Monthly Archives: september 2013

En snabbis på temat vissling

Just nu är det så mycket marknadsföringstermer i mitt huvud att jag knappt kan tänka på annat, så bloggandet blir lite lidande. Tänkte dock åtminstone bjuda på denna bild som lades upp på den fina Facebook-sidan Supersnippan idag. Angående ett tema jag tidigare tagit upp här på bloggen, nämligen visselkillar.

I really wanna marry the guy who whistled at me from his car said no woman ever

Och med det sticker jag åter näsan i boken. Önska mig lycka till.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Allmänt, Skola

”Hon kan mycket väl ha sagt nej” – om tjatsex och våldtäkt

”Hon kan mycket väl ha sagt nej, men även om det varit så blir det inte per automatik våldtäkt.”

Ju fler gånger jag läser den meningen, ju mer vill jag bara gråta, skrika eller slå någon. När till och med rättsväsendet anser att ett nej inte räcker för att slippa ha ofrivilligt sex med något så har världen verkligen slagit slint.

Det handlar alltså om den 15-åriga flicka i Stockholm som blivit gruppvåldtagen av sex pojkar på en fest. Domaren Sven Jönson citeras vidare i Aftonbladet och förklarar att så kallat ”tjatsex” inte klassas som våldtäkt (mina åsikter om just tjatsex kan läsas här). ”De samlag som ägt rum kan mycket väl ha skett mot hennes uttryckliga vilja men om det inte varit utnyttjande av ett hjälplöst tillstånd är det inte våldtäkt”, säger han.

Nu har lagen ändrats så att benämningen av våldtäkt inte längre kräver att offret är hjälplöst. Det räcker att hen befinner sig i en ”mycket utsatt situation”. Men eftersom att händelsen utspelade sig innan lagändringen så frias nu alla anklagade.

Utdrag ur domenUtdrag ur domen.

Men jag får ändå inte ihop det. Hur kan man säga att en femtonåring som blir inlåst och fråntagen sina kläder och sin telefon inte är hjälplös? Åklagaren förklarar att flickan kände dödsfruktan och inte vågade göra motstånd eller ropa på hjälp av rädsla för att förövarna skulle göra henne ännu mer illa. Hur kan det inte anses som en vettig reaktion? Hur kan någon inte ha en så pass fungerande moralisk kompass att man bortfärdar händelsen som tjatsex? Hon sa nej! Hon sa aldrig aldrig ja. Hon försökte ta på sig sina kläder och gå därifrån, men blev hindrad.

Jag vet inte vad som gör mig mest mörkrädd. Domaren, hur lagarna tolkas eller hur de är skrivna. Jag vet bara att det här är så jävla fel, och att alla med någon form av hjärna borde förstå det.

Ett nej är ett nej. Alltid ett nej. Och det borde – eller nej, SKA – räcka så.

9 kommentarer

Filed under Sex

Alex – Neovletta = Sant

Jag tänkte göra en liten uppdatering om mitt nya liv utan p-piller. Vad som blivit bättre och sämre. Hur min kropp reagerat. Hur det fungerat i största allmänhet.

p-piller

För det första är det otroligt märkbart att min kropp reagerar. De första fyra veckorna hade jag ständigt ömmande bröst, och väldigt regelbundet stickningar (som lite lättare mensvärk) runt livmodern. Jag misstänker att det beror på att hormonerna börjar ta sig ur kroppen, men jag har verkligen ingen medicinsk kunskap så jag ska låta det vara osagt om det stämmer eller inte.

Något jag var rädd för var att jag skulle få tillbaka mördarmensvärken som gjorde att jag började med p-piller för elva år sedan. Men än så länge (peppar peppar, ta i trä) så har livmodern inte misshandlats mer än den gjort när jag fortfarande tuggade hormoner. Det känns verkligen som en lättnad, för jag vet ärligt talat inte om jag hade klarat av att må så dåligt en gång i månaden.

Allt har ju dock sina baksidor, och i det här fallet handlar det rätt väntat om hur länge mensen pågår. Innan jag började med piller låg min mens på 8-9 dagar. Medan jag åt dem var den så pass kort som 4-5. Nu har det landat någonstans däremellan, ungefär en veckas mens. Men det känns faktiskt inte särskilt betungande. Sedan jag började med menskopp har de där dagarna inneburit så otroligt mycket mindre bök jämfört med innan. Inga ständiga tampongbyten och ingen smärta när man ska få ur den. Inget uttorkat underliv och ingen panik över att man glömt ta med sig skydd när man åkt ner på stan. Så även om det såklart hade varit najs om längden legat kvar på fyra dagar så känns ändå inte sju så otroligt betungande. Angående själva cykeln så har jag inte riktigt hunnit uppfattat om den håller en jämn takt än. Det får jag nog återkomma om när någon månad har gott.

Vad gäller ägglossning så verkar den fortfarande lite förvirrad. Sen min senaste mens har det känts som att jag haft ägglossning 2-3 gånger, vilket jag inte ens vet om det går. Något verkar åtminstone vara lite i ofas, men jag hoppas att det också ger med sig när alla hormoner till sist rensats ut.

Sen har vi det där med humöret. Jag känner mig verkligen klarare i huvudet. Visst har jag varit både stressad, ledsen och arg under den här tiden, men jag har alltid vetat varför. Jag har inte känt mig så där outhärdligt ledsen utan anledning, vilket känns fantastiskt! Jag känner också att jag har lättare att kontrollera mina känslor i allmänhet. Okej, jag gråter fortfarande till sitcoms (för det tillåter jag mig att göra, jag gillar ändå att vara känslosam), men mitt problematiska förhållande till mat har känts otroligt mycket lättare att tackla de senaste 1,5 månaderna. Slump? Jag tror inte det.

Jag vet att det snackas om att man kan gå ner i vikt av att sluta med p-piller, men det tänker jag inte ens reflektera över. Jag äger inte någon våg, och tycker att den aspekten är helt ointressant.

Ni andra som slutat med piller, har era kroppar reagerat på liknande sätt? Vad tycker ni har varit bra/dåligt? Har ni några erfarenheter ni vill dela med er av?

11 kommentarer

Filed under Kroppen, Sex

Kvälls-rant, gnäll och några ord om fäktningen

Yikes, vad mycket som stressar just nu. Tänk att för mycket kul kan göra att man nästan glömmer att det är kul. Just nu är det grupparbete, tentaplugg, fäktning, bloggskrivande, bokköpande, festplanerande och flyttfixande i en enda röra. Och på det ska jag komma ihåg att mata katterna OCH mig själv!

Och hur belönade jag just mig själv, när dagens göranden äntligen var till ända? Jo, genom att låta mig själv titta på Bonde söker fru på TV4 play. Inga häftighetspoäng till mig direkt, men det var väldigt chill.

Jag skulle vilja skriva lite om träningen också. Igår kändes det bra. Det känns som att jag har blivit starkare sen jag började. Försöker verkligen att bara jämföra med mig själv. Och gör jag det så går det ju helt klart framåt! Klubben jag tränar i heter för övrigt GHFS, och om man tycker att det där med historisk fäktning låter spännande så kan man kika på hemsidan för att se när vi har grundträning och sedan bara dyka upp. De två första gångerna är gratis, och det skadar ju inte att testa, eller hur?

Lämna en kommentar

Filed under Random snack

Följderna av Miss Skinny-kampanjen

Triggervarning: Ätstörningar

Så det visade sig vara som många trodde – Miss Skinny-kampanjen var fejk. Bakom den stod Frisk och fri – riksförbundet mot ätstörningar.

Miss skinny

Jag är lättad, men samtidigt lite förvirrad. Jag vet faktiskt inte vad jag tycket om kampanjen i det här läget. Jag har stor respekt för Frisk och fri, och tycker de gör ett bra och viktigt jobb, men på vissa områden känner jag ändå att de trampat snett här.

Jag tänker på hur jag var när jag var sjuk. Jag tänker på triggers. För er som är obekanta med uttrycket i det här sammanhanget så syftar det på händelser, bilder, texter eller något annat som så att säga startar larmet. Får en att vilja svälta sig själv eller hetsäta. Och det är här jag känner att Miss Skinny-kampanjen varit farlig. Inte för den stora massan, utan för de som kämpar med en existerande ätstörning.

Även om butiken är falsk så fanns fortfarande annonserna och Facebooksidan. Inbjudningarna till deras presskonferens ramlade fortfarande ner i folks brevlådor. Även om det nu visar sig vara en kampanj mot ätstörningar och skeva ideal så har ju just de skeva idealen som Frisk och fri vill motverka ändå visats upp. Det är fler än jag som är kritiska till kampanjen, och jag tror att det är viktigt att inte bara vifta bort problematiken med att tanken i slutändan är god.

För jag vet ju att det är för en god sak. Att de vill skapa debatt. Det har de ju dessutom lyckats med, och jag applåderar verkligen den insatsen. För debatten behövs. Men det som skaver i mig är att kampanjen kan ha skadat just dem som de i slutändan vill hjälpa. Och de personerna kanske skiter i att se den förklarande presskonferensen som ska hållas imorgon. De kanske skiter i att det bara var på låtsas. De har läst att Miss skinny ”inte kompromissar” när det kommer till skönhet. De kanske identifierade sig med det, tog det till sig. Fick en ny fras att upprepa för sig själv de dagarna som hungern är tung att bära. Och det känns inte bra.

Samtidigt (återigen), debatten behövs ju. Jag fattar ju det. Och Frisk och fri har lovat att de ska räta ut alla frågetecken under morgondagen. Jag vet inte om de kommer lyckas få mig helt bekväm med deras tillvägagångssätt, men det ska bli intressant att höra vad de har att säga.

Något som jag dock är odelat positiv till är den nya märkningen Frisk och fri har skapat för modebranschen. ”För sannare skönhet” kallas den, och för att få den måste företagen uppfylla fem kriterier:

• Vi visar modeller med olika kroppstyper
• Vi anlitar bara modeller med BMI över 18,5
• Vi retuscherar inte våra modellers storlek
• Vi har en handlingsplan mot ätstörningar

Toppen tycker jag! Nu gäller det bara att vi ligger på företagen och ser till att de tar till sig och verkligen jobbar för en förändring.

Här är filmen som man möts av om man försöker gå in på Miss skinnys webshop idag:

7 kommentarer

Filed under Kroppen, Reklam

Bistra manliga dessertmästare

Är det inte lite märkligt att Kanal 5 inte lyckades skrapa fram en enda kvinna till juryn i sitt nya program Dessertmästarna? Särskilt när finalisterna i Årets konditor i år består av tre kvinnor och två män.

dessertmästarnaStefano Catenacci, Roy Fares, Magnus Johansson och Sebastien Boudet.

Intressant är också skillnaden på ansiktsuttryck hos den motsvarande juryn i Sjuans Hela Sverige bakar, som består av både en man och en kvinna (med på bilden är också programledaren Tilde de Paula), och femmans rakt igenom manliga ensemble. Kolla in de båda gängens respektive pressbilder,

Hela Sverige bakarHela Sveriga bakar – glada och käcka.

DessertmästarnaDessertmästarna – allvarliga och ”allt annat än söta”.

Kan ju tyckas vara en slump, men har man följt Genusfotografens blogg blir man snabbt varse om att det är en misstänkt vanligt förekommande slump.

Det var vad jag reagerade på under min promenad hem från träningen. Har ni sett några intressanta kampanjer eller annonser? Tipsa gärna i kommentarsfältet!

2 kommentarer

Filed under Jämställdhet, TV

”Men tjejer kan ju inte sätta på någon!”

Idag kom jag och tänka på ett samtal som ägde rum på gymnasiet. Jag läste teater, och vi hade gjort om en manlig karaktär till kvinna. En replik karaktären hade var ”Sen satte jag på henne”. Jag tyckte att man helt enkelt (eftersom det handlade om ett heterosexuellt förhållande) kunde ändra texten till ”Sen satte jag på honom”. Men där mötte jag motstånd. Tjejer kan ju inte sätta på killar, hävdades det från vissa håll.

Alltså. Killar sätter på. Tjejer blir påsatta.

Det här säger så mycket om rollerna vi medvetet eller omedvetet sätter på varandra i sängen, framför allt i straighta relationer. Killar ger och tar, tjejer får och tar emot. Män är aktiva, kvinnor passiva. Inte konstigt att vi tjejer ofta har svårt att inse att våra behov och vår njutning är lika viktiga som våra partners.

sexdockaLigg still och ta det du får.

Det här ställer också uttrycket ”Hon bara låg där som en död fisk” i ett helt annat ljus. Det är något som nedlåtande brukar sägas om tjejer som inte är tillräckligt aktiva i sängen. Men vi får ju lära oss att inte vara aktiva! Vi får lära oss att vår njutning är sekundär mannens, och att vi mest ska finnas där och vara tillgängliga. Låta mannen göra sitt, på det sättet han vill och på det sättet som får honom att komma.

Det finns inga rätt i den här ekvationen. Man ska vara en mottagare, men samtidigt vara aktiv. Klart som fan många tjejer blir osäkra och inte vet hur de ska få sig själva att njuta, de har ju fullt upp med att förstå hur de ska bete sig. Inte konstigt att många tjejer får vänta länge på sin första orgasm. För hur lätt är det att våga fråga, och be sin partner om att göra på ett visst sätt, när man vant sig vid att bara behaga och finnas där? Det är sjukt obekvämt att plötsligt en dag börja ställa krav, och ta plats. Kräva sin rätt att vara viktig under sexakten.

Jag tror vi måste börja prata med. Vi är nog inte så öppna med våra sexuella erfarenheter som vi tror vi är. Tjejer – diskutera med dina vänner, be om tips, fråga om råd. Och berätta för din partner vad som funkar och inte funkar. Killar – skit i din egen orgasm ibland. Se inte den som det enda ändamålet. Ha inte dåligt samvete för att du hittills förmodligen varit den vars njutning räknas, men gör det till ditt mission att förändra den attityden.

Prata, dela med er, fråga och berätta. Online och IRL. Och slutligen – visst fan kan en tjej sätta på en kille. Go for it, säger jag bara.

PS. Om någon tänkte fråga så nej, jag menar inte att alla män är känslosamma as som inte bryr sig om vad tjejer vill. Jag menar att det här är ett återkommande mönster och strukturellt problem som vi alla kan må bra av att fundera över och arbeta för att förändra.

2 kommentarer

Filed under Jämställdhet, Sex

Ge era ungdomar den här boken

tusen gånger starkare

”Saga var fri. Först älskade vi henne.
Sedan älskade vi henne ännu mer.
Hon förändrade allt.
För oss alla. Varenda en.
Hon blev ett hot. Och ett löfte.”

Jag vill bara lite snabbt slå ett slag för Christina Herrströms bok Tusen gånger starkare. För det är en så fantastisk bok i all sin enkelhet. Den har inget avancerat språk eller krånglig story, men ett grymt och intresseväckande budskap – tjejer måste få ta plats.

I boken får vi möta 15-åriga Signe. Hon går i nian, och är en av klassens doldisar. Hon är inte mobbad, men håller sig för sig själv. Och så en dag börjar en ny tjej i klassen som får Signes blick att lyftas, Saga. Saga har rest runt i världen och är inte van vid hur den svenska skolan fungerar. Hon börjar ifrågasätta varför killarna kommer undan med så mycket som tjejerna aldrig skulle kunna göra utan att bli utkastade från klassrummet. Hon frågar rakt ut lärarna om varför de gullar med killarna, och varför de förutsätter att tjejerna ska städa upp efter dem när de bara rusar ut från bildlektionerna. Saga vågar ta plats, och får både vänner och fiender under resans gång.

Speciellt fascinerande är det faktiskt att läsa om hur frustrerade lärarna blir när tjejerna börjar göra säga ifrån. På Youtube finns en kort film där Christina Herrström själv diskuterar runt boken, och filmatiseringen av den (klippet finns längst ner i inlägget). Hon säger något väldigt intressant. ”Alla lärare har trott att de vill ha en så kallat stark tjej i klassen, men det kanske inte är så när det kommer till kritan.” Hon förklarar även att det just i skolan blir en väldig skillnad på våra påstådda värderingar, och hur vi faktiskt fungerar. Jag kan inte annat än hålla med.

Hade jag som högstadieelev fått läsa den här boken hade jag förmodligen känt att jag fått världens uppenbarelse. Jag hade velat göra en Saga och protestera mot hela systemet. Jag önskar verkligen jag hade kunnat få läsa något som på ett så tydligt, men inte dumförklarande, sätt förklarade för mig vad som faktiskt pågick.

Tusen gånger starkare är både intressant, spännande och rörande. Ge era tonåringar den här boken. Inte bara tjejerna, utan killarna också. Är du lärare, så låt klassen läsa och diskutera boken tillsammans. Alla känna på att det här uppmärksammas.

Har ni några egna grymma boktips på tema feminism eller jämställdhet? Tipsa i kommentarsfältet!

PS. Jag läste Tusen gånger starkare som 24-åring. Så plocka upp den du med.

Trailer för filmatiseringen av Tusen gånger starkare:

Christina Herrström diskuterar kring boken och filmens tema:

Lämna en kommentar

Filed under Böcker, Jämställdhet

Do you fit in? Size Zero-butik lanseras i Sverige

Triggervarning: Ätstörningar.

Jag vet inte om jag ens behöver säga så mycket om det här. Jag hoppas och ber att alla helt av sig själv inser att det här är problematiskt på så otroligt många plan. Det öppnar snart en ny webbshop i Sverige – Miss Skinny.

Miss skinny

Miss Skinny skriver själva på sin Facebook-sida att de riktar sig till ”fashion forward and confident young women”. Deras koncept är alltså att endast sälja kläder i storlek 32 (aka size zero). Är det bara jag som känner att det här inte går ihop?

Missförstå mig rätt. Självklart finns det tjejer med storlek 32 som har världens bästa självförtroende. Jag var den tjejen en gång. Men det finns också mängder av tjejer som strävar och längtar så mycket efter att nå den där omtalade storleken att de svälter och plågar sin kropp tills de faller ihop av utmattning. Jag har varit den tjejen också. Och de allra flesta tjejer är inte, och har inte anlagen för att bli, size zero. Därför mår jag illa när Miss Skinny går så hårt ut med parollen ”Do you fit in?”, förklarar att de inte tror på kompromisser men däremot att de tror på kvinnors sanna skönhet.

För att nå Miss Skinnys ”sanna skönhet” krävs alltså av de allra flesta att man svälter sig själv, eller skaffar sig ett valfritt kompensationsbeteende som att kräkas, ta laxermedel eller något annat som är lika skadligt. Jag håller med Johanna på Livskick när hon skriver att det här inte är något annat än en Pro-ana-sida.

Jag blir dock glad när jag kikar på deras FB-sida. Alla(!) kommentarer jag läser där är kritiska.

Miss Skinny

Så heja er där ute! Genom att säga ifrån, och framför allt inte handla i butiken, kan vi visa att den så omtalade marknaden inte är intresserad av det här. Visst ska det finnas kläder för alla. Visst ska man kunna hitta något oavsett vilken storlek man har. Men det behövs inga butiker som säger till tjejer att de inte duger. För världen kryllar redan av tidningar och reklam som gör just det.

Så, ja. Jag passar kanske inte in hos Miss Skinny. Men Miss Skinny passar då fan heller inte in hos mig. Jag hoppas och ber för att ni, som det ryktas om på vissa håll, inte är på riktigt.

5 kommentarer

Filed under Kläder, Kroppen, Reklam

Den ständiga bristen på klittkunskap och jämställdhet i sängen

Malin UlfhagerMalin Ulfhager, Tjejbloggats gästskribent.

Jag fick aldrig lära mig i skolan att kvinnor kan få orgasm. I de typiska ungdomsfilmer som jag såg under min tonårstid låg fokus på att 1. bli av med den betungande oskulden och att 2. få killen att komma. Sedan tog de där pinsamma sexscenerna slut. Oftast med att tjejen, som ligger underst, stirrar upp i taket eller tittar åt sidan samtidigt som killen stönar en gång och sedan sjunker ner bredvid- eller över tjejen. Nu vet jag bättre, men det tog tid.

Det var i femman som den första sexualundervisningen ägde rum. Min klasslärare förklarade för oss hur det går till när man skaffar barn och vad som händer i kroppen när kvinnor får mens. Vi fick skriva anonyma frågor på lappar som läraren läste upp och besvarade. Under lektionen hade jag hängt upp mig på en sak – tänk om killen blir jättekissnödig under samlaget, kan det hända att han kissar i mig då? Det kändes som en befrielse när jag fick svaret att nej, så fungerar det inte. Urinröret blockeras under samlag. Skönt, tänkte jag. Då är det bara den där andra vätskan som jag behöver oroa mig över.

I åttan var det dags igen. Den läraren hanterade det hela med att göra en ytterst snabb genomgång av hur ett samlag går till och tittade sedan ut över klassen och ryckte på axlarna ”Tja, ni vet ju redan allt det där, eller hur? Resten kan ni läsa i boken”. Provet i sexualkunskap handlade om arvslära, DNA, ägglossningar och kromosomer. Inte ett ord om hur man tillsammans hittar njutning bland lakanen eller om vikten av att lyssna in sin partner.

Kvar fanns en klass nyfikna, kåta och okunniga själar som själva fick bilda sig en uppfattning om hur det där sexet ska gå till. Kanske genom otaliga timmar rutten porrfilm på nätet, skryt och historier om olika lyckade eller misslyckade ligg. Eller som jag, som knappt hann bilda mig en uppfattning alls mer än det jag hade sett på Fjorton suger och läst om i diverse sexfrågespalter som tipsade om hur man ska få killen att komma eller snarare hålla sig lite längre.

Jag, som lider av duktig-flicka-syndromet, har sedan sexdebuten pendlat mellan att göra allt för att tillfredsställa min partner och att känna mig äcklig eller allt för teatralisk. I mitt huvud slutade ett lyckat ligg alltid med att mannen får utlösning, när det obligatoriska stönet hörs, då är det dags att vända blad.

Det skulle ta nästan tio år innan det sjönk in i mig att jag förtjänar precis lika mycket njutning, tid och uppmärksamhet i sängen som en man. Det är främst två viktiga faktorer som har fått mig att komma dit – min allra bästa vän Cecilias kloka ord och stöttning genom åren och min egen förbättrade självkänsla.

Nu för tiden vet jag att min mussla är värd guld och att klittan är världens vackraste och dyrbaraste pärla.

2 kommentarer

Filed under Gästbloggar, Jämställdhet, Sex