behöver göras. Vissa områden är dåligt planerade och dåligt upplysta. Vissa delar är otroligt nedgångna och i behov av renovering. Jag får ofta känslan av att bostadsbolagen utnyttjar bostadsbristen – ser den som en anledning att slippa renovera. Hyresgäster får de ju alltid ändå, folk är ju desperata. Varför lägga en massa pengar om folk hyr i vilket fall?

Jo, för att förortens rykte verkligen är i behov av att räddas. Jag har bott i både Hammarkullen, Hjällbo och Norra Kortedala, och jag är ärligt sagt skittrött på att höra att ”Där skulle jag aldrig kunna bo!”. Jag förstår verkligen inte folk som uttrycker sig på det viset, för alla är inte så privilegade att de kan välja var de vill bo. Det är rent utav väldigt få som har den möjligheten.

Men det värsta är ändå segregationen. Bara mina grannars reaktion när jag flyttade in i Hammarkullen talar ju sitt tydliga språk. Göteborg är uppdelat. Göteborg är små öar av egna världar, med några spårvagnsspår som binder dem samman. Och när folk kommenterat områdena jag bott i så är det en fråga som kommer upp gång på gång. ”Bor det inte mycket invandrare där?” Och jo, det bor mycket invandrare där. Men till skillnad från vad frågeställarna ofta menar med sin fråga så är inte det ett problem. Problemet är att förorterna verkar sättas i sista hand när det kommer till upprustning, och att vi sedan sätter nyanlända invandrare, ensamstående föräldrar och fattiga människor att stå ut med att inte prioriteras. Som att man bara ska vara nöjd med tak över huvudet. Om inte det skapar utanförskap och misstro till samhället så vet jag inte vad.

Ibland planerar man ju också att lyxrusta slitna områden så att de nuvarande hyresgästerna inte har råd att bo kvar. Men det är inte någon lyx som behövs. Bara en standardhöjning där det behövs.

Tilläggas ska ju att det på sistone dykt upp en del trevliga satsningar framför allt i de nordöstra delarna av Göteborg, t ex det nya kulturhuset i Bergsjön och Angered Arena. För att få folk att vidga sina vyer lite behövs det anledningar att åka ut till nya områden trots att man inte bor där.

Det här blev ett svamligt inlägg känner jag. Men anledning till att jag kom att tänka på detta var att jag snart själv lämnar Göteborgs ytterområden för att flytta till Johanneberg. För det är ju inte det att jag själv inte vill ha nära till skola, jobb och aktiviteter. Jag förstår att folk vill göra bostadskarriär och ser absolut det fina med Majorna. Men förortsområdena behöver inte vara sämre för att de ligger längre från stan. Och de behöver inte som nu kännas som avskärmade delar. Det borde vara integrerade med resten av Göteborg och erbjuda arbetstillfällen, aktiviteter och trevligt boende. I Sverige av alla ställen borde alla åtminstone kunna ha en lägenhet utan fuktproblem eller mögel. Jag har, som tur är, haft turen att alltid bo i fräscha och fina lägenheter, men för många av mina vänner har det varit en helt annan historia.

Färdigsvamlat. Om en månad flyttar jag. Tack Kortedala för den här tiden.

Läs för övrigt gärna om Utveckling Nordost och deras arbete i Göteborg.

Advertisements

Lämna en kommentar

Filed under Allmänt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s