Genomläsning av tidningen Frida, del 1

För 2-3 veckor sedan tog jag en shoppingrunda på mitt lokala Ica. När jag handlat klart fick jag för mig att köpa en tidning av något slag. När jag väl stod framför tidningshyllan så var det ett omslag rakt framför mitt ansikte som verkade stirra på mig. Frida.
Jag bestämde mig för att köpa tidningen för att se hur den står sig idag jämfört när jag som tonåring läste den. Jag var nyfiken på vilken vinkel den hade på olika ämnen. Fanns det ett genustänkt i Frida? Hade Sveriges största tidning för tjejer någonsin en feministisk vinkel på sina artiklar? Jag har delat upp det här projektet i två delar. Den första delen nedan kan ses som en introduktion till mitt förhållande till tidningen, medan del två mer är en regelrätt genomgång där jag skriver om tidningens innehåll. Håll till godo.

Del 1

När jag var yngre var det egentligen bara en tidning som gällde. Frida. Det var den de flesta tjejerna i klassen läste. Det var kändisskvaller, sminktips, tester och så de återkommande höjdpunkterna med klistermärkshäften fyllda med snitsiga tryck (Typ ”Pözz” eller ”Hot stuff!”).

Omslag till tjejtidningen Frida

Vad innehåller Frida idag?

Saker jag var intresserad av i den här åldern var detta: Fantasyböcker, tv-spel, teater och anime. Föga förväntande var inget av dessa ämnen särskilt vanligt förekommande i den enda tidningen jag prenumererade på. Men det fanns å andra sidan inga tidningar om böcker som riktade sig till  ungdomar heller (förutom typ foldern med böcker man kunde beställa i bokklubben Läslusen). Mig veterligen finns det inte heller idag. En kulturtidning för ungdomar hade verkligen varit ett fint komplement till de mode- och sporttidningar som finns idag.

Jag och min syster gjorde en gång en egen tidning som vi kallade för Dahlbladet (för att vi hette Dahlberg, fyndigt va?). Det här var nog några år innan jag började läsa Frida, men det är ändå en intressant att göra en jämförelse mellan den och vår egen så kallade utgivning. Vi satte alltså med hjälp av Word ihop en egen publikation (i ett nummer) där vi skrev om saker vi tyckte var roliga och intressanta.

Vad var då innehåller? En sak är säker, det fanns inga artiklar om:

1. Kändisar
2. Smink
3. Hur man blir en bättre flickvän

Istället innehöll den bok- och tv-spelsrecensioner, dikter skrivna av mig, en sida med fakta om Island, plus en historia om en hund(?) skriven av min syster. Jag minns att datorspelen ”Hygglos Pyamasparty” och ”Eva och Adam – ny i klassen” fick toppbetyget DDDDD skrivet i regnbågsfärger under våra kritiska händer.

Det jag vill komma fram till är att jag och förmodligen många andra hade massor av intressen som inte fick ta plats i Frida. Där skrevs bara om de ämnen som man som tjej förväntades att ha. Nämlligen killar, skönhet och kändisar (främst manliga). Och man köpte det utan minsta protest. Man ville ju passa in. Man ville ju inte verka konstig. Ville till alla pris vara normal. Och normala tjejer läste tjejtidningar om snygga killar och ögonskuggor. Det fanns inte mer svängrum än så.

Som vuxen har jag ju mer valmöjligheter. Nu kan jag välja bort Veckorevyn och annat jag är helt ointresserad av och istället läsa Skriva, Fienden och Språktidningen – som tar upp ämnen som intresserar mig. Numera finns väl också lite mer nichade tidningar för yngre, men jag har fått bilden av att de främst riktar sig till lite yngre barn, och kanske inte unga tonåringar. Unga tjejer är alltså fortfarande rätt utlämnade till den här typen av tidningar, varför jag tycker att det är intressant att se exakt vad det är Frida sänder för budskap till sina läsare.

Kika in här imorgon för min högst personliga analys av tidningen. God natt så länge!

Del 2 hittar ni här.

Advertisements

3 kommentarer

Filed under Barn, Jämställdhet, Kändisar, Kläder, Reklam, Tidningar

3 responses to “Genomläsning av tidningen Frida, del 1

  1. Ellen

    Tidningen Okej fanns ju, där var det ju lite mer musik och film och inte riktigt lika könad, även om det kanske blivit det med åren. Minns att min syster prenumererade på den i många år, hittade några gamla nummer nu när jag städade och längst bak under bubblare kan man hitta recensioner om typ Jens Lekman.

    • Ja, Okej fanns ju såklart! Läste den inte så mycket själv (tyckte det var för mycket bilder och för lite text) men har fått bilden från andra att den tyvärr blev sämre på slutet, precis som du säger.

  2. Pingback: Genomläsning av tidningen Frida, del 2 | Tjejbloggat

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s